Kvinnorummet

Livet är för kort ...

2008-11-15T14:02:00.008+02:00

Det var ett bra tag sedan jag bloggade.
Det beror på att jag får allt svårare att skriva på grund av artros i händer och arm.
Jag är glad att jag hann författa de artiklar som finns på Kvinnofrihet.

Att skriva dem har hjälpt mig att bearbeta chocken att då jag förstod att jag var medlem i en sekt och den tid som följde för att reda ut hur mitt liv har
påverkats av denna sekt.

Det har hjälpt mig att gå vidare i livet och lämna den tiden bakom mig.

Jag hoppas att artiklarna kan var till hjälp också för andra kvinnor
som varit i en liknande situation
och att de kan ge upplysningar om hur det är att vara kvinna och medlem i en sekt.

Nu när jag begränsas alltmer blir det extra dyrbart vad jag
väljer att använda händer och armar till.
Jag inser att livet är för kort för att inte ha roligt, så jag väljer att använda det jag förmår
till det som är roligt och som gör mig glad och positiv.
Och jag har hittat en del vägar som inte kräver
så mycket fingerfärdighet och armstyrka.
Livet går vidare ...

Varma kramar!
Elinor

Björnen sover ...

2008-02-25T11:20:00.003+02:00

... björnen sover i sitt lugna bo ... men nu är det dags att vakna ur idet och jag har inte varit overksam! Hemsidan Kvinnorummet har fått helt nya kläder och har dessutom bytt namn till Kvinnofrihet. Förändringen som har skett inom mig själv tar sig nu yttre uttryck, den försiktiga, lite slutna hemsidan Kvinnorummet har öppnat upp fönstren på vid gavel och släppt in frisk vårluft. Det finns ingen anledning att hålla sig tillbaka på tidigare kristet kvinnomanér. Jag är ju fri nu! och det är också hemsidan Kvinnofrihet!

Ta en titt. Öppet för alla! Kvinnofrihet

Ny uppsats om att lämna Jehovas vittnen

2007-11-20T16:15:00.000+02:00

Ingela Ellman har skrivit en mycket intressant uppsats i sociologi om vad som händer med de människor som lämnar en sekt och varför.

Ett liv efter sanningen?

Den handlar hur före detta medlemmar av Jehovas vittnen skapar och förstår en ny social verklighet.

Den finns publicerad på Kvinnorummets hemsida:

http://goto.glocalnet.net/kvinnorummet/ett%20liv%20efter%20sanningen.htm

Det händer också en del i tysthet på hemsidan Kvinnorummet. Jag håller på att göra om sidan så att den ska bli lättare att navigera så om det ser lite konstigt ut ibland så beror det på att något är på gång ;)

Tänd ett ljus!

Ha en mysig novemberdag

Älska livet eftersom livet älskar dig!

2007-10-12T12:50:00.000+02:00

Foto Copyright Elinor Carlsson 2004

Vill tipsa om en ny bok som kommit ut i dagarna om en ung tjej som växte upp i en frireligiös sekt och sedan tog sig ur den. Boken heter: Den tredje vägen finns inte och tjejen som skrivit den heter: Yvonne Kjellson.

Den finns redan på en del bibliotek. Yvonne har en egen hemsida där du kan läsa mer.

http://www.yvonnekjellsson.se/

Ha en skön höstdag!

"Att våga tro på kärleken är att bjuda in den till ditt liv"

Elinor

Kvinnorummet

Alltid denna kamp!

2007-09-24T15:14:00.000+02:00

Oj! Nu var det längesen jag bloggade. Vardagen har tagit överhanden – och kampen med Försäkringskassan. För naturligtvis tyckte inte de att jag skulle få vila mig och komma till rätta med mina problem på mitt eget sätt, utan tycker att jag om två år ska ha tillgodogjort mig sjukgymnastik och samtal och kunna arbetspröva igen!!!

Det är något allvarlig fel där i Försäkringskassehjärnkontoret. Jag har haft kronisk värk i över tjugo år och provat det mesta och inte blivit bättre, varit på utredning för över femton år sedan när man var yngre och friskare och redan då hade mycket låg arbetsförmåga. Varit på två ytterligare utredningar sedan 2004 där arbetsförmågan anses 0, till och med i deras egen inköpta utredning. Jag trodde inte att Försäkringskassan var en andlig institution som tror på under! Vad får dem att tro att något under ska hända i det här fallet? På ytterligare två år! Istället bara förvärrar det allting eftersom min smärta har sin grund i stress! När man har stressrelaterad smärta behöver man lugn och ro först och främst! Får de ingen fortbildning på försäkringskassan?

All energi och kraft de senaste tre veckorna har gått åt till att skriva till dem. Samtidigt har det varit bra för jag har upptäckt flera brister hos mig själv ;) Jag har alltid varit så ärlig mot alla, men aldrig mot mig själv! Det är dags med det nu. Jag måste inse att vad jag vill och vad jag kan är två helt skilda saker.

Visst går det att sitta här och skriva korta bloggar. Hemsidan Kvinnorummet har också blivit till men då har jag skrivit på mina villkor, när jag själv har orkat och det har gått VÄLDIGT långsamt. Och jag har haft IN I HELVETE ont!

För att jag ska kunna arbeta krävs det att det sker på mina villkor:

· Jag orkar just nu inte mer fysiskt arbete än 1/8 av heltid
· Jag måste kunna lägga mig och vila när jag behöver.
· Jag måste känna att jag inte är en bromskloss på jobbet.
· Jag måste vara motiverad och brinna för det jag vill göra. Annars tar smärtorna överhanden och då orkar jag ingenting.
· Det får inte förekomma stress eller press eller tider att passa, deadlines och liknande
· Jag måste kunna komma till jobbet när jag kan och orkar och gå hem när jag själv inte orkar mer.
· Jag kan inte lova att jag kan komma nästa dag till jobbet.
· Det får inte vara fysiskt ansträngande.
· Inte statiskt eller stillasittande.
· Det får inte vara mycket stående eller gående på grund av artrosen i knäna och fotleden.
· Det får inte innebära bilkörning på grund av artros.
· Jag måste orka sköta mitt hem och handla, efter jobbet.
· Så måste jag hinna och orka att sköta min hälsa ...

Var finns det drömjobbet?

Jag har alltid gjort rätt för mig! Nu är det dags att göra rätt mot mig!

Det innebär att det viktigaste för mig nu är att försöka må bättre. Ingenting annat! Det kommer nog att ta många år!

Kram/Elinor
Kvinnorummet

Nu har jag fixat och donat

2007-08-13T11:23:00.000+02:00

Foto: copyright 2007 Elinor Carlsson

Nu har jag städat och ordnat lite på bloggen så den blir mer lättnavigerad.
Jag har också lagt till lite länkar och bloggar.

Några positiva affirmationer:

Jag är kärlek.

Jag väljer att älska och bejaka mig själv nu.

Jag ser kärleksfullt på mig själv och andra människor.

Jag känner mig fri att vara glad.

Livet är till för mig.

Kram!

Elinor /Kvinnorummet

Läs de här böckerna Reinfeldt!

2007-08-02T12:25:00.000+02:00

bild, copyright Elinor Carlsson 2007

Jag har läst några superintressanta böcker den här regnsommaren som jag gärna vill rekommendera till dig som känner dig sönderstressad och till vår regering!

Fibromyalgi – på grund av stress? Anderberg/ Bojner Horwitz. Den behandlar vilken påverkan långvarig stress har på kroppens olika organ, nerver och muskler. Den bekräftar det jag själv har misstänkt vara orsaken bakom så många kvinnors smärtproblematik inom Jehovas vittnen och andra förtryckande sekter. En mycket intressant bok där man också får tips och råd på olika metoder som till exempel bild- och dansterapi, hur man kan bli bättre och till och med helt frisk. Boken vänder sig inte enbart till de som har fibromyalgi utan också till andra som har olika kroniska smärtsyndrom.

Smärtförvandling. Om den långa smärtans onda cirklar och hur man bryter dem av Eberhard Berg. En bok som går på djupet och förklarar vad som ligger bakom långvariga smärttillstånd. Den förklarar ner på kvantnivå vad som händer i kroppen när vi stressar eller upplever andra trauman. Han framhåller att det är viktigt att se på människans sjukdomsbild på ett holistiskt sätt. Vi är inte bara är kropp utan också själ och dessutom ingår vi i ett socialt sammanhang som påverkar oss på olika sätt. Författaren ger oss verktyg för hur vi kan rehabiliteras och må mycket bättre.

En bok som jag rekommenderar speciellt till Fredrik Reinfeldt är Ur balans av Aleksander Perski. Boken tar upp varför vi är så stressade i vår tid och belyser samhällets roll då det driver på människor att gå utöver sin förmåga. Den behandlar också vad som händer med kroppens olika organ och system när vi blir stressade över vår förmåga och hur känsligt det är när samhället och Försäkringskassan driver på för att få människor arbetsdugliga igen. Har man gått in i väggen, eller är utbränd eller har drabbats av stressrelaterade sjukdomar är det mycket känsligt att driva på människor för tidigt. Det får då istället motsatt effekt. Och rehabiliteringen försvåras och fördröjs genom det.

Jag håller på att läsa ytterligare en bok: Uppnå mer med mindre stress. En handbok i uppmärksamhetsträning av Andries J. Kroese. Men den har jag inte läst färdigt- återkommer till den senare.

Hälsar

Elinor

Kvinnorummet

Positiva tankar

2007-07-14T15:25:00.000+02:00

Jag älskar livet!

*
Det är min födslorätt att leva livet fullt ut och fritt.

Jag är värd att älskas.

Jag väljer nu att leva livet helt och fullt.

*

Sorry Reinfeldt!

2007-06-30T14:21:00.000+02:00

Foto Copyright 2007 Elinor Carlsson

Ja, då har man fått sina diagnoser!

GAD (Generaliserat ångestsyndrom) (inte alls förvånad)
Kroniskt smärtsyndrom (vanligt resultat av GAD)
och Arthros.

Så det blir inte mycket kropp och själ över till ett arbetsliv. Sorry Reinfeldt!

Jag är glad för att jag började med hemsidan Kvinnorummet. (som den här bloggen hör till)
När jag forskade och sedan skrev artiklarna till den insåg jag att jag själv behövde hjälp. Nu har jag äntligen efter 21 år fått en diagnos som jag instämmer helt i.

Om man är känslig från födseln så är det inte alls konstigt att man utvecklar GAD, speciellt inte om man är med i en sekt från 13 års ålder där det genomgripande är att man måste var på sin vakt hela tiden så man inte förlorar livet i Guds kommande katastrof Harmageddon. Det är inte alls konstigt att man blir sjuk av att under så lång tid leva i ständig katastrofberedskap. Kroppen är hela tiden inställd på flykt, det blir blodbrist och ont i spända muskler och under så lång tid blir värken till slut kronisk. Varning för sekter och fundamentalism! De är sjukdomsframkallande!

Men jag har inte gett upp. Jag vet nu vilken väg jag bör gå för att så småningom bli bättre. Jag behöver varva ner, lära mig att slappna av och arbeta med de negativa tankar jag indoktrinerat mig själv med under all dessa religiösa år.

Jag har redan börjat genom att ligga lågt med hemsidan Kvinnorummet.

Men jag tror att det finns de som hittar dit ändå.

Kram så länge!

Elinor

Nu har jag varit på ”besiktning”

2007-06-07T14:12:00.001+02:00

Foto copyright Elinor Carlsson 2006

Nu har jag blivit utredd ännu en gång av Försäkringskassan. Det var en tuff vecka. Dessutom regnade det hela veckan. Det var inte alls kul. Jag fick många ”anmärkningar”. Känns som att nästa anhalt är ”skroten”. Men jag håller ändå humöret uppe.

Förstår nu att det sätter sina spår att vara känslig och sårbar och både växa upp i en dysfunktionell familj, sedan komma med i en sekt och vara med där i åtskilliga år och mata sig själv med allt prat om vilken dålig människa man är. Att alltid vara rädd, rädd för straff och för att inte duga. Jag har levt under stress från det jag var liten och det går inte spårlöst förbi. När man ständigt är spänd blir det syrebrist och smärtor överallt i kroppens muskler.

Men inte nog med det, nu börjar åldern ge symptom också med artros i flera leder. Det är nästan så jag börjar bli deppig. Men kanske det ändå går att reparera upp den gamla kärran. Ska försöka ta mig mer tid att ta hand om den och vårda den bättre. Jag kanske kan köra ut den i skogen och ställa den i en skuggig dunge och putsa på den lite varje dag, smörja motorn och se till att den får bra bränsle. Då kanske den rullar på i några år till utan problem.

Guds barn - en mental konstruktion.

2007-05-17T12:26:00.000+02:00

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007

Guds barn - en mental konstruktion.

Något som kan göra det svårt för oss att växa och bli ”vuxna” kan vara att vi har fostrats att tro att vi är Guds barn. Så vill de tre världsreligionernas ledare se oss människor. Varför? Barn är mindre än vuxna och därför är det möjligt som vuxen ha makt över dem. Barn är placerade allra längst ned i den patriarkala hierarkin och barn kan man dessutom påverka och styra. De religiösa ledarna säger sig ha fått makten av Gud att leda Guds barn. Vilken passande gudsbild man skapat sig! Detta religiösa synsätt påverkar också de politiska ledarna.

De kristna egenskaperna ödmjukhet och underdånighet anses som goda. Varför? Det är lättare att behålla makten över en person som själv tror att hon är som ett barn, liten och svag, och inte klarar att leva utan sin ”pappa” Gud och som tror att hon är god när hon genom att lyda sina herrar, indirekt lyder Gud. Har vi fått en religiös uppfostran tror vi att vi är barn, en onaturlig uppfattning om oss själva som hindrar oss i vår utveckling mot vuxenlivet och kväver förmågan att ta det fulla ansvaret över våra liv.

De monoteistiska världsreligionernas förespråkare vill se oss som små och ödmjuka. De vill att vi ska tro att livet här på jorden är dåligt och att de svårigheter vi kan möta här är ett straff för att vi inte har varit tillräckligt ödmjuka, lydiga och underdåniga. Det är ett verkningsfullt maktmedel att använda en gudsbild som placerar den stora folkmassan på den lägsta platsen i den religiösa, patriarkala, hierarkiska pyramiden.

När vi tror att det är ett straff eller en prövning vi utsätts för på grund av att vi är ”syndiga och ofullkomliga”, kan vi bli helt förkrossade och förlora vår tillit till vår egen förmåga att klara upp situationen. Vi blir beroende av Gud på ett dysfunktionellt sätt. Det hindrar oss att bygga upp självtillit och vi får dåligt självförtroende och svag självkänsla. När vi utsättas för livets svårigheter är det inte en prövning från Gud och inte heller frestelser från Satan utan något naturligt. Det beror på oss själva, egna och andras val, omgivningen och naturens krafter, som ofta har påverkats av människans dysfunktionella attityd.

Om vi accepterar att livet fungerar organiskt och att det som händer är ett samspel mellan natur och människa och människor emellan ger det oss kraft och energi att försöka finna lösningar för att ta itu med de svårigheter som uppkommer, istället för att ge upp och tycka att vi inte klarar någonting utan Guds hjälp. Det hör till vår natur att göra misstag i samspel med andra människor. Vi är olika och har olika uppfattningar och upplevelser av vår värld.
Misstag kan rättas till och kan de inte det så finns accepterandet. Det som har hänt, har hänt och kan inte göras ogjort. Det som blir fel är en viktig läromästare och genom att lära av sina misstag växer vi som människor.

Men en människa som känner sig förkrossad och tillintetgjord är lätt att styra. Därför har Jesu lösenoffer konstruerats för att fylla detta av makten skapade behov. Man måste ge människan som man indoktrinerat att tro allt detta ett litet hopp annars orkar hon inte tjäna utan går istället under och hamnar i en djup depression. Men är ord som ”synd”, ”skam” och ”skuld” påhittade begrepp och en religiös konstruktion finns inte heller ett behov av lösenoffer. Då faller hela maktkonstruktionen samman.

Hur många tror uppriktigt att Bibelns berättelse om Adam och Evas syndafall har inträffat i verkligheten? Om inte Adam och Eva funnits på riktigt har inte heller syndafallet inträffat. Då finns det inte heller något behov av ett lösenoffer för de ”synder” som det påstås mänskligheten har ärvt. Då förlorar också Jesus sin roll som medlare och förlåtare och vi själva inser då att vi är auktoriteten i våra liv och bär ansvaret för våra handlingar och hur vi väljer att leva. Vi tar tillbaka makten över oss själva och vårt liv. Det är en ansvarsfull men skön känsla. Vi kan växa och bli vuxna.

Kan vi alltid lita på Gud?

2007-05-10T13:18:00.000+02:00

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007

Kan vi egentligen lita på Bibelns Gud? Det är lätt att förlora tilliten när vi inte kan vara säkra på Guds trygghet, eftersom han enligt Bibeln när som helst kan ta sin hand ifrån oss när han vill pröva vår tro. Kan man känna trygghet inför en biblisk gudsbild som kräver lydnad av oss om vi överhuvudtaget ska få omsorg och kärlek?

Föräldrar kräver inte att barnen måste uppfyllas vissa villkor för att de ska bli älskade och omhändertagna. Föräldrakärlek är villkorslös. Är människan bättre på att älska sin avkomma än den bibliske Guden? Det är osunt att ha en tro och en sådan gudsbild som gör oss osäkra på vårt eget värde och osäkra på om vi ska få av Guds omtanke.

Vi har fått lära oss genom årtusenden att vi inte duger, att vi är syndiga varelser med svarta fläckar i vår själ, att vi inte kan få förlåtelse utan att vända oss till Kristus. När vi har en sådan uppfattning om oss själva lär vi oss också att hemlighålla våra misstag och vårt verkliga jag inför andra. Vi vill inte avslöja vårt ”svaga, syndiga, inre”. Det kan leda till att vi känner oss mycket ensamma. Vi vågar inte komma nära någon annan, som kanske avslöjar vilka uslingar vi egentligen är.

Det kan ta mycket lång tid att bryta ned ett flertusenårigt invant religiöst samhällsmönster. När vi inser att den bibliska gudstron istället för att hela oss, sårar och raserar vårt inre och vår självbild så förstår vi att den bibliska gudsbilden inte är bra för oss. Den tro som bygger på Bibeln blir ofta osund och dysfunktionell.

Men uppfattningen om människans synd och ofullkomlighet finns inte bara inom religionens sfär utan påverkar hela vårt samhälle fortfaranden idag. I vårt samhälle är det de sjuka, de fattiga, de som hamnat i utanförskap, de som har det svårt som betraktas som svaga, mindre värda och kostsamma människor. Samhället gynnar bara de som kan producera, som kan prestera, de som ”lyder”. De får omtanke och omsorg. Villkorad omtanke. De sjuka, de fattiga, de som betraktas som svaga hamnar längst ned i samhällets hierarki.

När vi inser vad det är som påverkat oss och hela samhället i årtusenden förstår vi också varför så många idag har så dålig självkänsla. Vi behöver bygga upp en egen inre tillit och trygghet som bygger på att vi duger som vi är, vi är värda att älskas även om vi är sjuka, fattiga eller misslyckas ibland.

Synd och skuldfällan skapas II

2007-05-03T13:52:00.000+02:00

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007

När man belägger en människa med egenskaper som synd, skuld och rädsla leder det till att personen förlorar sitt självförtroende, sin självkänsla och överger sitt eget personliga liv. Människan blir ingenting utan sin Gud. Nedvärdering av en människa är en mycket effektiv metod för att behålla makt och kontroll över en individ. Är det därför de kristna oroas av de som bryter sig loss från maktspelet och vågar ta ansvar för sitt eget liv?

Det går att bryta sig loss från en 2000 år lång tid av indoktrinering. Tankens kraft är stor. Egentligen är det så att ingen har makt över oss, vi kan själva välja vad vi vill tänka. Vi kan välja om vi vill bjuda in andras tankar i vårt tankeliv, vi kan välja om vi vill underkasta oss och låta någon annan ta över våra tankar eller om vi vill tänka själva.

Vi skapar vår egen värld genom vad vi väljer att tänka. När du väljer att tänka att du är syndig och bär på skuldkänslor, därför att du har läst det i en religiös bok, innebär det istället att du bara tänker vad någon annan tänkt och skrivit ned före dig. Det är inte ditt direkta möte med Gud som har gett dig tankarna. Det är någon annan människa som orden kommer igenom. Därför kan du inte med säkerhet säga att det är vad Gud förmedlar. Det är egentligen bara vad en annan människa tänker som förmedlas till dig.

Om du väljer att tro att det finns ett helvete, att Gud kommer att straffa dig eller att det kommer en Domens dag, då blir det verkligt för dig och du kommer också att få dras med känslor som ångest, skuld och rädsla. Om du väljer att tro att för att duga i samhället måste du vara en högpresterande, flitig arbetare ger det dig skuldkänslor när du blir förhindrad att arbeta på grund av arbetslöshet eller sjukdom.

Du skapar din egen verklighet med hjälp av vad du väljer att tänka. Det du har tänkt hittills har skapat den situation du befinner dig i nu. Det du tänker nu formar din kommande framtid, så det är viktigt vad man väljer att tänka. Du kan dessutom välja att förändra dina tankar. De kan förändras! Vad du väljer att tänka kan också påverka hur du mår! Vi kan vägra att tänka vissa tankar. Vi kan vägra att hamna i ”skuldfällan”, vi kan vägra att förakta oss själva istället välja att tro och tänka gott om oss själva.

/Elinor

Synd - och skuldfällan skapas

2007-04-28T10:50:00.000+02:00

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007

I

Upplevelser som skam, skuld, rädsla, och kritik är några av de vanligaste bakomliggande orsakerna till att människor får psykiska och fysiska hälsoproblem idag. Vi lär oss vad vi ska tro och tänka om oss själva från det vi är små. Om vi växer upp i en religiös miljö där vi får veta att vi är syndiga och inte kan bli tillräckligt bra utan Guds hjälp, lär vi oss att se på världen på samma sätt som de vuxna och tror att det är sant. Men det är inte bara inom familjen dessa negativa mönster upprepas utan det genomsyrar hela vårt samhälle och sträcker sig långt tillbaka i tiden till de tre stora dysfunktionella världsreligionernas födelse, judendom, kristendom och islam som alla ursprungligen bygger på ett patriarkaliskt styressätt, på makt och förtryck.

När man lever i närvaron av en biblisk dominant Gud skapas begreppen synd, skuld, skam och rädsla. Religiös tro skapar rädsla, en rädsla för att inte göra tillräckligt. Därför väntar man sig ett straff i någon form. De överordnade i olika religiösa rörelser vill gärna påpeka medlemmarnas synder och skyldigheter istället för att uppmuntra och berömma. Du får veta att du inte är tillräckligt bra, att du är en syndare. Enda vägen att bli räddad undan den bibliske Gudens dom är att lyda och underkasta dig Jesus och Gud.

När vi växer upp behandlar vi oss själva som vi blev behandlade av våra föräldrar. Vi kritiserar oss själva, tycker att vi inte duger eller känner skuld för att vi inte gör tillräckligt. Om våra föräldrar inte berömde eller uppmuntrade oss, har vi svårt för att berömma oss själva eller ger oss själva uppmuntran.

Men vi vet att våra föräldrar i de flesta fall inte medvetet menade att göra oss illa. I de flesta fall har de själva växt upp i en liknande miljö och kanske inte heller fått uppmuntran eller beröm. Hur skulle de då kunna veta hur man gör. De gjorde säkert det bästa de kunde utifrån sin situation. Våra föräldrar växte själva upp i den religiösa, patriarkala världsordningen som påverkar hela det samhällssystem som vi lever i fortfarande idag.

Vi har indoktrinerats i tvåtusen år att vi inte duger! Det här tror vi om oss själva även om vi inte har en gudstro. Vi har påverkats under så lång tid att tänka att vi är syndiga och att vi därför står i skuld, så det är inte underligt att vi tror att det är sant. Det är föreställningar som genomsyrar hela vårt samhällsystem.

/Elinor

Otrygghet eller frihet under ansvar

2007-04-24T11:44:00.000+02:00

Bild copyright Elinor Carlsson 2007

Kristendomens ledare och dess litteratur har indoktrinerat oss genom årtusenden att vi inte klarar att ta ansvar över oss själva. Även den nya Gudsbilden placerar oss i ett beroendeförhållande till Gud. Vi har fått lära oss att vi inte kan klara oss utan Gud, men vad kommer att hända om vi klipper banden. Det vill inte de kristna tala högt om, speciellt inte de fundamentalistiskt troende. Men i klartext betyder det att vi enligt de kristna förlorar rätten till livet. Är kristendomen i själva verket en dömande religion?

Det är förståeligt att den som är troende upplever det som mycket riskfyllt att klippa banden med Gud och med den kristna kulturen. Tanken skapar rädsla. Risken finns att man kan bli övergiven av Gud som är som en pappa. Men är det allmänt accepterat i vårt samhälle att en vuxen person fortfarande går och håller sin pappa i handen?

undrar Elinor

En förförare istället för förgörare - Den nya gudsbilden

2007-04-21T10:08:00.000+02:00

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007

När man varit troende börjar tvivla och förlorar sin tro funderar man mycket kring gud och religion. De senaste åren har jag funderat mycket och fastän jag inte är ateist så finns det många frågetecken kring de tre monoteistiska religionerna som styr hela vår värld. Om jag inte hade så ont i armar och händer så skulle jag skriva en bok i ämnet, men jag får nöja mig med små brottstycken och en blogg passar egentligen utmärkt för små korta funderingar. Under tiden när jag håller på att ta hand om mig själv och reda ut allt som varit så kommer jag att ta upp några funderingar här.

Den nya Gudsbilden

Guds namn Jahve på hebreiska, betyder "förstöraren". Jahve, Bibelns Gud är också en nedbrytande Gud. Inom dagens kristendom ser man oförstående på de som påstår att Gud är en krigisk gud, hatisk, självisk, svartsjuk, lynnig, någon som dödar till och med kvinnor och barn och som ser ned på kvinnan. Men det är tyvärr så som Gud framställs i Bibeln. Speciellt i Gamla Testamentet. Det är som om de troende sätter skygglapparna på och undviker Gamla Testamentets bibelställen. När man talar med kristna framställer de istället Gud som en kärleksfull, tröstande far som man kan hålla i handen när allt känns svårt. De vill inte kännas vid de andra egenskaper som Bibeln säger att Gud har. Ändå bekänner de sig till kristendomen som grundar sina läror på hela Bibeln. De fundamentalistiskt kristna har en strängare syn på Gud. De tror på hela bibeln och ser Gud som en domare, en Gud som kan förinta människan om hon inte lyder. Den bilden är närmare den gudsbild som Bibeln framställer.

Har de som anser sig tillhöra kristendomen men som inte är fundamentalistiskt troende skapat sig en ny Gudom? I så fall är det en gudsbild som inte överensstämmer med Bibelns. Då är det väl dags att ge även religionen ett nytt namn?

Fortsättning följer ...

Elinor

Nu tar livet över ...

2007-04-12T13:23:00.000+02:00

Nu är Etapp 1 av Kvinnorummet färdig. Det finns redan nu en hel del intressant att läsa för den som är intresseerad av kvinnor, barn och vilken roll de har och hur de mår i olika religioner. Speciellt barnen i olika religiösa grupper borde uppmärksammas mer.

Jag kommer att ta en lång paus från hemsidan, men ändå kolla upp Gästboken emellanåt och bloggen. Bloggeriet upphör förstås inte under tiden.

Den närmaste tiden kommer jag att ägna åt mig själv! Jag måste komma ur sektfällan känslomässigt och hitta ett nytt fundament inom mig själv. Förstår att jag måste koncentrera mig på det. Jag har bara gått några få gånger på samtal men förstår redan nu att det är ett enormt arbete jag har framför mig.

Jag inser att jag är överambitös (Det blir man när man hela livet får veta att man inte duger och aldrig gör tillräckligt).

Jag tar för mycket ansvar även för sådant som jag inte behöver ta ansvar för (det beror på att man har fått lära sig i kristendomen att helt ägna sig åt andra. Det kallas ödmjukhet, men det handlar egentligen om underordning, en människas (ledarens) makt över den andre.)

Jag har också levt i ständig katastrofberedskap i många år och det betyder att leva i ständig stress. Det resulterar i att musklerna får skador eftersom de aldrig slappnar av. Det är därför så många kvinnor har fibromyalgi inom Jehovas vittnen.

Gud ser dig, ser allt du gör, Satan ser dig och vill lura dig och Guds krig kommer vilken dag som helst, du kan aldrig vara säker. Den som inte varit med i en sekt förstår inte riktigt vad det innebär att matas med detta varje dag.

Du är inte tillräckligt bra.

Du är självisk om du använder tid till att ta hand om dig själv.
Du ska passa dig så du inte blir dömd av Gud.

Det är religion för mig. Det är något av det jag måste bearbeta känslomässigt och försöka få bort ur mitt sinne, min kropp och min själ och det tar tid.

Jag kommer att anteckna lite här om vad som händer under resans gång.

/Elinor-Kvinnorummet

Äntligen!

2007-03-29T12:14:00.000+02:00

Äntligen är det vår! Jag har sett de första tussilagoblommorna och vårjublade som jag brukar ;) Rödvingetrasten och borfinken sjunger för fullt. Till och med koltrasten försökte sig på en liten truddelutt. Den här våren är lite för snabb. Jag hoppas att vi inte missar blåsipporna i år och att tranorna inte hinner flyga sin väg innan vi hälsat på dem. Det är redan över 9000 tranor vid Hornborgasjön!

Äntligen har jag tagit mod till mig! Jag har levt med smärtproblematik i många år. Det har inte varit lätt, men nu har jag börjat ta ett helhetsgrepp på min situation. Jag har tagit kontakt med vården och börjat gå på samtal. Jag har också kontaktat arbetsterapin för att få tips om jur jag kan få hjälp att klara min vardag. Och i morgon är det dags för sjukgymnastik. Jag har som jag berättat tidigare växt upp i en dysfunktionell familj och dessutom varit med största delen av mitt liv i en fundamentalistiskt sekt. Så jag har jag verkligen fått lära mig att jag och min kropp inte har så mycket värde. Jag vill hitta tillbaka till min kropp, lära mig förstå den och lära mig att lyssna på den. Jag hoppas att det här kommer att hjälpa mig en bit på väg. Och att jag en dag kan lämna det som varit bakom mig och istället ägna mig åt att leva livet!

Ha en härlig vårdag!

Elinor/Kvinnorummet

Jesus Camp!

2007-03-14T19:07:00.000+02:00

Har sett den amerikanska dokumentärfilmen Jesus Camp … två gånger! Blev minst lika upprörd den andra gången. Det handlar om hur barn i U.S.A. utsätts för religiös påverkan som kommer att skada dem mentalt resten av livet! Det är en dokumentär som handlar om hur religiösa ledare indoktrinerar barn när de samlas på ett Halleluja-läger för att läras upp till Kristi soldater i Bushs namn! Här skriker småbarn halleluja, talar i tungor och gråter i extas. Små barn mellan tre och tolv år!

Ett hemskt avsnittet är när Sektkvinnan tar upp ett litet gosdjur, en lejonunge och börjar tala med barnen om synd och Satans påverkan. Till att börja med, när barnen är små är synden liten, men om man låter synden växa blir den stor som ett farligt lejon. (Samma skrämseltaktik som Jehovas vittnen använder) Barnen som lyssnar på henne ser mycket rädda ut och många börjar gråta.

En annan upprörande scen är när en liten kille går fram till podiet för att bekänna sina synder. Han erkänner att han har svårt att tro, både på Bibeln och Gud men att han inser att han är frestad av Satan att inte tro! Han är rädd och skakar. Sedan gråter han och ber till Gud om förlåtelse. De vuxna bara håller med och de andra barnen ser skrämda på honom … kanske han vågar säga det de själva egentligen tänker längst inne.

Den här filmen visar den kristna fundamentalismens mest otäcka och skrämmande sida. Barnen får till exempel inte gå i vanliga skolan utan får hemundervisning av sina fundamentalistiskt kristna föräldrar! De får lära sig att det inte existerar någon klimatförändring, att kreationismen är det enda sanna och att de måste bli Kristi soldater för att rädda tillbaka USA politiskt. 80 miljoner amerikaner är fundamentalister! Bush är en av dem!

Jag är emot religiösa friskolor och anser att varje barn ska ha rätt att välja sin tro utan påverkan av sina föräldrars uppfattning. Vad tycker du?

Trailer till filmen Jesus Camp

Några artiklar om barn och tro som du kan läsa på Kvinnorummet är:

När barnasinnet har berövats på sin glöd
- Artikel om hur barnen mår i en domedagsrörelse och varför de kan få problem när de växer upp

Satan Djävulen - ett rytande lejon som vill äta upp dig!
- Kritisk granskning av Jehovas vittnens barnbokVi lär av den store läraren.

Hur kan barnen få hjälp när föräldrarna lämnar en sekt?

Elinor/Kvinnorummet

Nu är det färdigdiktat!

2007-02-21T13:15:00.000+02:00

Nu är Poesihörnan på Kvinnorummet färdig. Här kan du läsa om de inre känslor man bär med sig, som medlem i en sekt. Det förbjudna, om kärlek, sex och synd. Jag har lagt till egna kommentarer som kan vara till hjälp för att förstå.

Elinor/ Kvinnorummet

Det är problematiskt att lämna en sekt

2007-02-12T14:29:00.000+02:00

Har läst en c-uppsats av sociologistuderande Magdalena Wänerstam vid Karlstads Universitet. Den har titeln Avhopparnas problematik och behandlar avhopp, sekter, hjälp och symbolisk interaktionism. Jag kommer att lägga ut länken till den på Kvinnorummet under veckan. Det var intressant att läsa hur någon ”utanför” en sekt ser på oss som är avhoppare.

Jehovas vittnen röstar inte
Magdalena framhåller i sin uppsats att vi som lämnat en sekt behöver hjälp att integreras i samhället. Jag tror att det gäller i högsta grad de som lämnar en sekterisk rörelse som Jehovas vittnen där man helt tar avstånd från yttervärlden. Man tar inte del i landets politiska val och får inte rösta, man tar inte del i hjälpverksamheter eller lämnar bidrag till Röda Korset eller Rädda barnen. Helst av allt skulle man vilja driva egna skolor och egna företag för att slippa inblandning av den så föraktfulla världen. Man diskuterar överhuvudtaget inte politik eller egna åsikter. Avhoppare och uteslutna kan därför, tycker jag, liknas vid flyktingar, eller invandrare. De kommer från ett ”främmande” land en ”främmande” kultur.

Att förlora hela sin sociala identitet
Uppsatsen betonar att vi alla har flera olika identiteter och att man inte förlorar hela sin identitet när man hoppar av en sekt. Men vår identitet som Jehovas vittnen var inte bara religiös, den var också social och kulturell. För oss är det en lika stor förlust som när en invandrare som är kurd avskiljs från hela sin kultur.
Vi förlorar alltså en mycket stor och viktig del när vi lämnar hela vårt sociala, kulturella och religiösa sammanhang.

När vi lämnar en sekt som till exempel Jehovas vittnen så är risken stor att vi inte släpper vår sektidentitet helt utan istället kallar oss ”x-Jv (Jehovas vittnen)” eller ”f.d. Jv.” Vi relaterar fortfarande till vår tidigare identitet. Det kan ta mycket lång tid att ändra den delen av vår identitet och integreras i det ”normala” samhället. Det kan ta lång tid att inse att man är en egen person med egna intressen och bli sedd för den man är istället för att identifiera sig själv med en religiös sekt.

Vi behöver hjälp utifrån!
Faran är, när vi som varit medlemmar i en sekt hjälper andra avhoppare. Visst förstår vi varandra väldigt väl och kan ge varandra råd. Men det är också lätt att fastna på mötesplatser på Internet där diskussionsforum finns för avhoppare. De som skriver där har likadana identifikationsproblem. Visst kan vi bli förstådda men vår verkliga identitet kan få svårt att utvecklas där. Vi blir istället identifierade som ”före detta sektmedlem”, eller ”x- Jv”. Där cementeras också lätt tidigare uppfattningar om könsidentitet och jämställdhet.

Det blir ungefär detsamma som när olika invandrargrupper samlas på vissa bostadsområden, avskilda från samhället i övrigt. Vi behöver, precis som invandrare och flyktingar hjälp ”utifrån” för att kunna integreras och för att kunna lämna den tiden vi var med i en sekt bakom oss. Vi behöver professionell hjälp att släppa sektmedlemsidentiteten. Samhället borde utbildas även inom detta område. Inom psykologutbildningarna finns inte detta med. De får inte utbildning i vad det innebär att vara medlem i en sekt och vad det innebär att en dag tvingas med eller mot sin vilja lämna hela sitt sociala sammanhang.

Elinor/ Kvinnorummet

Feministiskt Initiativ

2007-01-29T10:10:00.000+02:00

Feministiskt Initiativ.

Såg sista delen av dokumentären om Feministiskt Initiativ på TV 2 igår. Vad de har fått kämpa! Man tror ju inte att det är sant att det ska vara så upprörande för så många medborgare när kvinnor kämpar för jämställdhet, något som borde vara en självklarhet i vårt moderna samhälle. Fi behövs verkligen! Och vilket mod de visar! Jag hoppas att de inte ger upp trots mordhot och trakasserier av alla slag!

Vad besviken jag blev på medias drev mot deras arbete! Speciellt Aftonbladets patriarkala inställning och deras sätt att sprida felaktiga upplysningar om Fi. Det var verkligen ett lågvattenmärke, speciellt klippdockan de gjorde som man kunde hänga på olika attiraljer som cementerar den felaktiga bilden av feminism. Som tröjan med hängpattar tillexempel. Jag trodde faktiskt bättre om Aftonbladet. Feminister är INTE en generaliserad grupp gapiga kvinnor som hatar män, har kort hår, är osminkade och som klär sig slafsigt och som inte använder BH! Alla ”sorters” kvinnor kan ha en feministisk inställning. Till och med män(?!) kan ha en feministisk livssyn!

Varför inriktade sig media på partiets inre konflikter i stället för på sakfrågorna? Var det ett försök att cementera en gammal fördom att kvinnor inte kan samarbeta eller att kvinnor tillsammans är som en kacklande hönsgård? Varför inte istället visa på den självorganiserande effekten där de som verkligen passade för att vara talesmän utkristalliserade sig naturligt. Män kan inte heller samarbeta alla gånger, men inte skriver media någonting om det.

Och varför fick inte Feministiskt Initiativ mer utrymme i media inför valet? Varför så tyst? Jag nåddes till exempel inte av deras budskap medan Reinfeldt och Persson fick härja på så mycket de kunde utan ett ord om kvinnors situation och jämställdhet i valdebatten! Hade jag vetat vad jag vet idag tack vare dokumentären på TV 2 så hade Fi fått min röst i valet. Kvinnor kan mer än vad dess motståndare tror och kampen för jämställdhet kommer inte att sluta. Istället visade alla angrepp på Fi att det verkligen är ett parti som behövs.

Varför sådan rädsla för kvinnor när de vill belysa den verklighet vi kvinnor lever i? Är det en projektion av det dåliga samvetet hos de som egentligen borde verka för att det är något naturligt att kvinnor och män är likvärdiga? Är det en projektion av egna misslyckanden och dåligt samvete för att man inte tar itu med jämställdheten på allvar någon gång! Kämpa på Fi! Nästa gång får ni min röst!

Elinor/ Kvinnorummet

Vad händer?

2007-01-19T16:08:00.000+02:00

Ni kanske undrar vad som händer nu på hemsidan Kvinnorummet?
Det finns så otroligt mycket att skriva om ämnet kvinnor, barn och religion. Just nu håller jag på med att ordna till det lite snyggare på Poesihörnan. Det syns inte ännu vad jag håller på med, men jag lägger upp dikter både från tiden när jag var med i sekten Jehovas vittnen och hur man kan må då, och dikter från den förvirrade tiden efter man förlorat sin tro och söker en ny plattform i livet.

Det finns en mycket talande dikt från tiden inom Jehovas vittnen som heter Melinda Melay som visar hur man tappar bort sin egen person när man är med i en sekt, och hur man till slut inte vet vem man egentligen är. Dikten bara kom av sig själv och jag förstår så här efteråt att jag skrev den till mig själv. Jag hade hamnat i en djup depression på grund av sekten. Jag mådde bra av att skriva och på något sätt hjälpte det mig. Melinda Melay finns redan nu utlagd på hemsidan, http://goto.glocalnet.net/kvinnorummet/melinda%20m.htm
men som sagt fler dikter blir det och en snyggare layout ;)

Jag har också hittat några intressanta uppsatser som sociologistuderande har skrivit om sektproblematiken. En av dem har jag läst igenom Guds lilla barnaskara en C- uppsats skriven av Kristina Jägfeldt, Lunds Universitet.
Det är en intressant uppsats som belyser ungdomars upplevelser ur två perspektiv, både de som är Jehovas vittnen och ungdomar som hoppat av. Den tar också upp problematiken som blir när man försöker följa en grupps regler samtidigt som det strider mot ens egna värderingar. Jag har länkat till uppsatsen från Lunds Universitet. Artikeln ligger under artiklar om barn på hemsidan. http://goto.glocalnet.net/kvinnorummet/om%20barn.htm

Lite om vad som är på G. Det ligger mycket annat spännande och väntar ...

Kram Elinor/ Kvinnorummet

Visste du att ...

2007-01-05T15:40:00.000+02:00

Visste du att ...

... den patriarkala kristendomen har sitt ursprung i grekisk och romersk kultur.

Det antika Greklands mytologi

Det patriarkala samhällssystemet började få ett starkt inflytande i det antika Grekland under 500-talet f. Kr. Kvinnans jämställdhet, frihet och ställning skiftade i olika tider och på olika platser. Gudinnornas och gudarnas roller i den grekiska mytologin berättar om att en förändring var på gång. De tidigare högt ärade och dyrkade Gudinnorna degraderas nu och våldtas av de manliga gudarna.

Den högt ärade gudinnan Hera förlorar sin tidigare ställning och blir istället hustru till Zeus och framställs nu i den grekiska mytologin som grälsjuk, löjlig och svartsjuk. Zeus, den manlige guden tar över gudinnans/kvinnans roll och "föder", som den bibliske patriarkale guden Jahve, inte Adam men Gudinnan Pallas Athena, inte ur sitt sköte, men väl ur sin panna! Men för att klara av konststycket att föda måste den manlige, smidets gud, Hefaistos hjälpa till med en yxa!

Fredens, växtlighetens och skördens gudinna Demeter, och hennes dotter Persefone, växtlighetens jungfru och de avlidnas tröstare, som tidigare ärats med fruktbarhetsriter förvandlas under det patriarkala inflytandet. Persefone blir nu i mytologin våldtagen och förs till underjorden för att bli hustru till den manlige guden Hades.

Zeus våldför sig på Europa, Apollon försöker våldta Dafne. Patriarkatet breder ut sig i den grekiska mytologin.

Elinor/ Kvinnorummet

God Jul & Gott Nytt År!

2006-12-15T10:29:00.000+02:00

God Jul!

Barn lyssnar och lär - sektledarens skadliga makt över barnen

2006-11-27T12:47:00.000+02:00

Barn lyssnar och lär av vuxna. Barnet känner tillit till den vuxne och lyssnar extra noga om personen är snäll och kärleksfull. Då känns det också så mycket hemskare om denne vänlige person berättar att man måste göra som Gud säger för annars kommer Satan som ett rytande lejon och ... som Jehovas vittnens barnbok Vi lär av den store läraren, uttrycker det:

Lejon brukar ge sig på djur som är små, och på samma sätt brukar Satan och hans demoner ge sig på barn. (s 170).

När en snäll och vänlig vuxen berättar sådana hemskheter tror barnet på den vuxne eftersom hon eller han verkar vara så snäll. När den vuxne påstår att det som står i bibeln är sant och att Gud ska döda mormor som barnet tycker så mycket om i Guds krig Harmageddon. Då upplever barnet det som en sann mardröm.

Vill du veta mer om vad Jehovas vittnens barn får lära sig

Elinor/ Kvinnorummet

Adam och Eva myt eller manschauvinism

2006-11-15T11:19:00.000+02:00

Visste du att ...

... de flesta böcker i Bibeln är skrivna av män

Adam och Eva i Edens Lustgård

I Bibeln är den tidigare Gudinnan helt utplånad och istället ersatt med ett kvinnoförakt. Intressant forskning visar att symboler i myten om Edens lustgård är lånade från en tidigare gudinnekultur men omgjorda för att passa ett patriarkaliskt samhälle.

En egyptisk myt berättar att Eva, istället för Bibelns gud, skapade Adam. Eva skapar med hjälp av kraften i sina ord. Hon säger: ”Lev Adam. Stå upp från Jorden!" Han blir verklig och ser Eva och säger. "Du ska bli kallad Allt levandes Moder, ty du är den som giver liv."

Kan det vara så att denna myt omarbetades för att passa ett patriarkaliskt tänkesätt? I Bibelns skapelseberättelse är det den manlige guden som helt mot naturen föder liv. Han föder inte en dotter men en son, Adam som i sin tur "föder" en kvinna, Eva. Det är ett omöjligt företag enligt naturlagarna. Det var väl därför författaren var tvungen att ta till det där med revbenet.

Ormen som symbol

Symbolerna i den ursprungliga berättelsen fick en ny betydelse och ny innebörd. Ormen var tidigare en symbol som ursprungligen förknippades med den stora Gudinnan. Ormgudinnan anses härstamma från Egypten på 3000-talet f. Kr. Under tredje och fjärde århundradet f. Kr. anlitades ormprästinnor som högsta rådgivare. Gudinnan förknippades också med duvor. Kan det vara förebilden för duvan som symbol för den helige anden?

Ormen var en symbol för vishet och evighet. Man trodde att den fick nytt liv om och om igen, när den ömsade skinn. Ormen var en symbol både för ljus och mörker och för gott och ont. På arabiska betyder Eva både "orm" och "liv".
I Indien är ordet för orm Kel Mari, i södra Indien benämndes den Kali eller Yama Mari. Under den tidig kristna tiden kallades Maria, Yama Mari eller Mary Yam!

Kunskapens träd och Gudinnan

Träd förknippades med Gudinnan och frukter från heliga träd var viktiga symboler i gudinnekulten. I den grekiska myten omtalas gudinnan Heras äppelträd. Hon hade fått det i gåva av den grekiska Gudinnan Gaia. Runt trädet slingrade sig en orm.

I Egypten tillbads gudinnan Hathor, ormhärskarinna och gudinna med visdomens öga. Hon var också trädets gudinna. Att äta av frukten på trädet var som att äta av hennes kropp och det gav odödlighet.

Patriarkatets symboler

Dessa symboler förvandlades i och med att det patriarkala samhället fick makt. Det goda blev ont - det kvinnliga synd. Ormen var inte längre en symbol för vishet utan förvandlades och blev ond. Ormen lockade nu kvinnan att äta av frukten som kunde ge henne vishet. Genom att lyssna på ormen blev hon en synderska. Hennes synd blev ännu större när hon också förledde mannen att äta av frukten. Varför talar inte någon om mannens roll, hans brist på självständighet? Var han inte tillräckligt stark för att säga nej till Evas erbjudande? Var det kanske så att patriarkatet ville tysta kvinnan genom att förändra den ursprungliga skapelseberättelsen.

Kvinnan hade syndat genom att förleda (den svage, osjälvständge) Adam och skulle nu straffas för sin olydnad. Ett av straffen enligt Bibeln var att hon från och med nu måste föda sina barn i smärta. I gudinnekulten var barnafödande ursprungligen något heligt, ett bevis på kvinnans inre skapande livskraft. Men nu skulle Gudinnan tystas och tuktas och skapande av liv skulle vara en plåga och inte något eftersträvansvärt. Det var den "gode" patriarkala guden Jahves straff.

Kvinnan och Moder Jord

Från och med nu fick kvinnan bära skulden för hela världens "ondska". Dessutom förbannade den patriarkale guden Jahve jorden som i Gudinnekulten var helig, symbolen för det kvinnliga, Moder Jord.

I den bibliska skapelseberättelsen kan man se hela upprinnelsen till vårt västerländska natursyn. Vår kultur betraktar jorden som den patriarkale guden Jahve gjorde i myten, som något vi kan utnyttja, skända och förstöra. Det patriarkala samhället med dess manlige gud tog makten över kvinnan. Hon fick inte längre symbolisera Moder Jord, livgivaren och beskyddaren av jorden. Årtusenden av förtryck inleddes, förtrycket av kvinnan, barnen och vår Moder Jord. Vår Moder Jord har skändats och skändas fortfarande i vår moderna tid.

Elinor C.

När barnasinnet har förlorat all sin glöd

2006-11-06T14:04:00.000+02:00

Nu är jag äntligen färdig med första delen av en artikelserie på tre som handlar om barnets utsatthet i domedagsrörelser. När barnasinnet har förlorat all sin glöd

Här följer ett litet utdrag ur artikeln.

Sagor och religiösa berättelser

Sagor och bibelns religiösa berättelser användes förr i den moraliska fostran av av både barn och vuxna. Berättelserna skulle vara skrämmande för att barnen (och de vuxna) skulle lära sig att undvika moraliska "faror".

Vår kulturs mytologiska och religiösa - från början muntliga - men nu nedskrivna berättelser har ofta skrämmande och hotfulla inslag. Men vanliga sagor som Hans och Greta och Rödluvan har alltid ett lyckligt slut som ger barnet hopp.

Sagornas huvudpersoner är ofta djur av olika slag exempelvis Vargen i sagan om Rödluvan. Vargen lurar barnet och mormor och slukar dem hela men dödas sedan av en jägare som räddar mormor och Rödluvan ut ur vargens kropp. I Hans och Greta överges barnen av sina föräldrar och tas till fånga av en elak häxa som vill föda upp dem till en god måltid. Men de lyckas lura henne och när tillfälle ges dödar de den hotfulla häxan genom att knuffa in henne i en ugn. I Tre små grisar hotas tre grisar till livet av en varg men genom list dödar de vargen genom att koka den levande. I många sagor vågar aktörerna möta rädslan på egen hand och övervinna den.

Bibeln innehåller många skrämmande berättelser och även här är mörkret ont och hotfullt. I Bibeln kallas Djävulen för "Mörkrets furste". Men i Bibelns berättelser är det i de flesta fall någon utifrån, någon övermänsklig varelse, Gud eller Guds ängel, som räddar den som råkat illa ut. Här behöver inte barnet och inte heller den vuxne själv ta ansvar för att övervinna sin rädsla utan lär sig vänta på att någon utanför ska komma till hjälp. Men för att växa krävs att man lär sig våga möta sin rädsla och övervinna den. När barnet lär sig att Gud eller Guds ängel ger skydd mot faror känner de tacksamhetsskuld och ett inre tvång att lyda. Guds kärlek är inte villkorslös i det fundamentalistiska samfundet. Det ställs villkor som krav på lydnad och underkastelse för att man ska få beskydd.

Du kan läsa hela artikeln här: När barnasinnet har förlorat all sin glöd

Skulle vara kul att få kommentarer och åsikter på innehållet.

/Elinor

En vacker och märklig begravning

2006-10-25T15:37:00.000+02:00

Sorg och glädje

Min före detta svärmor dog för någon månad sedan. Hon var en underbart fin människa och fortsatte att vara min vän trots att jag lämnade hennes son.

Min älskade N.N. Vad jag älskade dig. Du var så god! Du hade ett stort, varmt hjärta som räckte till för alla och visade en sådan tolerans mot oliktänkande.

N.N. var inte ett Jehovas vittne. Men två av hennes tre barn är det och deras respektive. Tre av hennes barnbarn blev Jehovas vittnen men sju blev det inte.

Hennes tredje barn var en gång ett Jehovas vittne men blev utesluten, likaså hans dåvarande hustru. Denne son skilde sig, gifte om sig och blev pingstvän.

Jag var ett Jehovas vittne när jag gifte mig med den andre av hennes söner men tog avstånd från Jehovas vittnen och begärde själv mitt utträde och skilde mig från honom. Han (hennes son) är fortfarande Jehovas vittne och omgift med ett Jehovas vittne

***

Jag kände en stark ångest veckan innan begravningen. Jag var orolig för hur jag skulle bli bemött av de släktingar som är Jehovas vittnen. Jag hade inte träffat dem sedan jag tog avstånd från Jehovas vittnen för 14 år sedan. Jehovas vittnen får inte ha något med en avhoppare att göra, inte ens säga hej!

Jag hamnade i en ”bubbla” med gamla känslor. Men när jag tänkte på N.N. och att hon ville samla oss alla där på hennes begravning fick jag modet tillbaka. Inget skulle hindra mig från att ta farväl av en av de bästa vänner jag haft. Dessutom låg ju inte problemet hos mig. Om de som är Jehovas vittnen ville vara dömande och vägra att hälsa på mig så är det ju något som ligger hos dem, inte hos mig. Jag har inte något emot dem. När jag tänkte på N.N. och tog itu med de gamla känslorna försvann ångesten.

***

Begravningen ägde rum i en kyrka. Det var mycket vackert och stämningsfullt. Det kändes lika kärleksfullt som N.N. var som person. Hon var inte själv kyrklig utan mer filosofiskt lagd, trodde på reinkarnation och ett liv efter detta.

I dörren tog prästen vänligt i hand. NN:s son (han som varit Jehovas vittne och nu är pingstvän) mötte mig i dörren med stora, varma famnen och var så glad att träffa mig. Hans före detta fru (också utesluten) blev lika glad och det blev stora kramen. Två av deras döttrar (inte Jehovas vittnen) var så goa och kramades. Men inte den tredje dottern och hennes familj som är Jehovas vittnen. Hon hälsade inte alls. Sade inte ens hej!

NN:s andra barn, dottern(Jehovas vittne) var inte lika glad att se mig, men tog i alla fall artigt i hand. Ingen kram där inte fast vi haft så mycket ihop. Hennes man hälsade inte alls (Jehovas vittne) sade inte ens hej! Deras två barn hälsade inte heller fast jag känt dem sedan de var små. Och då ska man tänka på att alla dessa var en del av mitt liv och jag träffade dem jättemycket när jag var ett Jehovas vittne.

Men så var ju alla mina fyra barn där och det var så gott att se dem och krama dem. (Tre av dem bor på annan ort)

När jag satt där i kyrkbänken tänkte jag på hur märkligt det var. Här stod en präst som trots att N.N. inte var troende ville ha en begravningsceremoni för henne. Här fanns en pingstvän som visade så mycket kärlek till alla, till oss som inte längre var troende, till Jehovas vittnen, till prästen i Svenska kyrkan. Här fanns de, som inte hörde till någon kyrka alls men som tyckte om alla ändå, (däribland jag och min man). Å, vad jag hade velat krama alla de som var Jehovas vittnen.Jag tycker så synd om dem för att de fastnat i en sådan rörelse. Men Jehovas vittnen tyckte inte om alla som var där och visade bara de utvalda omtanke. De tyckte allra minst om mig bara för att jag en gång tog avstånd och vågar tänka självständigt. Dessutom skriva om det på Internet. De kallar mig avfälling, det är en person som man enligt deras tolkning av bibeln ska fly som pesten.

Det är istället en religiös rörelse som skapar en sådan människosyn man borde fly som pesten.
Jag vet att de inte kan tänka själva och att de inte vågar gå emot rörelsen de är medlemmar i. De vill inte riskera att bli uteslutna från det som just nu är deras enda hopp.

***

Jag tycker att det var en underbar begravning och jag är så glad att jag kom över min ångest men ledsen för att jag inte fick ge dessa som verkligen behövde det, en varm, go kram. Jag tror att min älskade N.N. också tyckte att det var en fin begravning och det var en ära för mig att få komma och säga farväl till henne. Det lärde mig mycket om tolerans.

Älskade N.N. vi ses snart igen!

Klokord

2006-10-16T20:00:00.000+02:00

Klokord

Att våga ta risker

Att skratta är att riskera att framstå som en dumbom.

Att gråta är att riskera att bli kallad sentimental.

Att söka kontakt med en annan människa är att riskera att bli engagerad.

Att visa sina känslor är att riskera att visa sitt verkliga jag.

Att lägga fram sina idéer och drömmar inför andra människor är att riskera att bli kallad naiv.

Att älska är att riskera att inte älskas tillbaka.

Att leva är att riskera att dö.

Att hoppas är att riskera att förtvivlas.

Att försöka är att riskera att misslyckas.

Men man måste ta risker, därför att den största risken i livet är att inte riskera någonting alls.

Den som inte riskerar någonting gör inte någonting, har inte någonting, är inte någonting och blir inte någonting.

Han kanske undviker lidande och sorg, men han kan inte lära sig att känna,

att förändras, att utvecklas, älska och leva.

Han är en slav, fastkedjad i sin känsla av trygghet.

Han har förverkat sin frihet.

Bara den människa som riskerar är verkligt fri.

Leo Buscaglia

Fler Klokord

Moa Martinsson

Kahlil Gibran
Gunilla Carlsson

/Elinor

Var kommer barnen in?

2006-10-11T12:02:00.000+02:00

Var kommer barnen in
”Jag säger ingenting om krig och fred.
Heller inget om att tiden är ur led.
Jag säger inget om en sårad jord,
men hjärtat slår i varje ord

När jag säger dig.

Min värld är fattig och min dag är död,

När barnasinnet har berövats på sin glöd

Då har ondskan nått sitt mål till slut.

Då har all kärlek sinat ut.

Var kommer barnen in?

Dom bär på elden

Som du en gång, som jag en gång,

Men allt för längesen.

Allt går igen”

Ur ”Var kommer barnen in” av Hanson de Wolfe United

Hur många barn är det inte som har berövats sin barndoms ”glöd” i olika fundamentalistiska sekter.

Barn som en gång bar "på elden" och sedan berövades glädjen och friheten.

Barn som aldrig "burit på elden", som aldrig fått veta vilka rättigheter de har eller vad frihet och verklig glädje är.

Barn som inte har kunnat välja vad de vill lyssna och tro på.

Barn som inte vågar vara det de verkligen är, som istället ger upp sig själva och försöker uppfylla de krav föräldrarna, ledarna och sektens Gud ställer.

Barn som inte får visa sin ilska och som blir rädda för den och därför bär den inom sig.

Barn som är spända, överkontrollerade, allvarliga.

Barn som hela tiden känner sig iakttagna av Gud, som känner sig hotade av Djävulen och demoner, som är rädda, ångestfyllda rentav skräckslagna inför vad som väntar dem när de gjort något litet fel.

Det finns många barn som vuxit upp inom en sekt.

En familj som är styrd av en trångsynt religiös rörelse fungerar inte på ett friskt sätt.

/Elinor

Vad hände sedan?

2006-09-27T11:24:00.000+02:00

Jehovas vittnen tror att de som lämnar dem blir alkoholiserade, promiskuösa stackare, fast i Djävulens garn ...

Som att ge sig ut på ett gungfly

När jag lämnade Jehovas vittnen kände jag en stor lättnad samtidigt som det var mycket skrämmande. Det var som att ge sig ut på ett gungfly. Jag visste inte vad jag skulle tro på längre. Fanns det någon Gud överhuvudtaget? Var bibeln verkligen en sann bok? Till att börja med blev jag allergisk mot allt som handlade om Gud, religion eller bibeln. Sedan 1992 har jag omvärderat min syn på mycket i livet. Jag tillhör inte längre någon kyrka eller församling. "Gud" idag är något helt annat för mig än bibelns"Gud" inom Jehovas vittnen eller Svenska kyrkan.

De sista åren jag var med i Jehovas vittne drabbades jag av psykosomatiska sjukdomar. Det berodde på alla höga krav som ställdes när man skulle leva som ett Jehovas vittne och av att jag levde i ett olyckligt förhållande som jag inte såg någon utväg från. Jag befann mig i ständig katastarofberedskap hade svårt att slappna av och blev mycket spänd i hela kroppen. Det ledde till trötthet, värk och smärtor. Jag blev långtidssjukskriven som många andra kvinnor inom Jehovas vittnen.

Var sjukskriven mellan 1985 - 1991. 1991 blev jag inlagd på Försäkringskassans sjukhus i Nynäshamn där jag blev utredd. Förutom värken visade det sig att jag var överrörlig i alla leder. Jag fick order att inte jobba med något som helst fysiskt ansträngande arbete och de rekommenderade mig att utbilda mig.

Läs vad som hände sedan ...

Kram! Elinor

Kvinna + Man = Människor

2006-09-20T14:03:00.000+02:00

Det fanns en tid innan Bibelns Gud skapade Adam och Eva …

Visste du att ... det har funnits människor på jorden i över hundra tusen år!
Människan kommer ursprungligen från Afrika. Det första fossilet (Omo) av en människa som ser ut som oss har hittats i Etiopien. Fossilet är 195.000 år gammalt! Man har också hittat spår av människan vid Sydafrikas kuster, spår som är hundratusentals år gamla.
För ungefär 150.000 år sedan började människan vandra ut från Afrika och spred sig sedan över hela jordklotet!

Visste du att ... kvinnan inte alltid har varit längst ned i hierarkin. Innan Bibelns Gud och Koranens Muhammed intog världen var vi starka!
En gång i en tidigare kultur var kvinnans arbete och ställning lika värdefull som mannens, ibland till och med mer värd.
Varför blev det som det är idag. Varför beter vi oss som vi gör mot kvinnor, barn och naturen, mänsklighetens Moder Jord?

Läs mer ...

Elinor - Kvinnorummet

Att vara förlorad ...

2006-09-13T12:22:00.000+02:00

Dikten här nedan skrev jag när jag fortfarande var Jehovas vittne. Den visar hur förlorad man kan bli i en sekt. Man vet inte vem man är, stänger inne alla känslor, stänger av all egen tankeverksamhet på grund av all rädsla och ångest. Rädsla för Guds straff, för sig själv, för att inte göra tillräckligt. Rädsla för Satan, demoner och Gud. Rädsla för att inte vet om man får överleva på domedagen.

Vem är jag?

Fjärilar fladdrande
flaxande
som viktlösa
orientaliska fåglar
mot levande grönskande blånad
nyss uppväckta
ur livets
skyddande omlindade puppor
prövar vingarna
som fågelungen
sparkad ut ur sitt trygga bo
liksom människan
nyss innesluten
i glömskans
skyddande
spröda
kvävande spindelnätdroppar varnar
styrkan sliter isär
klibbande trängsel mot mitt ansikte
Vad gömmer jag
för mig själv

© 1988 Elinor Carlsson

Skrivtajm

2006-09-07T15:37:00.000+02:00

......Jag har nu börjat skriva på artikeln om barn och sekter. Jag har läst igenom en hel del böcker om barn för att få veta lite mer om hur vi blir påverkade under vår uppväxt. Det har varit väldigt betydelsefullt för mig själv att läsa dessa böcker. Nu förstår jag mycket mer varför jag har de känslor jag har och vad omgivningen, händelser och närstående har haft för betydelse. Jag tycker dessutom att böckerna har förklarat även den vuxnes perspektiv och varför det kan bli så fel ibland. Det har gett mig större förståelse för det svåra i att vara förälder och inte ha ett fungerande förhållande och att det finns inga föräldrar som medvetet vill skada sina barn. Jag känner att jag har fått bearbetat en hel del för egen del och fått svar på många frågor genom det här.

Alla borde läsa böcker om barn för vi har ju alla varit små en gång ;)

De här böckerna har jag läst:

Barn och rädsla Maare Tamm
Barns känslomässiga utveckling Monica Fahrman
Barn i kris Monica Fahrman
Barn på kvinnojour, en handbok från SKR Ulrika Lorenzi
Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom Ben Furman
Barns syn på vuxna E. Arnér/B. Tellgren
Barn av livet Tommy Hellsten
Flodhästen dagsrummet Tommy Hellsten

Ha det så gott!

Elinor -Kvinnorummet

Björnen Helge har börjat vakna …

2006-09-03T12:05:00.000+02:00

Helge Fossmo har börjat vakna ur sektmentalitetens sömn! Han erkänner sig skyldig till det som hände i Knutby. Det är fortfarande många som anser honom som ”icke trovärdig”, men jag tror faktiskt på honom, för första gången. Det är något med rösten. Den låter mer vaken, mer insiktsfull än tidigare. Han har inte ”tillfrisknat” ännu, det tar lång tid – men han har vaknat upp! Det är en svår resa han har framför sig. Alla malande tankar och svåra frågor, hur han kunde göra så mycket ont mot andra. Alla skuldkänslor, all ånger och ångest. Känslan av att ha varit lurad kan skapa en väldig ilska. Men samtidigt en klarsyn, av att han nu vet att han varit nedsövd i sekternas zoombievärld, men till slut vaknat upp.

Jag vet för jag har själv varit där. Jag har vaknat upp men är fortfarande inte helt ”frisk”. Och det är ändå 14 år sedan. Jag gick aldrig så långt som till mord men jag utplånade nästan allt det som var mitt eget jag och påverkade mina barn. De fick lära sig att Harmageddon kunde komma vilken dag som helst. De lever fortfarande i en känsla av ständig katastrofberedskap och de kan inte förstå varför det inte går över. De blev aldrig Jehovas vittnen men det bär på sår som har svårt att läka. Jag gjorde fel och det får jag bära med mig.

Vad är det som gör att en del av oss mer eller mindre frivilligt kliver in i sekternas tanketempel – oftast en färdig mental konstruktion - kliver in, stänger dörren om oss men också väljer att låsa den?

Vad är det som gör att vi vägrar att se ut genom de låsta ”inglasade” fönstren – vägrar se att det är där utanför som livet pågår?

Vad är det som gör att vi mer eller mindre frivilligt ger upp vårt eget jag och låter andras regler styra vem vi ska vara.

Hur långt låter vi andra gå när det gäller att låta dem styra vårt eget jag, vår egen person. Vi kan tydligen låta det gå hur långt som helst, så långt som till mord i Jesu namn.

Fundamentalistiska, religiösa, fanatiska grupper är farliga! Farliga för individens mentala hälsa – men också farliga för samhället. Det begås brott, det mördas i Guds, Jesus och Allahs namn!

Vi behöver mer upplysning, mer information om sekter och fundamentalistiska grupper.
Skolan har här en viktig uppgift som upplysare och en stor möjlighet i detta livsviktiga arbete. Det är skolan som får kontakt med de flesta barn från de flesta sammanhang eftersom det är skolplikt. De kan hjälpa och upplysa barnen om att livet inte är svartvitt, att det finns många sätt att tro på och att barnen har ett fritt val vad än föräldrar eller religiösa rörelser påstår.

Barnen bör få upplysning om att tro och religion är olika sätt att se på livet. Det ena är inte sämre eller bättre än det andra, men barn bör också få veta att när religion blir fanatisk och trångsynt, när religion blir mest förbud, då är den inte hälsosam och i och med det inte god.

Tro bör vara något personligt, något man mår gott av och känner sig trygg i. Något som är villkorslöst, som skapar empati. Något som inte kräver prestation i utbyte mot livet.

En sann uppriktig tro är:
Generös
Den isolerar sig inte
Den styr inte
Den kräver inte
Den utplånar inte ditt jag
Den har humor
Den gör dig inte sjuk
Den accepterar mångfald
Den utesluter inte
Den är god.

En sådan tro upplevs inte som ett hot av den som är andligt ”frisk”, men fanatiska fundamentalistiska sekter anser att en sådan tro är djävulens verk. Då kan man inte låta bli att undra : Vem är egentligen ”god” och vem är ”ond”?

Elinor/Kvinnorummet

Är barn en social konstruktion?

2006-08-30T14:17:00.000+02:00

Läser just nu Tommy Hellstens Flodhästen i vardagsrummet – igen. Läste den för några år sedan. Den handlar om dysfunktionella familjer där problemet kan vara alkoholism, mentalsjukdom eller trångsynt religiositet. Det som orsakar svårigheterna liknas vid en flodhäst som tar upp allt utrymme i familjen så att föräldrarna inte orkar eller hinner se barnet och dess behov. Jag har också just läst boken Barns syn på vuxna som innehåller samtal med barn och deras syn på vuxna och livet.

Båda böckerna beskriver hur barn är. Hellsten kallar det ”barnegenskaper” och Arnér/Tellgren kallar det ”barnperspektiv” eller ”barnens perspektiv”. Båda böckerna framhåller det viktiga i att få vara barn och hur utsatta barn är.

Barn har (på grund av sin storlek?) ingen makt alls idag trots barnkonventionen, BRIS och liknande. Inte ens inom skola, förskola eller dagis har de något att säga till om. De blir avbrutna i sina kreativa och viktiga lekar på förskolan bara för att de vuxna bestämmer att de ska leka något annat som de bestämt. De blir också avbrutna när de säger något. Man tar inte hänsyn till barnen och deras åsikter och förklarar inte för barn vad som och varför saker händer inom familjen eller utanför. Barn uppfattar det som att de vuxna tycker att det är bra när de är tysta och snälla. Barn tar för givet att vuxna bestämmer och regler är sådant som man inte får göra.

När förlorar vi vuxna barnens perspektiv? Varför tror vi att vuxenvärlden är så mycket bättre när vuxenvärlden i verkligheten inte har mycket att erbjuda.

Varför vill vi vuxna inte kännas vid att vara ”barnsliga”? Det är något fult att vara barnslig när man är vuxen (I vuxnas ögon), barndomen är något man bör glömma bort. Varför?

Barn är egentligen en social konstruktion. De har lika stort och fullt människovärde som vuxna. De är medmänniskor. Enda skillnaden är att de inte har hunnit få de vuxnas erfarenheter, men inte heller hunnit lära sig de vuxnas dumheter!

Hellsten tar upp vilka egenskaper barn har:

De är kreativa, intuitiva, nyfikna, har kvar förmågan att förundra sig, de har glädje, livslust, vågar ta risker, litar på att livet bär dem, de vågar vara på väg mot det okända. De vet inte vad misstänksamhet är, förväntar sig att livet vill det väl. Litar på att andra är goda.

Och hur ser vår ”fantastiska” vuxenvärlden ut? Jo, egenskaper som präglar vuxenvärlden är konkurrens, intellekt, logik, kontroll, avund, habegär, framgång, exploatering, utnyttjande.

Tänk om vi utvecklade barnens egenskaper istället, om vi tog fram dem inom oss igen. Vad förändrad världen skulle bli.

Vad gör vi med barnen som vi egentligen har så mycket att lära av? Jo vi sätter dem på institution eller som Hellsten uttrycker det på ”barnreservat” långt från oss. Vi hinner inte lyssna på vad de vill berätta, vi ser dem knappt. Vi hinner inte eftersom vi måste lägga ner så mycket tid på att jobba för vårt materiella välstånd!

Vi som borde lyssna på dem och lära oss av dem hur man ska leva: sannfärdigt, enkelt, med tillit, med renhet, med förundran, med livslust, med livsmod, låta vår kreativitet få utrymme, lära oss att leva i ögonblicket, här och nu. Med en tro på livet. Vad är det som får oss att lämna den vägen?

/Elinor

Satan Djävulen - ett rytande lejon som vill äta upp dig!

2006-06-25T14:11:00.000+02:00

Nu är artikeln äntligen färdig!
Den fick titeln: Satan Djävulen - ett rytande lejon som vill äta upp dig!
Den ligger på denna länk. Det är en kritisk granskning av Jehovas vittnens barnbok Vi lär av den store läraren

Jag tror att det kan bli en intressant läsning för de som är intresserade av hur barn behandlas i sekter.

Några underrubriker:

Har barn religionsfrihet?
Barnbokens förord - en uppmaning till indoktrinering
Satan, demoner och sex
Lögner och död
Lyda och leva eller gå sin egen väg och dö
Satan, barnet och pedofiler
"Ska mormor dö i Harmageddon?"
Vi lär av den store läraren - ett brott mot barnkonventionen?

Välkommen till Kvinnorummet!
Kram!
Elinor

Skrämmande!

2006-06-01T13:39:00.000+02:00

Har nu kommit halvvägs i läsningen av Jehovas vittnens barnbok "Vi lär av den store läraren". Det är en bok för de allra yngsta barnen, från två - tre år gamla upp till yngre skolåldern. Sedan tar boken "Ungdomar frågar - svar som fungerar." vid. "Vi lär - boken" innehåller 48 kapitel som sägs vara baserade på bibeln. Den ser så oskyldig ut, illustrerad med färgranna gulliga bilder. Jag kan säga redan nu att det är en hemsk och upprörande läsning och att boken bryter mot flera artiklar i barnkonventionen! Kommer att ta upp det i en speciell artikel. Det är indoktrinering på hög nivå redan i inledningen!

Ett smakprov ur inledningen på sidan 6 som riktar sig till föräldrar som förväntas läsa boken högt tillsammans med sina barn : "De bästa principer som överhuvudtaget går att finna är de som finns i bibeln." Boken sägs ska stimulera till samtal och föräldern får hjälp att stanna upp när tre prickar visas ... efter olika frågor i boken. Där ska man stanna upp och uppmuntra barnet att säga vad de tycker och tänker.

Åh, vad fint, kanske ni tror. Barnet får ha egna åsikter ... men det är just det det inte får ha: "Frågorna hjälper dig att ta reda på vad som rör sig i barnets huvud. Det är sant att barnet kan komma med svar som inte är helt rätt(!) Men texten som följer på varje fråga är utformad så att den hjälper barnet att utveckla ett sunt (?) tankemönster." Mina parenteser.

Vad är då ett exempel på sunt tankemönster? Är det att skrämma små barn för Satan och hans demoner!? Det återkommer om och om igen i de olika kapitlen. Ett exempel: I kapitel 9: Vi måste stå emot frestelser, sidan 52 står det: "Vad skall vi göra när vi blir frestade? Skall vi ge efter och göra det som är fel? ... Det skulle inte Jehova Gud tycka om. Men vet du vem som blir glad? ... Ja, Satan Djävulen skulle bli det." (Punkterna visar var barnet ska svara) Vidare ... "Satan är Guds Fiende men han är också vår fiende. Vi kan inte se honom för han är en ande. Men han kan se oss."

Man kan försöka föreställa sig ett litet barn på 4-5 år som får lära sig detta. Vad rädd jag skulle bli! Satan ser mig, men jag kan inte se honom, han kan vara vart som helst. Jag lovar att jag skulle bli riktigt mörkrädd! Få svårt att sova!Det här är bara ett litet exempel från boken. Jag lovar att skriva en artikel och visa på hur sådan här undervisning skrämmer barn till lydnad, hur det skapar barn och ungdomar som får svåra psykiska problem. Det är en rent skadlig undervisning!

Upprörda hälsningar
Elinor

Man eller kvinna, so what!

2006-05-04T18:33:00.000+02:00

Idag kom sommaren! Härligt! Håller på att vänja pelargonerna att vara ute och sitter här mitt ibland mina blomstervänner och funderar.
Har ändrat lite i artikeln: Kvinnans roll i sekten. Den behövde livas upp lite i inledningen. Jag hoppas att det blev lite intressantare. Man eller kvinna, so what! Mer kan du läsa om det i artikeln ;)

Det går framåt med sidan. Jag hoppas att jag ska få den färdig innan årets slut och då ska jag skutta runt lite på olika religiösa diskussionsforum och göra reklam för den. Jag tror att den är viktig och kanske ska kunna hjälpa "vanligt" folk att förstå vilka skador olika sekter kan ge. Jag har just läst en bok av Conny Larsson, Bakom clownens mask, sanningar, sekter och sex. Det är en rätt ny bok från 2005. Den handlar om Connys sökande efter en Fader i olika sekter. Oftast söker sig människor som vuxit upp i en dysfunktionell familj till olika sekter för att hitta en ersättningspappa. Här är ett till exempel.

Sekten han var medlem i allra senast var Sairörelsen, med Sai Baba som ledare i Puttaparthi i Indien. Sai Baba påstås vara Gud som stigit ner på jorden i mänsklig gestalt. Men inte var det så mycket Gud i den snubben när sanningen kommer fram. Det visar den här boken. Bara Trolleri, Lurendrejeri och Pedofili! Tidskriften sökaren har en artikel om det hela som låter medlemmar få komma med artiklar för och emot här!

Inorgon ska jag börja läsa i "Vi lär av den store läraren". Får se vad Jehovas vittnen skriver om sina barn och hur man lär dem vad bibeln säger om att lyda Gud och passa sig för Djävulen!

Ha det så gott i försommarvärmen!

Kvinnorummet/Elinor

Vårblommor och cyklar

2006-04-27T11:19:00.000+02:00

Härliga vårtider! I helgen cyklade vi ut till vår blåsippsbacke! Jag tycker att båsippor är så otroligt vackra. Det blåa blir en sådan kontrast mot de gråa multnande löven. Det finns ju inte så mycket grönt i backarna ännu. Men vårbäcken porlade, koltrasten sjöng för oss och kaffet smakade extra gott!

På tal om cyklar. Det är ju också ett kapitel för sig i jämställdshetdebatten. ;) Varför är herrcyklar och damcyklar så olika? Varför finns det överhuvudtaget något som heter "damcykel" eller "herrcykel". Man kan ju tro att vi lever på mitten av 1900-talet! Varför säljs bara "damcyklar" med cykelkorg och skydd för små barns ben på bakdäcket? Är det inte meningen att män ska handla eller skjutsa små barn på sin cykel?

Jag har nyss köpt en ny cykel och började packa upp den på parkeringen utanför varuhuset. Mats gick in för att köpa en kniv så att vi lättare skulle få av all plats och papp. Jag började på egen hand medan jag väntade på honom. Det dröjde inte länge förrän en "ridderlig" man skulle komma och hjälpa mig. Tror de att vi inte klarar något för att vi är kvinnor. Jag berättade som det var att jag väntade på min man som var inne och köpte en fickkniv. Visst var han hygglig som ville låna mig en sax ... men jag undrar hur det skulle vara om det var tvärtom? Om han stod där och grejade med en cykel och jag kom fram och erbjöd honom min hjälp. Jag lovar att han skulle tycka att det var både underligt och pinsamt och att jag inte hade något att tillföra!

Naturligtvis har det här inte med kön att göra utan vår uppfostran är sådan från det vi var små, att små flickor skulle vara passiva och pojkar aktiva. För visst finns det tjejer som är hur bra som helst på att meka med både cyklar och bilar utan att se ut som män och visst finns det killar som vill skjutsa sina barn på cykel till affären och som skulle vilja ha en cykelkorg på styret de också utan att för den skull se ut som mammor!

Nu har jag böckerna på gång som jag efterlyste i förra bloggen. Det dröjer nog ett litet tag till innan jag har dem i handen. Jag har också hittat intressanta böcker på bibblan. Tommy Hellstens bok "Barn av livet" ska bli intressant att läsa. Den kan säkert tillföra något till artikeln om barn i sekter som jag har börjat skriva. Boken " Det är inte försent att få en lycklig barndom" som jag har läst tidigare kan nog också tillföra en del.

Sedan har man ju sin egna upplevelse att berätta om, både som barn och som förälder med barn inom Jehovas vittnen.

Jag har ställt mig själv frågan: Varför jag gör det här! Jag har kommit på att det är mitt sätt att bearbeta allt som hände i sekten i mitt "kvinnliga" perspektiv. För min del har inte de falska lärorna varit det som jag haft mest svårt för. Jag lyssnade på "bröderna". De var ledare. De var insatta av Gud och jag trodde på vad de sade. Men jag gick aldrig in i själva lärorna så intensivt när jag var med. För mig handlade det mer om det sociala, om barn, familj osv. Jag känner mig inte lika lurad när det gäller lärorna och orsaken tror jag är att jag inte hade ansvar för dem. Jag var inte den som lärde ut i församlingen. Det gjorde ju männen.

Jag hoppas att när jag har bearbetat det som hände socialt när jag var medlem i sekten att det då ska bli lättare att gå vidare. Sedan om det är någon som känner igen sig i det som jag skriver så hoppas jag att det genom igenkänningen i alla fall kan ge en känsla av att man inte står ensam i livet med sina upplevelser.

Kram
/Elinor

Lite har hänt ...

2006-04-18T19:27:00.000+02:00

Lite kloka ord under länken "Kloka och tokiga ord ..." har det blivit. Så har jag lagt in lite bilder och underrubriker på "Min egen historia" så det blir lite mer lättläst.

Jag har hittat lite gamla bilder från sekttiden också som jag scannat in ... funderar på att göra något kul av dem ...

Funderar nu på allvar att börja skriva om barn i sekter. Eftersom min hemsida inte ännu är ute i "offentligheten" så förstår jag att jag inte kan efterlysa hjälp från de som varit med i en sekt i unga år, men det finns en guldgruva med mycket material i Gästböcker och Forum ute på nätet så jag söker där så länge. Försökte få tag i böcker från Jehovas vittnen, trodde man skulle kunna skicka efter utan att tvingas få ett besök ... men det är lika "förbjudet" att läsa Jehovas vittnens litteratur, när man är en "avfälling" som det var förbjudet att läsa annan litteratur än deras när man var med där :( arghhhh. Att de inte kan ha samma service som andra bokförlag! Men jag har andra vägar som jag ska pröva ... böckerna jag vill ha tag i är "Vi lär av den store läraren" och "Ungdomar frågar – svar som fungerar" om någon händelsevis skulle hamna här på min blogg och läsa det här ... ;) och har de böckerna "i lager "...

Ha en skön vårdag! Till helgen ska vi cykla en tur ut i naturen. Hoppas vi hittar några blåsippor! Idag såg vi våra första tussilagon för i år! Härligt!

So Long!
Elinor

En vanlig familj?

2006-04-13T13:48:00.000+02:00

Igår drabbades jag av en känsla av saknad ... under ett reklaminlägg. En familj lekte med varandra i ett romantiskt skimmer, i gräset och var så där rara och vanliga. Jag skulle också ha velat ha det så. Tänk om vi hade fått vara en vanlig, lekande och avslappnad familj!

Ibland känner jag stor sorg när jag tänker tillbaka på vår familjetid i sekten. Alla svåra stunder, då vi inte fick vara vanliga, avslappnade, lekande. Den ständiga skuggan av "sektspöket" låg över oss och tyngde ner oss. Det gick väl ganska bra att låtsas vara en lycklig familj så länge barnen var små, men när skolan började, slet det inom mig. Jag ville många gånger vara en helt vanlig familj! En familj där barnen fick leka fritt och bråka utan att betraktas som "världsliga", ouppfostrade eller okristna.

Tänk om de hade fått fira jul, födelsedagar, fått klä sig i vitt linne och krona och gå Lucia, klä sig fina för att gå på skolans disco. Fått vara vanliga, en del av klassen. Det känns svårt att förstå så här efteråt att man kunde göra så mot sina barn. Hur fanatiskt, fundamentalistiskt troende kan man egentligen bli, utan sans och förnuft!

Barn inom Jehovas vittnen blir alltid utanför. De blir aldrig bjudna på födelsedagsfester. Ingen ber dem att följa med på disco. De får inte svära, busa, leka fritt som andra barn. De måste alltid tänka på att Gud ser dem, hör dem, följer varje steg! Förresten får de inte heller leka med barn som inte är Jehovas vittnen. Det är synd om barnen inom Jehovas vittnen och alla andra sekter. De har ingen som helst makt att påverka sin situation.

Jag är i alla fall glad att vi är fria nu. Jag känner värme i hjärtat när mina barnbarn får leka fritt, gå på födelsekalas och fira jul utan att tvingas på åsikter om att de gör fel mot Gud. Jag får tårar i ögonen när mitt barnbarn Julia går fram med högtidliga steg och sjunger Luciasången.

Jag hoppas bara att mina egna barn kan hämta sig från vår tid som familj i en sekt utan allt för stora skador.

Jag har planer på att skriva en artikel om barn och sekter. Jag själv kom med som trettonåring ... inte småbarn precis men lite kommer jag ihåg. Jag hoppas att det finns fler som vill dela med sig om hur det var att var barn i en sekt.

Kram!
Elinor.

Feminist?

2006-04-11T13:47:00.000+02:00

Funderar mycket på det här med feminism. Tänkte skriva en artikel om feminism på hemsidan. Det finns olika slags feminism. Jag funderar mycket på själva ordet.

Varför finns inget ord för männen som också är påverkade av det här patriarkala systemet. Första ordet som kom för mig var manschauvinist! Bli inte förskräckta nu, det ordet bara kom upp säkert som ett resultat av all negativ påverkan man får genom media och den feministiska debatten. Jag tycker inte så.

Jag skulle vilja hitta ett annat ord. Allt handlar ju egentligen om att var och en av oss är människor. Att vi har olika kön har inte med egenskaper att göra egentligen. En del kvinnor är mer "manhaftiga". (Varför kallar vi det så?) tuffa, mer framåt. En del män är mer mjuka, försiktiga och milda. Klart jag tycker om de egenskaper som kallas "kvinnliga" och som många av oss medsystrar blivit påverkade att utveckla redan när vi låg i vagnen och folk kom fram och sa: "Åh, så'n söt liten tjej. Åh så söt känning hon har så bedårande! Så snäll och lugn hon verkar. Nutti, nutti ...:( Jag vill vara snäll, lugn, behaglig, söt ( kanske mer snygg i min ålder) och vill att alla ska ta hand om mig när jag har det svårt ;-)

Killar fick minsann inte höra det som vi fick. De fick inte vara söta eller ha fina kläder och verka vara söta, lugna och snälla. De är lika mycket "offer" som vi är! En kille som visar sig vara snäll, lugn, försiktig go och vänlig kallas plötslig feminin ( som något negativt) eller till och med "lite bögig"!

Det hela handlar egentligen om att vi alla i grund och botten är människor och att vi alla har egenskaper som är mänskliga. Vi måste få ha rätt att vara den vi är, att utveckla de egenskaper som är vi utan att bli kallade varken bögar eller manhaftiga. Det är det patriarkala samhället som har satt upp regler för vad som är kvinnliga egenskaper och vad som är manliga och sedan bestämt vilka som är att föredra för att kunna styra ett patriarkalt system.

Men vi behöver inte vara offer för det patriarkala samhället. Ingen behöver känna sig som offer, det är ju ändå vi alla som är samhället. Var en kan göra sin del för att förändra runt sig själv. Det första är att försöka lägga märke till det som är snett och sedan inte acceptera det, utan istället försöka åtminstone förändra sig själv. Och det är väl det som är svårast! ;-)

Vi får väl se vad det blir för artikel. Men det var lite tankar inom mig om feminism och ja, jag är nog feminist för jag tycker att kvinnor ska var lika mycket värda i samhället som män - och tvärtom (vad jag nu ska kalla det), vad vi än har för egenskaper.

So long.
Elinor

Nu har jag länkat bloggen till hemsidan!

2006-04-10T11:45:00.000+02:00

Välkomna till bloggen för Kvinnorummet.

Nu har jag lyckats länka bloggen till hemsidan. Jag tror att vem som helst kan kommentera bloggarna och diskutera om man vill det. Det här blir mitt extra "hjärnkontor", mina anteckningar och funderingar som dyker upp lite då och då allt eftersom hemsidan blir till.

Områden: kvinnor, män, människor, jämlikhet, ojämlikhet, jämställdhet, ojämställdhet, feminism, religion, kvinnor och barn i sekter, "sektsjuldomar", kvinnan i historien, sex och religion ... mm.

Vi får väl se vad det blir!
Ha en bra dag!

Hälsar
Elinor

Nytt bloggeri

2006-04-09T13:51:00.000+02:00

Det här är ett nytt bloggeri för mig så jag har inte hunnit sätta mig in i hur man gör listor och sådant ännu. Hade tänkt göra en boklista över de böcker jag håller på att läsa och har läst sedan jag började med hemsidan. Men ... men . Jag får försöka sätta mig in i hur man gör lite senare. Jag hittade ett så fint citat i boken Kvinnoporten av Gunilla Carlsson som jag nog ska lägga in på sidan så småningom. (Under rubriken "Kloka och tokiga ord och citat") Det lyder så här:

" Spåren från förgången tid - vare sig de förskräcker eller fyller mig med vördnad - inbjuder förvånansvärt nog till nya aspekter på dagens situation. De visar att det är möjligt att byta position och att anta andra förhållningssätt. Det visar att det är möjligt för mig och mina medsystrar att upphöra att skylla könsrollsmässiga missförhållanden på andra, att jag borde kunna lära mig att se mannen som min like, inte som en erövrare, makthavare, konkurrent, eller som en stackare som behöver tas om hand, en som aldrig blir riktigt vuxen. Jag borde kunna lära mig att se individen bakom maktens symboler, bakom rustningen, kostymeringen. Ställa frågor av nyfikenhet. Inte som ett led i en krigslist, inte för att finna blottor att utnyttja. Inte för att lägga på skuld eller för att bevara min oskuld, utan för att lära känna mannen, han den andre, han den okände." Gunilla Carlsson

Jag håller med henne i allt!

So long för idag!
/Elinor

2006-04-08T10:08:00.000+02:00

Välkommen till Kvinnorummets blogg! Här får du veta vad som händer på hemsidan Kvinnorummet och lite andra tankar och funderingar som jag säkert kommer att få under tiden som hemsidan växer fram.

Kram så länge.