Nu är det färdigdiktat!

Nu är Poesihörnan på Kvinnorummet färdig. Här kan du läsa om de inre känslor man bär med sig, som medlem i en sekt. Det förbjudna, om kärlek, sex och synd. Jag har lagt till egna kommentarer som kan vara till hjälp för att förstå.

Elinor/ Kvinnorummet

Det är problematiskt att lämna en sekt

Har läst en c-uppsats av sociologistuderande Magdalena Wänerstam vid Karlstads Universitet. Den har titeln Avhopparnas problematik och behandlar avhopp, sekter, hjälp och symbolisk interaktionism. Jag kommer att lägga ut länken till den på Kvinnorummet under veckan. Det var intressant att läsa hur någon ”utanför” en sekt ser på oss som är avhoppare.


Jehovas vittnen röstar inte
Magdalena framhåller i sin uppsats att vi som lämnat en sekt behöver hjälp att integreras i samhället. Jag tror att det gäller i högsta grad de som lämnar en sekterisk rörelse som Jehovas vittnen där man helt tar avstånd från yttervärlden. Man tar inte del i landets politiska val och får inte rösta, man tar inte del i hjälpverksamheter eller lämnar bidrag till Röda Korset eller Rädda barnen. Helst av allt skulle man vilja driva egna skolor och egna företag för att slippa inblandning av den så föraktfulla världen. Man diskuterar överhuvudtaget inte politik eller egna åsikter. Avhoppare och uteslutna kan därför, tycker jag, liknas vid flyktingar, eller invandrare. De kommer från ett ”främmande” land en ”främmande” kultur.


Att förlora hela sin sociala identitet
Uppsatsen betonar att vi alla har flera olika identiteter och att man inte förlorar hela sin identitet när man hoppar av en sekt. Men vår identitet som Jehovas vittnen var inte bara religiös, den var också social och kulturell. För oss är det en lika stor förlust som när en invandrare som är kurd avskiljs från hela sin kultur.
Vi förlorar alltså en mycket stor och viktig del när vi lämnar hela vårt sociala, kulturella och religiösa sammanhang.

När vi lämnar en sekt som till exempel Jehovas vittnen så är risken stor att vi inte släpper vår sektidentitet helt utan istället kallar oss ”x-Jv (Jehovas vittnen)” eller ”f.d. Jv.” Vi relaterar fortfarande till vår tidigare identitet. Det kan ta mycket lång tid att ändra den delen av vår identitet och integreras i det ”normala” samhället. Det kan ta lång tid att inse att man är en egen person med egna intressen och bli sedd för den man är istället för att identifiera sig själv med en religiös sekt.


Vi behöver hjälp utifrån!
Faran är, när vi som varit medlemmar i en sekt hjälper andra avhoppare. Visst förstår vi varandra väldigt väl och kan ge varandra råd. Men det är också lätt att fastna på mötesplatser på Internet där diskussionsforum finns för avhoppare. De som skriver där har likadana identifikationsproblem. Visst kan vi bli förstådda men vår verkliga identitet kan få svårt att utvecklas där. Vi blir istället identifierade som ”före detta sektmedlem”, eller ”x- Jv”. Där cementeras också lätt tidigare uppfattningar om könsidentitet och jämställdhet.

Det blir ungefär detsamma som när olika invandrargrupper samlas på vissa bostadsområden, avskilda från samhället i övrigt. Vi behöver, precis som invandrare och flyktingar hjälp ”utifrån” för att kunna integreras och för att kunna lämna den tiden vi var med i en sekt bakom oss. Vi behöver professionell hjälp att släppa sektmedlemsidentiteten. Samhället borde utbildas även inom detta område. Inom psykologutbildningarna finns inte detta med. De får inte utbildning i vad det innebär att vara medlem i en sekt och vad det innebär att en dag tvingas med eller mot sin vilja lämna hela sitt sociala sammanhang.

Elinor/ Kvinnorummet