måndag, november 27, 2006

Barn lyssnar och lär - sektledarens skadliga makt över barnen


Barn lyssnar och lär av vuxna. Barnet känner tillit till den vuxne och lyssnar extra noga om personen är snäll och kärleksfull. Då känns det också så mycket hemskare om denne vänlige person berättar att man måste göra som Gud säger för annars kommer Satan som ett rytande lejon och ... som Jehovas vittnens barnbok Vi lär av den store läraren, uttrycker det:


Lejon brukar ge sig på djur som är små, och på samma sätt brukar Satan och hans demoner ge sig på barn. (s 170).


När en snäll och vänlig vuxen berättar sådana hemskheter tror barnet på den vuxne eftersom hon eller han verkar vara så snäll. När den vuxne påstår att det som står i bibeln är sant och att Gud ska döda mormor som barnet tycker så mycket om i Guds krig Harmageddon. Då upplever barnet det som en sann mardröm.


Vill du veta mer om vad Jehovas vittnens barn får lära sig

Elinor/ Kvinnorummet


onsdag, november 15, 2006

Adam och Eva myt eller manschauvinism

Visste du att ...

... de flesta böcker i Bibeln är skrivna av män


Adam och Eva i Edens Lustgård

I Bibeln är den tidigare Gudinnan helt utplånad och istället ersatt med ett kvinnoförakt. Intressant forskning visar att symboler i myten om Edens lustgård är lånade från en tidigare gudinnekultur men omgjorda för att passa ett patriarkaliskt samhälle.

En egyptisk myt berättar att Eva, istället för Bibelns gud, skapade Adam. Eva skapar med hjälp av kraften i sina ord. Hon säger: ”Lev Adam. Stå upp från Jorden!" Han blir verklig och ser Eva och säger. "Du ska bli kallad Allt levandes Moder, ty du är den som giver liv."

Kan det vara så att denna myt omarbetades för att passa ett patriarkaliskt tänkesätt? I Bibelns skapelseberättelse är det den manlige guden som helt mot naturen föder liv. Han föder inte en dotter men en son, Adam som i sin tur "föder" en kvinna, Eva. Det är ett omöjligt företag enligt naturlagarna. Det var väl därför författaren var tvungen att ta till det där med revbenet.



Ormen som symbol

Symbolerna i den ursprungliga berättelsen fick en ny betydelse och ny innebörd. Ormen var tidigare en symbol som ursprungligen förknippades med den stora Gudinnan. Ormgudinnan anses härstamma från Egypten på 3000-talet f. Kr. Under tredje och fjärde århundradet f. Kr. anlitades ormprästinnor som högsta rådgivare. Gudinnan förknippades också med duvor. Kan det vara förebilden för duvan som symbol för den helige anden?

Ormen var en symbol för vishet och evighet. Man trodde att den fick nytt liv om och om igen, när den ömsade skinn. Ormen var en symbol både för ljus och mörker och för gott och ont. På arabiska betyder Eva både "orm" och "liv".
I Indien är ordet för orm Kel Mari, i södra Indien benämndes den Kali eller Yama Mari. Under den tidig kristna tiden kallades Maria, Yama Mari eller Mary Yam!


Kunskapens träd och Gudinnan

Träd förknippades med Gudinnan och frukter från heliga träd var viktiga symboler i gudinnekulten. I den grekiska myten omtalas gudinnan Heras äppelträd. Hon hade fått det i gåva av den grekiska Gudinnan Gaia. Runt trädet slingrade sig en orm.

I Egypten tillbads gudinnan Hathor, ormhärskarinna och gudinna med visdomens öga. Hon var också trädets gudinna. Att äta av frukten på trädet var som att äta av hennes kropp och det gav odödlighet.


Patriarkatets symboler

Dessa symboler förvandlades i och med att det patriarkala samhället fick makt. Det goda blev ont - det kvinnliga synd. Ormen var inte längre en symbol för vishet utan förvandlades och blev ond. Ormen lockade nu kvinnan att äta av frukten som kunde ge henne vishet. Genom att lyssna på ormen blev hon en synderska. Hennes synd blev ännu större när hon också förledde mannen att äta av frukten. Varför talar inte någon om mannens roll, hans brist på självständighet? Var han inte tillräckligt stark för att säga nej till Evas erbjudande? Var det kanske så att patriarkatet ville tysta kvinnan genom att förändra den ursprungliga skapelseberättelsen.

Kvinnan hade syndat genom att förleda (den svage, osjälvständge) Adam och skulle nu straffas för sin olydnad. Ett av straffen enligt Bibeln var att hon från och med nu måste föda sina barn i smärta. I gudinnekulten var barnafödande ursprungligen något heligt, ett bevis på kvinnans inre skapande livskraft. Men nu skulle Gudinnan tystas och tuktas och skapande av liv skulle vara en plåga och inte något eftersträvansvärt. Det var den "gode" patriarkala guden Jahves straff.


Kvinnan och Moder Jord

Från och med nu fick kvinnan bära skulden för hela världens "ondska". Dessutom förbannade den patriarkale guden Jahve jorden som i Gudinnekulten var helig, symbolen för det kvinnliga, Moder Jord.


I den bibliska skapelseberättelsen kan man se hela upprinnelsen till vårt västerländska natursyn. Vår kultur betraktar jorden som den patriarkale guden Jahve gjorde i myten, som något vi kan utnyttja, skända och förstöra. Det patriarkala samhället med dess manlige gud tog makten över kvinnan. Hon fick inte längre symbolisera Moder Jord, livgivaren och beskyddaren av jorden. Årtusenden av förtryck inleddes, förtrycket av kvinnan, barnen och vår Moder Jord. Vår Moder Jord har skändats och skändas fortfarande i vår moderna tid.

Elinor C.




måndag, november 06, 2006

När barnasinnet har förlorat all sin glöd


Nu är jag äntligen färdig med första delen av en artikelserie på tre som handlar om barnets utsatthet i domedagsrörelser. När barnasinnet har förlorat all sin glöd


Här följer ett litet utdrag ur artikeln.


Sagor och religiösa berättelser

Sagor och bibelns religiösa berättelser användes förr i den moraliska fostran av av både barn och vuxna. Berättelserna skulle vara skrämmande för att barnen (och de vuxna) skulle lära sig att undvika moraliska "faror".

Vår kulturs mytologiska och religiösa - från början muntliga - men nu nedskrivna berättelser har ofta skrämmande och hotfulla inslag. Men vanliga sagor som Hans och Greta och Rödluvan har alltid ett lyckligt slut som ger barnet hopp.

Sagornas huvudpersoner är ofta djur av olika slag exempelvis Vargen i sagan om Rödluvan. Vargen lurar barnet och mormor och slukar dem hela men dödas sedan av en jägare som räddar mormor och Rödluvan ut ur vargens kropp. I Hans och Greta överges barnen av sina föräldrar och tas till fånga av en elak häxa som vill föda upp dem till en god måltid. Men de lyckas lura henne och när tillfälle ges dödar de den hotfulla häxan genom att knuffa in henne i en ugn. I Tre små grisar hotas tre grisar till livet av en varg men genom list dödar de vargen genom att koka den levande. I många sagor vågar aktörerna möta rädslan på egen hand och övervinna den.

Bibeln innehåller många skrämmande berättelser och även här är mörkret ont och hotfullt. I Bibeln kallas Djävulen för "Mörkrets furste". Men i Bibelns berättelser är det i de flesta fall någon utifrån, någon övermänsklig varelse, Gud eller Guds ängel, som räddar den som råkat illa ut. Här behöver inte barnet och inte heller den vuxne själv ta ansvar för att övervinna sin rädsla utan lär sig vänta på att någon utanför ska komma till hjälp. Men för att växa krävs att man lär sig våga möta sin rädsla och övervinna den. När barnet lär sig att Gud eller Guds ängel ger skydd mot faror känner de tacksamhetsskuld och ett inre tvång att lyda. Guds kärlek är inte villkorslös i det fundamentalistiska samfundet. Det ställs villkor som krav på lydnad och underkastelse för att man ska få beskydd.



Du kan läsa hela artikeln här: När barnasinnet har förlorat all sin glöd
Skulle vara kul att få kommentarer och åsikter på innehållet.
/Elinor