Visar inlägg med etikett Sekter och religion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sekter och religion. Visa alla inlägg

måndag, februari 25, 2008

Björnen sover ...


... björnen sover i sitt lugna bo ... men nu är det dags att vakna ur idet och jag har inte varit overksam! Hemsidan Kvinnorummet har fått helt nya kläder och har dessutom bytt namn till Kvinnofrihet. Förändringen som har skett inom mig själv tar sig nu yttre uttryck, den försiktiga, lite slutna hemsidan Kvinnorummet har öppnat upp fönstren på vid gavel och släppt in frisk vårluft. Det finns ingen anledning att hålla sig tillbaka på tidigare kristet kvinnomanér. Jag är ju fri nu! och det är också hemsidan Kvinnofrihet!

Ta en titt. Öppet för alla! Kvinnofrihet

tisdag, november 20, 2007

Ny uppsats om att lämna Jehovas vittnen


Ingela Ellman har skrivit en mycket intressant uppsats i sociologi om vad som händer med de människor som lämnar en sekt och varför.

Den handlar hur före detta medlemmar av Jehovas vittnen skapar och förstår en ny social verklighet.
Den finns publicerad på Kvinnorummets hemsida:
Det händer också en del i tysthet på hemsidan Kvinnorummet. Jag håller på att göra om sidan så att den ska bli lättare att navigera så om det ser lite konstigt ut ibland så beror det på att något är på gång ;)
Tänd ett ljus!
Ha en mysig novemberdag


Älska livet eftersom livet älskar dig!

fredag, oktober 12, 2007

Foto Copyright Elinor Carlsson 2004

Vill tipsa om en ny bok som kommit ut i dagarna om en ung tjej som växte upp i en frireligiös sekt och sedan tog sig ur den. Boken heter: Den tredje vägen finns inte och tjejen som skrivit den heter: Yvonne Kjellson.
Den finns redan på en del bibliotek. Yvonne har en egen hemsida där du kan läsa mer.

Ha en skön höstdag!

"Att våga tro på kärleken är att bjuda in den till ditt liv"

Elinor

torsdag, maj 17, 2007

Guds barn - en mental konstruktion.

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007


Guds barn - en mental konstruktion.

Något som kan göra det svårt för oss att växa och bli ”vuxna” kan vara att vi har fostrats att tro att vi är Guds barn. Så vill de tre världsreligionernas ledare se oss människor. Varför? Barn är mindre än vuxna och därför är det möjligt som vuxen ha makt över dem. Barn är placerade allra längst ned i den patriarkala hierarkin och barn kan man dessutom påverka och styra. De religiösa ledarna säger sig ha fått makten av Gud att leda Guds barn. Vilken passande gudsbild man skapat sig! Detta religiösa synsätt påverkar också de politiska ledarna.


De kristna egenskaperna ödmjukhet och underdånighet anses som goda. Varför? Det är lättare att behålla makten över en person som själv tror att hon är som ett barn, liten och svag, och inte klarar att leva utan sin ”pappa” Gud och som tror att hon är god när hon genom att lyda sina herrar, indirekt lyder Gud. Har vi fått en religiös uppfostran tror vi att vi är barn, en onaturlig uppfattning om oss själva som hindrar oss i vår utveckling mot vuxenlivet och kväver förmågan att ta det fulla ansvaret över våra liv.



De monoteistiska världsreligionernas förespråkare vill se oss som små och ödmjuka. De vill att vi ska tro att livet här på jorden är dåligt och att de svårigheter vi kan möta här är ett straff för att vi inte har varit tillräckligt ödmjuka, lydiga och underdåniga. Det är ett verkningsfullt maktmedel att använda en gudsbild som placerar den stora folkmassan på den lägsta platsen i den religiösa, patriarkala, hierarkiska pyramiden.


När vi tror att det är ett straff eller en prövning vi utsätts för på grund av att vi är ”syndiga och ofullkomliga”, kan vi bli helt förkrossade och förlora vår tillit till vår egen förmåga att klara upp situationen. Vi blir beroende av Gud på ett dysfunktionellt sätt. Det hindrar oss att bygga upp självtillit och vi får dåligt självförtroende och svag självkänsla. När vi utsättas för livets svårigheter är det inte en prövning från Gud och inte heller frestelser från Satan utan något naturligt. Det beror på oss själva, egna och andras val, omgivningen och naturens krafter, som ofta har påverkats av människans dysfunktionella attityd.


Om vi accepterar att livet fungerar organiskt och att det som händer är ett samspel mellan natur och människa och människor emellan ger det oss kraft och energi att försöka finna lösningar för att ta itu med de svårigheter som uppkommer, istället för att ge upp och tycka att vi inte klarar någonting utan Guds hjälp. Det hör till vår natur att göra misstag i samspel med andra människor. Vi är olika och har olika uppfattningar och upplevelser av vår värld.
Misstag kan rättas till och kan de inte det så finns accepterandet. Det som har hänt, har hänt och kan inte göras ogjort. Det som blir fel är en viktig läromästare och genom att lära av sina misstag växer vi som människor.


Men en människa som känner sig förkrossad och tillintetgjord är lätt att styra. Därför har Jesu lösenoffer konstruerats för att fylla detta av makten skapade behov. Man måste ge människan som man indoktrinerat att tro allt detta ett litet hopp annars orkar hon inte tjäna utan går istället under och hamnar i en djup depression. Men är ord som ”synd”, ”skam” och ”skuld” påhittade begrepp och en religiös konstruktion finns inte heller ett behov av lösenoffer. Då faller hela maktkonstruktionen samman.


Hur många tror uppriktigt att Bibelns berättelse om Adam och Evas syndafall har inträffat i verkligheten? Om inte Adam och Eva funnits på riktigt har inte heller syndafallet inträffat. Då finns det inte heller något behov av ett lösenoffer för de ”synder” som det påstås mänskligheten har ärvt. Då förlorar också Jesus sin roll som medlare och förlåtare och vi själva inser då att vi är auktoriteten i våra liv och bär ansvaret för våra handlingar och hur vi väljer att leva. Vi tar tillbaka makten över oss själva och vårt liv. Det är en ansvarsfull men skön känsla. Vi kan växa
och bli vuxna.

torsdag, maj 10, 2007

Kan vi alltid lita på Gud?

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007


Kan vi egentligen lita på Bibelns Gud? Det är lätt att förlora tilliten när vi inte kan vara säkra på Guds trygghet, eftersom han enligt Bibeln när som helst kan ta sin hand ifrån oss när han vill pröva vår tro. Kan man känna trygghet inför en biblisk gudsbild som kräver lydnad av oss om vi överhuvudtaget ska få omsorg och kärlek?

Föräldrar kräver inte att barnen måste uppfyllas vissa villkor för att de ska bli älskade och omhändertagna. Föräldrakärlek är villkorslös. Är människan bättre på att älska sin avkomma än den bibliske Guden? Det är osunt att ha en tro och en sådan gudsbild som gör oss osäkra på vårt eget värde och osäkra på om vi ska få av Guds omtanke.

Vi har fått lära oss genom årtusenden att vi inte duger, att vi är syndiga varelser med svarta fläckar i vår själ, att vi inte kan få förlåtelse utan att vända oss till Kristus. När vi har en sådan uppfattning om oss själva lär vi oss också att hemlighålla våra misstag och vårt verkliga jag inför andra. Vi vill inte avslöja vårt ”svaga, syndiga, inre”. Det kan leda till att vi känner oss mycket ensamma. Vi vågar inte komma nära någon annan, som kanske avslöjar vilka uslingar vi egentligen är.

Det kan ta mycket lång tid att bryta ned ett flertusenårigt invant religiöst samhällsmönster. När vi inser att den bibliska gudstron istället för att hela oss, sårar och raserar vårt inre och vår självbild så förstår vi att den bibliska gudsbilden inte är bra för oss. Den tro som bygger på Bibeln blir ofta osund och dysfunktionell.

Men uppfattningen om människans synd och ofullkomlighet finns inte bara inom religionens sfär utan påverkar hela vårt samhälle fortfaranden idag. I vårt samhälle är det de sjuka, de fattiga, de som hamnat i utanförskap, de som har det svårt som betraktas som svaga, mindre värda och kostsamma människor. Samhället gynnar bara de som kan producera, som kan prestera, de som ”lyder”. De får omtanke och omsorg. Villkorad omtanke. De sjuka, de fattiga, de som betraktas som svaga hamnar längst ned i samhällets hierarki.

När vi inser vad det är som påverkat oss och hela samhället i årtusenden förstår vi också varför så många idag har så dålig självkänsla. Vi behöver bygga upp en egen inre tillit och trygghet som bygger på att vi duger som vi är, vi är värda att älskas även om vi är sjuka, fattiga eller misslyckas ibland.

torsdag, maj 03, 2007

Synd och skuldfällan skapas II

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007

II
När man belägger en människa med egenskaper som synd, skuld och rädsla leder det till att personen förlorar sitt självförtroende, sin självkänsla och överger sitt eget personliga liv. Människan blir ingenting utan sin Gud. Nedvärdering av en människa är en mycket effektiv metod för att behålla makt och kontroll över en individ. Är det därför de kristna oroas av de som bryter sig loss från maktspelet och vågar ta ansvar för sitt eget liv?

Det går att bryta sig loss från en 2000 år lång tid av indoktrinering. Tankens kraft är stor. Egentligen är det så att ingen har makt över oss, vi kan själva välja vad vi vill tänka. Vi kan välja om vi vill bjuda in andras tankar i vårt tankeliv, vi kan välja om vi vill underkasta oss och låta någon annan ta över våra tankar eller om vi vill tänka själva.

Vi skapar vår egen värld genom vad vi väljer att tänka. När du väljer att tänka att du är syndig och bär på skuldkänslor, därför att du har läst det i en religiös bok, innebär det istället att du bara tänker vad någon annan tänkt och skrivit ned före dig. Det är inte ditt direkta möte med Gud som har gett dig tankarna. Det är någon annan människa som orden kommer igenom. Därför kan du inte med säkerhet säga att det är vad Gud förmedlar. Det är egentligen bara vad en annan människa tänker som förmedlas till dig.

Om du väljer att tro att det finns ett helvete, att Gud kommer att straffa dig eller att det kommer en Domens dag, då blir det verkligt för dig och du kommer också att få dras med känslor som ångest, skuld och rädsla. Om du väljer att tro att för att duga i samhället måste du vara en högpresterande, flitig arbetare ger det dig skuldkänslor när du blir förhindrad att arbeta på grund av arbetslöshet eller sjukdom.

Du skapar din egen verklighet med hjälp av vad du väljer att tänka. Det du har tänkt hittills har skapat den situation du befinner dig i nu. Det du tänker nu formar din kommande framtid, så det är viktigt vad man väljer att tänka. Du kan dessutom välja att förändra dina tankar. De kan förändras! Vad du väljer att tänka kan också påverka hur du mår! Vi kan vägra att tänka vissa tankar. Vi kan vägra att hamna i ”skuldfällan”, vi kan vägra att förakta oss själva istället välja att tro och tänka gott om oss själva.
/Elinor

lördag, april 28, 2007

Synd - och skuldfällan skapas

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007

I

Upplevelser som skam, skuld, rädsla, och kritik är några av de vanligaste bakomliggande orsakerna till att människor får psykiska och fysiska hälsoproblem idag. Vi lär oss vad vi ska tro och tänka om oss själva från det vi är små. Om vi växer upp i en religiös miljö där vi får veta att vi är syndiga och inte kan bli tillräckligt bra utan Guds hjälp, lär vi oss att se på världen på samma sätt som de vuxna och tror att det är sant. Men det är inte bara inom familjen dessa negativa mönster upprepas utan det genomsyrar hela vårt samhälle och sträcker sig långt tillbaka i tiden till de tre stora dysfunktionella världsreligionernas födelse, judendom, kristendom och islam som alla ursprungligen bygger på ett patriarkaliskt styressätt, på makt och förtryck.

När man lever i närvaron av en biblisk dominant Gud skapas begreppen synd, skuld, skam och rädsla. Religiös tro skapar rädsla, en rädsla för att inte göra tillräckligt. Därför väntar man sig ett straff i någon form. De överordnade i olika religiösa rörelser vill gärna påpeka medlemmarnas synder och skyldigheter istället för att uppmuntra och berömma. Du får veta att du inte är tillräckligt bra, att du är en syndare. Enda vägen att bli räddad undan den bibliske Gudens dom är att lyda och underkasta dig Jesus och Gud.

När vi växer upp behandlar vi oss själva som vi blev behandlade av våra föräldrar. Vi kritiserar oss själva, tycker att vi inte duger eller känner skuld för att vi inte gör tillräckligt. Om våra föräldrar inte berömde eller uppmuntrade oss, har vi svårt för att berömma oss själva eller ger oss själva uppmuntran.

Men vi vet att våra föräldrar i de flesta fall inte medvetet menade att göra oss illa. I de flesta fall har de själva växt upp i en liknande miljö och kanske inte heller fått uppmuntran eller beröm. Hur skulle de då kunna veta hur man gör. De gjorde säkert det bästa de kunde utifrån sin situation. Våra föräldrar växte själva upp i den religiösa, patriarkala världsordningen som påverkar hela det samhällssystem som vi lever i fortfarande idag.

Vi har indoktrinerats i tvåtusen år att vi inte duger! Det här tror vi om oss själva även om vi inte har en gudstro. Vi har påverkats under så lång tid att tänka att vi är syndiga och att vi därför står i skuld, så det är inte underligt att vi tror att det är sant. Det är föreställningar som genomsyrar hela vårt samhällsystem.

/Elinor

tisdag, april 24, 2007

Otrygghet eller frihet under ansvar

Bild copyright Elinor Carlsson 2007


Kristendomens ledare och dess litteratur har indoktrinerat oss genom årtusenden att vi inte klarar att ta ansvar över oss själva. Även den nya Gudsbilden placerar oss i ett beroendeförhållande till Gud. Vi har fått lära oss att vi inte kan klara oss utan Gud, men vad kommer att hända om vi klipper banden. Det vill inte de kristna tala högt om, speciellt inte de fundamentalistiskt troende. Men i klartext betyder det att vi enligt de kristna förlorar rätten till livet. Är kristendomen i själva verket en dömande religion?

Det är förståeligt att den som är troende upplever det som mycket riskfyllt att klippa banden med Gud och med den kristna kulturen. Tanken skapar rädsla. Risken finns att man kan bli övergiven av Gud som är som en pappa. Men är det allmänt accepterat i vårt samhälle att en vuxen person fortfarande går och håller sin pappa i handen?

undrar Elinor

lördag, april 21, 2007

En förförare istället för förgörare - Den nya gudsbilden

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007

När man varit troende börjar tvivla och förlorar sin tro funderar man mycket kring gud och religion. De senaste åren har jag funderat mycket och fastän jag inte är ateist så finns det många frågetecken kring de tre monoteistiska religionerna som styr hela vår värld. Om jag inte hade så ont i armar och händer så skulle jag skriva en bok i ämnet, men jag får nöja mig med små brottstycken och en blogg passar egentligen utmärkt för små korta funderingar. Under tiden när jag håller på att ta hand om mig själv och reda ut allt som varit så kommer jag att ta upp några funderingar här.

Den nya Gudsbilden
Guds namn Jahve på hebreiska, betyder "förstöraren". Jahve, Bibelns Gud är också en nedbrytande Gud. Inom dagens kristendom ser man oförstående på de som påstår att Gud är en krigisk gud, hatisk, självisk, svartsjuk, lynnig, någon som dödar till och med kvinnor och barn och som ser ned på kvinnan. Men det är tyvärr så som Gud framställs i Bibeln. Speciellt i Gamla Testamentet. Det är som om de troende sätter skygglapparna på och undviker Gamla Testamentets bibelställen. När man talar med kristna framställer de istället Gud som en kärleksfull, tröstande far som man kan hålla i handen när allt känns svårt. De vill inte kännas vid de andra egenskaper som Bibeln säger att Gud har. Ändå bekänner de sig till kristendomen som grundar sina läror på hela Bibeln. De fundamentalistiskt kristna har en strängare syn på Gud. De tror på hela bibeln och ser Gud som en domare, en Gud som kan förinta människan om hon inte lyder. Den bilden är närmare den gudsbild som Bibeln framställer.

Har de som anser sig tillhöra kristendomen men som inte är fundamentalistiskt troende skapat sig en ny Gudom? I så fall är det en gudsbild som inte överensstämmer med Bibelns. Då är det väl dags att ge även religionen ett nytt namn?

Fortsättning följer ...

Elinor

onsdag, mars 14, 2007

Jesus Camp!


Har sett den amerikanska dokumentärfilmen Jesus Camp … två gånger! Blev minst lika upprörd den andra gången. Det handlar om hur barn i U.S.A. utsätts för religiös påverkan som kommer att skada dem mentalt resten av livet! Det är en dokumentär som handlar om hur religiösa ledare indoktrinerar barn när de samlas på ett Halleluja-läger för att läras upp till Kristi soldater i Bushs namn! Här skriker småbarn halleluja, talar i tungor och gråter i extas. Små barn mellan tre och tolv år!

Ett hemskt avsnittet är när Sektkvinnan tar upp ett litet gosdjur, en lejonunge och börjar tala med barnen om synd och Satans påverkan. Till att börja med, när barnen är små är synden liten, men om man låter synden växa blir den stor som ett farligt lejon. (Samma skrämseltaktik som Jehovas vittnen använder) Barnen som lyssnar på henne ser mycket rädda ut och många börjar gråta.

En annan upprörande scen är när en liten kille går fram till podiet för att bekänna sina synder. Han erkänner att han har svårt att tro, både på Bibeln och Gud men att han inser att han är frestad av Satan att inte tro! Han är rädd och skakar. Sedan gråter han och ber till Gud om förlåtelse. De vuxna bara håller med och de andra barnen ser skrämda på honom … kanske han vågar säga det de själva egentligen tänker längst inne.

Den här filmen visar den kristna fundamentalismens mest otäcka och skrämmande sida. Barnen får till exempel inte gå i vanliga skolan utan får hemundervisning av sina fundamentalistiskt kristna föräldrar! De får lära sig att det inte existerar någon klimatförändring, att kreationismen är det enda sanna och att de måste bli Kristi soldater för att rädda tillbaka USA politiskt. 80 miljoner amerikaner är fundamentalister! Bush är en av dem!

Jag är emot religiösa friskolor och anser att varje barn ska ha rätt att välja sin tro utan påverkan av sina föräldrars uppfattning. Vad tycker du?


Trailer till filmen Jesus Camp



Några artiklar om barn och tro som du kan läsa på Kvinnorummet är:

När barnasinnet har berövats på sin glöd
- Artikel om hur barnen mår i en domedagsrörelse och varför de kan få problem när de växer upp

Satan Djävulen - ett rytande lejon som vill äta upp dig!
-
Kritisk granskning av Jehovas vittnens barnbokVi lär av den store läraren.

Hur kan barnen få hjälp när föräldrarna lämnar en sekt?


Elinor/Kvinnorummet

måndag, februari 12, 2007

Det är problematiskt att lämna en sekt


Har läst en c-uppsats av sociologistuderande Magdalena Wänerstam vid Karlstads Universitet. Den har titeln Avhopparnas problematik och behandlar avhopp, sekter, hjälp och symbolisk interaktionism. Jag kommer att lägga ut länken till den på Kvinnorummet under veckan. Det var intressant att läsa hur någon ”utanför” en sekt ser på oss som är avhoppare.


Jehovas vittnen röstar inte
Magdalena framhåller i sin uppsats att vi som lämnat en sekt behöver hjälp att integreras i samhället. Jag tror att det gäller i högsta grad de som lämnar en sekterisk rörelse som Jehovas vittnen där man helt tar avstånd från yttervärlden. Man tar inte del i landets politiska val och får inte rösta, man tar inte del i hjälpverksamheter eller lämnar bidrag till Röda Korset eller Rädda barnen. Helst av allt skulle man vilja driva egna skolor och egna företag för att slippa inblandning av den så föraktfulla världen. Man diskuterar överhuvudtaget inte politik eller egna åsikter. Avhoppare och uteslutna kan därför, tycker jag, liknas vid flyktingar, eller invandrare. De kommer från ett ”främmande” land en ”främmande” kultur.


Att förlora hela sin sociala identitet
Uppsatsen betonar att vi alla har flera olika identiteter och att man inte förlorar hela sin identitet när man hoppar av en sekt. Men vår identitet som Jehovas vittnen var inte bara religiös, den var också social och kulturell. För oss är det en lika stor förlust som när en invandrare som är kurd avskiljs från hela sin kultur.
Vi förlorar alltså en mycket stor och viktig del när vi lämnar hela vårt sociala, kulturella och religiösa sammanhang.

När vi lämnar en sekt som till exempel Jehovas vittnen så är risken stor att vi inte släpper vår sektidentitet helt utan istället kallar oss ”x-
Jv (Jehovas vittnen)” eller ”f.d. Jv.” Vi relaterar fortfarande till vår tidigare identitet. Det kan ta mycket lång tid att ändra den delen av vår identitet och integreras i det ”normala” samhället. Det kan ta lång tid att inse att man är en egen person med egna intressen och bli sedd för den man är istället för att identifiera sig själv med en religiös sekt.


Vi behöver hjälp utifrån!
Faran är, när vi som varit medlemmar i en sekt hjälper andra avhoppare. Visst förstår vi varandra väldigt väl och kan ge varandra råd. Men det är också lätt att fastna på mötesplatser på Internet där diskussionsforum finns för avhoppare. De som skriver där har likadana identifikationsproblem. Visst kan vi bli förstådda men vår verkliga identitet kan få svårt att utvecklas där. Vi blir istället identifierade som ”före detta sektmedlem”, eller ”x- Jv”. Där cementeras också lätt tidigare uppfattningar om könsidentitet och jämställdhet.

Det blir ungefär detsamma som när olika invandrargrupper samlas på vissa bostadsområden, avskilda från samhället i övrigt. Vi behöver, precis som invandrare och flyktingar hjälp ”utifrån” för att kunna integreras och för att kunna lämna den tiden vi var med i en sekt bakom oss. Vi behöver professionell hjälp att släppa sektmedlemsidentiteten. Samhället borde utbildas även inom detta område. Inom psykologutbildningarna finns inte detta med. De får inte utbildning i vad det innebär att vara medlem i en sekt och vad det innebär att en dag tvingas med eller mot sin vilja lämna hela sitt sociala sammanhang.

Elinor/ Kvinnorummet

måndag, november 27, 2006

Barn lyssnar och lär - sektledarens skadliga makt över barnen


Barn lyssnar och lär av vuxna. Barnet känner tillit till den vuxne och lyssnar extra noga om personen är snäll och kärleksfull. Då känns det också så mycket hemskare om denne vänlige person berättar att man måste göra som Gud säger för annars kommer Satan som ett rytande lejon och ... som Jehovas vittnens barnbok Vi lär av den store läraren, uttrycker det:


Lejon brukar ge sig på djur som är små, och på samma sätt brukar Satan och hans demoner ge sig på barn. (s 170).


När en snäll och vänlig vuxen berättar sådana hemskheter tror barnet på den vuxne eftersom hon eller han verkar vara så snäll. När den vuxne påstår att det som står i bibeln är sant och att Gud ska döda mormor som barnet tycker så mycket om i Guds krig Harmageddon. Då upplever barnet det som en sann mardröm.


Vill du veta mer om vad Jehovas vittnens barn får lära sig

Elinor/ Kvinnorummet


torsdag, september 07, 2006

Skrivtajm

......Jag har nu börjat skriva på artikeln om barn och sekter. Jag har läst igenom en hel del böcker om barn för att få veta lite mer om hur vi blir påverkade under vår uppväxt. Det har varit väldigt betydelsefullt för mig själv att läsa dessa böcker. Nu förstår jag mycket mer varför jag har de känslor jag har och vad omgivningen, händelser och närstående har haft för betydelse. Jag tycker dessutom att böckerna har förklarat även den vuxnes perspektiv och varför det kan bli så fel ibland. Det har gett mig större förståelse för det svåra i att vara förälder och inte ha ett fungerande förhållande och att det finns inga föräldrar som medvetet vill skada sina barn. Jag känner att jag har fått bearbetat en hel del för egen del och fått svar på många frågor genom det här.

Alla borde läsa böcker om barn för vi har ju alla varit små en gång ;)

De här böckerna har jag läst:

Barn och rädsla Maare Tamm
Barns känslomässiga utveckling Monica Fahrman
Barn i kris Monica Fahrman
Barn på kvinnojour, en handbok från SKR Ulrika Lorenzi
Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom Ben Furman
Barns syn på vuxna E. Arnér/B. Tellgren
Barn av livet Tommy Hellsten
Flodhästen dagsrummet Tommy Hellsten

Ha det så gott!

Elinor -Kvinnorummet

söndag, september 03, 2006

Björnen Helge har börjat vakna …

Helge Fossmo har börjat vakna ur sektmentalitetens sömn! Han erkänner sig skyldig till det som hände i Knutby. Det är fortfarande många som anser honom som ”icke trovärdig”, men jag tror faktiskt på honom, för första gången. Det är något med rösten. Den låter mer vaken, mer insiktsfull än tidigare. Han har inte ”tillfrisknat” ännu, det tar lång tid – men han har vaknat upp! Det är en svår resa han har framför sig. Alla malande tankar och svåra frågor, hur han kunde göra så mycket ont mot andra. Alla skuldkänslor, all ånger och ångest. Känslan av att ha varit lurad kan skapa en väldig ilska. Men samtidigt en klarsyn, av att han nu vet att han varit nedsövd i sekternas zoombievärld, men till slut vaknat upp.

Jag vet för jag har själv varit där. Jag har vaknat upp men är fortfarande inte helt ”frisk”. Och det är ändå 14 år sedan. Jag gick aldrig så långt som till mord men jag utplånade nästan allt det som var mitt eget jag och påverkade mina barn. De fick lära sig att Harmageddon kunde komma vilken dag som helst. De lever fortfarande i en känsla av ständig katastrofberedskap och de kan inte förstå varför det inte går över. De blev aldrig Jehovas vittnen men det bär på sår som har svårt att läka. Jag gjorde fel och det får jag bära med mig.

Vad är det som gör att en del av oss mer eller mindre frivilligt kliver in i sekternas tanketempel – oftast en färdig mental konstruktion - kliver in, stänger dörren om oss men också väljer att låsa den?

Vad är det som gör att vi vägrar att se ut genom de låsta ”inglasade” fönstren – vägrar se att det är där utanför som livet pågår?

Vad är det som gör att vi mer eller mindre frivilligt ger upp vårt eget jag och låter andras regler styra vem vi ska vara.

Hur långt låter vi andra gå när det gäller att låta dem styra vårt eget jag, vår egen person. Vi kan tydligen låta det gå hur långt som helst, så långt som till mord i Jesu namn.

Fundamentalistiska, religiösa, fanatiska grupper är farliga! Farliga för individens mentala hälsa – men också farliga för samhället. Det begås brott, det mördas i Guds, Jesus och Allahs namn!

Vi behöver mer upplysning, mer information om sekter och fundamentalistiska grupper.
Skolan har här en viktig uppgift som upplysare och en stor möjlighet i detta livsviktiga arbete. Det är skolan som får kontakt med de flesta barn från de flesta sammanhang eftersom det är skolplikt. De kan hjälpa och upplysa barnen om att livet inte är svartvitt, att det finns många sätt att tro på och att barnen har ett fritt val vad än föräldrar eller religiösa rörelser påstår.

Barnen bör få upplysning om att tro och religion är olika sätt att se på livet. Det ena är inte sämre eller bättre än det andra, men barn bör också få veta att när religion blir fanatisk och trångsynt, när religion blir mest förbud, då är den inte hälsosam och i och med det inte god.

Tro bör vara något personligt, något man mår gott av och känner sig trygg i. Något som är villkorslöst, som skapar empati. Något som inte kräver prestation i utbyte mot livet.

En sann uppriktig tro är:
Generös
Den isolerar sig inte
Den styr inte
Den kräver inte
Den utplånar inte ditt jag
Den har humor
Den gör dig inte sjuk
Den accepterar mångfald
Den utesluter inte
Den är god.

En sådan tro upplevs inte som ett hot av den som är andligt ”frisk”, men fanatiska fundamentalistiska sekter anser att en sådan tro är djävulens verk. Då kan man inte låta bli att undra : Vem är egentligen ”god” och vem är ”ond”?


Elinor/Kvinnorummet

söndag, juni 25, 2006

Satan Djävulen - ett rytande lejon som vill äta upp dig!



Nu är artikeln äntligen färdig!
Den fick titeln: Satan Djävulen - ett rytande lejon som vill äta upp dig!
Den ligger på denna länk. Det är en kritisk granskning av Jehovas vittnens barnbok Vi lär av den store läraren

Jag tror att det kan bli en intressant läsning för de som är intresserade av hur barn behandlas i sekter.


Några underrubriker:

Har barn religionsfrihet?
Barnbokens förord - en uppmaning till indoktrinering
Satan, demoner och sex
Lögner och död
Lyda och leva eller gå sin egen väg och dö
Satan, barnet och pedofiler
"Ska mormor dö i Harmageddon?"
Vi lär av den store läraren - ett brott mot barnkonventionen?





Välkommen till Kvinnorummet!
Kram!
Elinor






torsdag, juni 01, 2006

Skrämmande!


Har nu kommit halvvägs i läsningen av Jehovas vittnens barnbok "Vi lär av den store läraren". Det är en bok för de allra yngsta barnen, från två - tre år gamla upp till yngre skolåldern. Sedan tar boken "Ungdomar frågar - svar som fungerar." vid. "Vi lär - boken" innehåller 48 kapitel som sägs vara baserade på bibeln. Den ser så oskyldig ut, illustrerad med färgranna gulliga bilder. Jag kan säga redan nu att det är en hemsk och upprörande läsning och att boken bryter mot flera artiklar i barnkonventionen! Kommer att ta upp det i en speciell artikel. Det är indoktrinering på hög nivå redan i inledningen!

Ett smakprov ur inledningen på sidan 6 som riktar sig till föräldrar som förväntas läsa boken högt tillsammans med sina barn : "De bästa principer som överhuvudtaget går att finna är de som finns i bibeln." Boken sägs ska stimulera till samtal och föräldern får hjälp att stanna upp när tre prickar visas ... efter olika frågor i boken. Där ska man stanna upp och uppmuntra barnet att säga vad de tycker och tänker.

Åh, vad fint, kanske ni tror. Barnet får ha egna åsikter ... men det är just det det inte får ha: "Frågorna hjälper dig att ta reda på vad som rör sig i barnets huvud. Det är sant att barnet kan komma med svar som inte är helt rätt(!) Men texten som följer på varje fråga är utformad så att den hjälper barnet att utveckla ett sunt (?) tankemönster." Mina parenteser.

Vad är då ett exempel på sunt tankemönster? Är det att skrämma små barn för Satan och hans demoner!? Det återkommer om och om igen i de olika kapitlen. Ett exempel: I kapitel 9: Vi måste stå emot frestelser, sidan 52 står det: "Vad skall vi göra när vi blir frestade? Skall vi ge efter och göra det som är fel? ... Det skulle inte Jehova Gud tycka om. Men vet du vem som blir glad? ... Ja, Satan Djävulen skulle bli det." (Punkterna visar var barnet ska svara) Vidare ... "Satan är Guds Fiende men han är också vår fiende. Vi kan inte se honom för han är en ande. Men han kan se oss."

Man kan försöka föreställa sig ett litet barn på 4-5 år som får lära sig detta. Vad rädd jag skulle bli! Satan ser mig, men jag kan inte se honom, han kan vara vart som helst. Jag lovar att jag skulle bli riktigt mörkrädd! Få svårt att sova!Det här är bara ett litet exempel från boken. Jag lovar att skriva en artikel och visa på hur sådan här undervisning skrämmer barn till lydnad, hur det skapar barn och ungdomar som får svåra psykiska problem. Det är en rent skadlig undervisning!

Upprörda hälsningar
Elinor

torsdag, maj 04, 2006

Man eller kvinna, so what!

Idag kom sommaren! Härligt! Håller på att vänja pelargonerna att vara ute och sitter här mitt ibland mina blomstervänner och funderar.
Har ändrat lite i artikeln: Kvinnans roll i sekten. Den behövde livas upp lite i inledningen. Jag hoppas att det blev lite intressantare. Man eller kvinna, so what! Mer kan du läsa om det i artikeln ;)

Det går framåt med sidan. Jag hoppas att jag ska få den färdig innan årets slut och då ska jag skutta runt lite på olika religiösa diskussionsforum och göra reklam för den. Jag tror att den är viktig och kanske ska kunna hjälpa "vanligt" folk att förstå vilka skador olika sekter kan ge.
Jag har just läst en bok av Conny Larsson, Bakom clownens mask, sanningar, sekter och sex. Det är en rätt ny bok från 2005. Den handlar om Connys sökande efter en Fader i olika sekter. Oftast söker sig människor som vuxit upp i en dysfunktionell familj till olika sekter för att hitta en ersättningspappa. Här är ett till exempel.

Sekten han var medlem i allra senast var Sairörelsen, med Sai Baba som ledare i Puttaparthi i Indien. Sai Baba påstås vara Gud som stigit ner på jorden i mänsklig gestalt. Men inte var det så mycket Gud i den snubben när sanningen kommer fram. Det visar den här boken. Bara Trolleri, Lurendrejeri och Pedofili! Tidskriften sökaren har en artikel om det hela som låter medlemmar få komma med artiklar för och emot här!

Inorgon ska jag börja läsa i "Vi lär av den store läraren". Får se vad Jehovas vittnen skriver om sina barn och hur man lär dem vad bibeln säger om att lyda Gud och passa sig för Djävulen!

Ha det så gott i försommarvärmen!

Kvinnorummet/Elinor

tisdag, april 18, 2006

Lite har hänt ...

Lite kloka ord under länken "Kloka och tokiga ord ..." har det blivit. Så har jag lagt in lite bilder och underrubriker på "Min egen historia" så det blir lite mer lättläst.

Jag har hittat lite gamla bilder från sekttiden också som jag scannat in ... funderar på att göra något kul av dem ...

Funderar nu på allvar att börja skriva om barn i sekter. Eftersom min hemsida inte ännu är ute i "offentligheten" så förstår jag att jag inte kan efterlysa hjälp från de som varit med i en sekt i unga år, men det finns en guldgruva med mycket material i Gästböcker och Forum ute på nätet så jag söker där så länge. Försökte få tag i böcker från Jehovas vittnen, trodde man skulle kunna skicka efter utan att tvingas få ett besök ... men det är lika "förbjudet" att läsa Jehovas vittnens litteratur, när man är en "avfälling" som det var förbjudet att läsa annan litteratur än deras när man var med där :( arghhhh. Att de inte kan ha samma service som andra bokförlag! Men jag har andra vägar som jag ska pröva ... böckerna jag vill ha tag i är "Vi lär av den store läraren" och "Ungdomar frågar – svar som fungerar" om någon händelsevis skulle hamna här på min blogg och läsa det här ... ;) och har de böckerna "i lager "...

Ha en skön vårdag! Till helgen ska vi cykla en tur ut i naturen. Hoppas vi hittar några blåsippor! Idag såg vi våra första tussilagon för i år! Härligt!

So Long!
Elinor

torsdag, april 13, 2006

En vanlig familj?

Igår drabbades jag av en känsla av saknad ... under ett reklaminlägg. En familj lekte med varandra i ett romantiskt skimmer, i gräset och var så där rara och vanliga. Jag skulle också ha velat ha det så. Tänk om vi hade fått vara en vanlig, lekande och avslappnad familj!

Ibland känner jag stor sorg när jag tänker tillbaka på vår familjetid i sekten. Alla svåra stunder, då vi inte fick vara vanliga, avslappnade, lekande. Den ständiga skuggan av "sektspöket" låg över oss och tyngde ner oss. Det gick väl ganska bra att låtsas vara en lycklig familj så länge barnen var små, men när skolan började, slet det inom mig. Jag ville många gånger vara en helt vanlig familj! En familj där barnen fick leka fritt och bråka utan att betraktas som "världsliga", ouppfostrade eller okristna.

Tänk om de hade fått fira jul, födelsedagar, fått klä sig i vitt linne och krona och gå Lucia, klä sig fina för att gå på skolans disco. Fått vara vanliga, en del av klassen. Det känns svårt att förstå så här efteråt att man kunde göra så mot sina barn. Hur fanatiskt, fundamentalistiskt troende kan man egentligen bli, utan sans och förnuft!

Barn inom Jehovas vittnen blir alltid utanför. De blir aldrig bjudna på födelsedagsfester. Ingen ber dem att följa med på disco. De får inte svära, busa, leka fritt som andra barn. De måste alltid tänka på att Gud ser dem, hör dem, följer varje steg! Förresten får de inte heller leka med barn som inte är Jehovas vittnen. Det är synd om barnen inom Jehovas vittnen och alla andra sekter. De har ingen som helst makt att påverka sin situation.

Jag är i alla fall glad att vi är fria nu. Jag känner värme i hjärtat när mina barnbarn får leka fritt, gå på födelsekalas och fira jul utan att tvingas på åsikter om att de gör fel mot Gud. Jag får tårar i ögonen när mitt barnbarn Julia går fram med högtidliga steg och sjunger Luciasången.

Jag hoppas bara att mina egna barn kan hämta sig från vår tid som familj i en sekt utan allt för stora skador.

Jag har planer på att skriva en artikel om barn och sekter. Jag själv kom med som trettonåring ... inte småbarn precis men lite kommer jag ihåg. Jag hoppas att det finns fler som vill dela med sig om hur det var att var barn i en sekt.

Kram!
Elinor.