Ny uppsats om att lämna Jehovas vittnen

Ingela Ellman har skrivit en mycket intressant uppsats i sociologi om vad som händer med de människor som lämnar en sekt och varför.

Ett liv efter sanningen?

Den handlar hur före detta medlemmar av Jehovas vittnen skapar och förstår en ny social verklighet.

Den finns publicerad på Kvinnorummets hemsida:

http://goto.glocalnet.net/kvinnorummet/ett%20liv%20efter%20sanningen.htm

Det händer också en del i tysthet på hemsidan Kvinnorummet. Jag håller på att göra om sidan så att den ska bli lättare att navigera så om det ser lite konstigt ut ibland så beror det på att något är på gång ;)

Tänd ett ljus!

Ha en mysig novemberdag

Älska livet eftersom livet älskar dig!

Foto Copyright Elinor Carlsson 2004

Vill tipsa om en ny bok som kommit ut i dagarna om en ung tjej som växte upp i en frireligiös sekt och sedan tog sig ur den. Boken heter: Den tredje vägen finns inte och tjejen som skrivit den heter: Yvonne Kjellson.

Den finns redan på en del bibliotek. Yvonne har en egen hemsida där du kan läsa mer.

http://www.yvonnekjellsson.se/

Ha en skön höstdag!

"Att våga tro på kärleken är att bjuda in den till ditt liv"

Elinor

Kvinnorummet

Alltid denna kamp!

Oj! Nu var det längesen jag bloggade. Vardagen har tagit överhanden – och kampen med Försäkringskassan. För naturligtvis tyckte inte de att jag skulle få vila mig och komma till rätta med mina problem på mitt eget sätt, utan tycker att jag om två år ska ha tillgodogjort mig sjukgymnastik och samtal och kunna arbetspröva igen!!!

Det är något allvarlig fel där i Försäkringskassehjärnkontoret. Jag har haft kronisk värk i över tjugo år och provat det mesta och inte blivit bättre, varit på utredning för över femton år sedan när man var yngre och friskare och redan då hade mycket låg arbetsförmåga. Varit på två ytterligare utredningar sedan 2004 där arbetsförmågan anses 0, till och med i deras egen inköpta utredning. Jag trodde inte att Försäkringskassan var en andlig institution som tror på under! Vad får dem att tro att något under ska hända i det här fallet? På ytterligare två år! Istället bara förvärrar det allting eftersom min smärta har sin grund i stress! När man har stressrelaterad smärta behöver man lugn och ro först och främst! Får de ingen fortbildning på försäkringskassan?

All energi och kraft de senaste tre veckorna har gått åt till att skriva till dem. Samtidigt har det varit bra för jag har upptäckt flera brister hos mig själv ;) Jag har alltid varit så ärlig mot alla, men aldrig mot mig själv! Det är dags med det nu. Jag måste inse att vad jag vill och vad jag kan är två helt skilda saker.

Visst går det att sitta här och skriva korta bloggar. Hemsidan Kvinnorummet har också blivit till men då har jag skrivit på mina villkor, när jag själv har orkat och det har gått VÄLDIGT långsamt. Och jag har haft IN I HELVETE ont!

För att jag ska kunna arbeta krävs det att det sker på mina villkor:

· Jag orkar just nu inte mer fysiskt arbete än 1/8 av heltid
· Jag måste kunna lägga mig och vila när jag behöver.
· Jag måste känna att jag inte är en bromskloss på jobbet.
· Jag måste vara motiverad och brinna för det jag vill göra. Annars tar smärtorna överhanden och då orkar jag ingenting.
· Det får inte förekomma stress eller press eller tider att passa, deadlines och liknande
· Jag måste kunna komma till jobbet när jag kan och orkar och gå hem när jag själv inte orkar mer.
· Jag kan inte lova att jag kan komma nästa dag till jobbet.
· Det får inte vara fysiskt ansträngande.
· Inte statiskt eller stillasittande.
· Det får inte vara mycket stående eller gående på grund av artrosen i knäna och fotleden.
· Det får inte innebära bilkörning på grund av artros.
· Jag måste orka sköta mitt hem och handla, efter jobbet.
· Så måste jag hinna och orka att sköta min hälsa ...

Var finns det drömjobbet?


Jag har alltid gjort rätt för mig! Nu är det dags att göra rätt mot mig!

Det innebär att det viktigaste för mig nu är att försöka må bättre. Ingenting annat! Det kommer nog att ta många år!

Kram/Elinor
Kvinnorummet

Nu har jag fixat och donat

Foto: copyright 2007 Elinor Carlsson




Nu har jag städat och ordnat lite på bloggen så den blir mer lättnavigerad.
Jag har också lagt till lite länkar och bloggar.


Några positiva affirmationer:



Jag är kärlek.

Jag väljer att älska och bejaka mig själv nu.

Jag ser kärleksfullt på mig själv och andra människor.

*

Jag känner mig fri att vara glad.

*

Livet är till för mig.

Kram!

Elinor /Kvinnorummet

Läs de här böckerna Reinfeldt!

bild, copyright Elinor Carlsson 2007

Jag har läst några superintressanta böcker den här regnsommaren som jag gärna vill rekommendera till dig som känner dig sönderstressad och till vår regering!

Fibromyalgi – på grund av stress? Anderberg/ Bojner Horwitz. Den behandlar vilken påverkan långvarig stress har på kroppens olika organ, nerver och muskler. Den bekräftar det jag själv har misstänkt vara orsaken bakom så många kvinnors smärtproblematik inom Jehovas vittnen och andra förtryckande sekter. En mycket intressant bok där man också får tips och råd på olika metoder som till exempel bild- och dansterapi, hur man kan bli bättre och till och med helt frisk. Boken vänder sig inte enbart till de som har fibromyalgi utan också till andra som har olika kroniska smärtsyndrom.

Smärtförvandling. Om den långa smärtans onda cirklar och hur man bryter dem av Eberhard Berg. En bok som går på djupet och förklarar vad som ligger bakom långvariga smärttillstånd. Den förklarar ner på kvantnivå vad som händer i kroppen när vi stressar eller upplever andra trauman. Han framhåller att det är viktigt att se på människans sjukdomsbild på ett holistiskt sätt. Vi är inte bara är kropp utan också själ och dessutom ingår vi i ett socialt sammanhang som påverkar oss på olika sätt. Författaren ger oss verktyg för hur vi kan rehabiliteras och må mycket bättre.

En bok som jag rekommenderar speciellt till Fredrik Reinfeldt är Ur balans av Aleksander Perski. Boken tar upp varför vi är så stressade i vår tid och belyser samhällets roll då det driver på människor att gå utöver sin förmåga. Den behandlar också vad som händer med kroppens olika organ och system när vi blir stressade över vår förmåga och hur känsligt det är när samhället och Försäkringskassan driver på för att få människor arbetsdugliga igen. Har man gått in i väggen, eller är utbränd eller har drabbats av stressrelaterade sjukdomar är det mycket känsligt att driva på människor för tidigt. Det får då istället motsatt effekt. Och rehabiliteringen försvåras och fördröjs genom det.

Jag håller på att läsa ytterligare en bok: Uppnå mer med mindre stress. En handbok i uppmärksamhetsträning av Andries J. Kroese. Men den har jag inte läst färdigt- återkommer till den senare.

Hälsar

Elinor

Kvinnorummet

Positiva tankar

Jag älskar livet!

*
Det är min födslorätt att leva livet fullt ut och fritt.

Jag är värd att älskas.

Jag väljer nu att leva livet helt och fullt.

*

Sorry Reinfeldt!

Foto Copyright 2007 Elinor Carlsson


Ja, då har man fått sina diagnoser!

GAD (Generaliserat ångestsyndrom) (inte alls förvånad)
Kroniskt smärtsyndrom (vanligt resultat av GAD)
och Arthros.

Så det blir inte mycket kropp och själ över till ett arbetsliv. Sorry Reinfeldt!

Jag är glad för att jag började med hemsidan Kvinnorummet. (som den här bloggen hör till)
När jag forskade och sedan skrev artiklarna till den insåg jag att jag själv behövde hjälp. Nu har jag äntligen efter 21 år fått en diagnos som jag instämmer helt i.

Om man är känslig från födseln så är det inte alls konstigt att man utvecklar GAD, speciellt inte om man är med i en sekt från 13 års ålder där det genomgripande är att man måste var på sin vakt hela tiden så man inte förlorar livet i Guds kommande katastrof Harmageddon. Det är inte alls konstigt att man blir sjuk av att under så lång tid leva i ständig katastrofberedskap. Kroppen är hela tiden inställd på flykt, det blir blodbrist och ont i spända muskler och under så lång tid blir värken till slut kronisk. Varning för sekter och fundamentalism! De är sjukdomsframkallande!


Men jag har inte gett upp. Jag vet nu vilken väg jag bör gå för att så småningom bli bättre. Jag behöver varva ner, lära mig att slappna av och arbeta med de negativa tankar jag indoktrinerat mig själv med under all dessa religiösa år.

Jag har redan börjat genom att ligga lågt med hemsidan Kvinnorummet.

Men jag tror att det finns de som hittar dit ändå.

Kram så länge!

Elinor

Nu har jag varit på ”besiktning”

Foto copyright Elinor Carlsson 2006

Nu har jag blivit utredd ännu en gång av Försäkringskassan. Det var en tuff vecka. Dessutom regnade det hela veckan. Det var inte alls kul. Jag fick många ”anmärkningar”. Känns som att nästa anhalt är ”skroten”. Men jag håller ändå humöret uppe.

Förstår nu att det sätter sina spår att vara känslig och sårbar och både växa upp i en dysfunktionell familj, sedan komma med i en sekt och vara med där i åtskilliga år och mata sig själv med allt prat om vilken dålig människa man är. Att alltid vara rädd, rädd för straff och för att inte duga. Jag har levt under stress från det jag var liten och det går inte spårlöst förbi. När man ständigt är spänd blir det syrebrist och smärtor överallt i kroppens muskler.

Men inte nog med det, nu börjar åldern ge symptom också med artros i flera leder. Det är nästan så jag börjar bli deppig. Men kanske det ändå går att reparera upp den gamla kärran. Ska försöka ta mig mer tid att ta hand om den och vårda den bättre. Jag kanske kan köra ut den i skogen och ställa den i en skuggig dunge och putsa på den lite varje dag, smörja motorn och se till att den får bra bränsle. Då kanske den rullar på i några år till utan problem.

Guds barn - en mental konstruktion.

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007

Guds barn - en mental konstruktion.

Något som kan göra det svårt för oss att växa och bli ”vuxna” kan vara att vi har fostrats att tro att vi är Guds barn. Så vill de tre världsreligionernas ledare se oss människor. Varför? Barn är mindre än vuxna och därför är det möjligt som vuxen ha makt över dem. Barn är placerade allra längst ned i den patriarkala hierarkin och barn kan man dessutom påverka och styra. De religiösa ledarna säger sig ha fått makten av Gud att leda Guds barn. Vilken passande gudsbild man skapat sig! Detta religiösa synsätt påverkar också de politiska ledarna.


De kristna egenskaperna ödmjukhet och underdånighet anses som goda. Varför? Det är lättare att behålla makten över en person som själv tror att hon är som ett barn, liten och svag, och inte klarar att leva utan sin ”pappa” Gud och som tror att hon är god när hon genom att lyda sina herrar, indirekt lyder Gud. Har vi fått en religiös uppfostran tror vi att vi är barn, en onaturlig uppfattning om oss själva som hindrar oss i vår utveckling mot vuxenlivet och kväver förmågan att ta det fulla ansvaret över våra liv.


De monoteistiska världsreligionernas förespråkare vill se oss som små och ödmjuka. De vill att vi ska tro att livet här på jorden är dåligt och att de svårigheter vi kan möta här är ett straff för att vi inte har varit tillräckligt ödmjuka, lydiga och underdåniga. Det är ett verkningsfullt maktmedel att använda en gudsbild som placerar den stora folkmassan på den lägsta platsen i den religiösa, patriarkala, hierarkiska pyramiden.


När vi tror att det är ett straff eller en prövning vi utsätts för på grund av att vi är ”syndiga och ofullkomliga”, kan vi bli helt förkrossade och förlora vår tillit till vår egen förmåga att klara upp situationen. Vi blir beroende av Gud på ett dysfunktionellt sätt. Det hindrar oss att bygga upp självtillit och vi får dåligt självförtroende och svag självkänsla. När vi utsättas för livets svårigheter är det inte en prövning från Gud och inte heller frestelser från Satan utan något naturligt. Det beror på oss själva, egna och andras val, omgivningen och naturens krafter, som ofta har påverkats av människans dysfunktionella attityd.


Om vi accepterar att livet fungerar organiskt och att det som händer är ett samspel mellan natur och människa och människor emellan ger det oss kraft och energi att försöka finna lösningar för att ta itu med de svårigheter som uppkommer, istället för att ge upp och tycka att vi inte klarar någonting utan Guds hjälp. Det hör till vår natur att göra misstag i samspel med andra människor. Vi är olika och har olika uppfattningar och upplevelser av vår värld.
Misstag kan rättas till och kan de inte det så finns accepterandet. Det som har hänt, har hänt och kan inte göras ogjort. Det som blir fel är en viktig läromästare och genom att lära av sina misstag växer vi som människor.


Men en människa som känner sig förkrossad och tillintetgjord är lätt att styra. Därför har Jesu lösenoffer konstruerats för att fylla detta av makten skapade behov. Man måste ge människan som man indoktrinerat att tro allt detta ett litet hopp annars orkar hon inte tjäna utan går istället under och hamnar i en djup depression. Men är ord som ”synd”, ”skam” och ”skuld” påhittade begrepp och en religiös konstruktion finns inte heller ett behov av lösenoffer. Då faller hela maktkonstruktionen samman.


Hur många tror uppriktigt att Bibelns berättelse om Adam och Evas syndafall har inträffat i verkligheten? Om inte Adam och Eva funnits på riktigt har inte heller syndafallet inträffat. Då finns det inte heller något behov av ett lösenoffer för de ”synder” som det påstås mänskligheten har ärvt. Då förlorar också Jesus sin roll som medlare och förlåtare och vi själva inser då att vi är auktoriteten i våra liv och bär ansvaret för våra handlingar och hur vi väljer att leva. Vi tar tillbaka makten över oss själva och vårt liv. Det är en ansvarsfull men skön känsla. Vi kan växa och bli vuxna.

Kan vi alltid lita på Gud?

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007

Kan vi egentligen lita på Bibelns Gud? Det är lätt att förlora tilliten när vi inte kan vara säkra på Guds trygghet, eftersom han enligt Bibeln när som helst kan ta sin hand ifrån oss när han vill pröva vår tro. Kan man känna trygghet inför en biblisk gudsbild som kräver lydnad av oss om vi överhuvudtaget ska få omsorg och kärlek?

Föräldrar kräver inte att barnen måste uppfyllas vissa villkor för att de ska bli älskade och omhändertagna. Föräldrakärlek är villkorslös. Är människan bättre på att älska sin avkomma än den bibliske Guden? Det är osunt att ha en tro och en sådan gudsbild som gör oss osäkra på vårt eget värde och osäkra på om vi ska få av Guds omtanke.

Vi har fått lära oss genom årtusenden att vi inte duger, att vi är syndiga varelser med svarta fläckar i vår själ, att vi inte kan få förlåtelse utan att vända oss till Kristus. När vi har en sådan uppfattning om oss själva lär vi oss också att hemlighålla våra misstag och vårt verkliga jag inför andra. Vi vill inte avslöja vårt ”svaga, syndiga, inre”. Det kan leda till att vi känner oss mycket ensamma. Vi vågar inte komma nära någon annan, som kanske avslöjar vilka uslingar vi egentligen är.

Det kan ta mycket lång tid att bryta ned ett flertusenårigt invant religiöst samhällsmönster. När vi inser att den bibliska gudstron istället för att hela oss, sårar och raserar vårt inre och vår självbild så förstår vi att den bibliska gudsbilden inte är bra för oss. Den tro som bygger på Bibeln blir ofta osund och dysfunktionell.

Men uppfattningen om människans synd och ofullkomlighet finns inte bara inom religionens sfär utan påverkar hela vårt samhälle fortfaranden idag. I vårt samhälle är det de sjuka, de fattiga, de som hamnat i utanförskap, de som har det svårt som betraktas som svaga, mindre värda och kostsamma människor. Samhället gynnar bara de som kan producera, som kan prestera, de som ”lyder”. De får omtanke och omsorg. Villkorad omtanke. De sjuka, de fattiga, de som betraktas som svaga hamnar längst ned i samhällets hierarki.

När vi inser vad det är som påverkat oss och hela samhället i årtusenden förstår vi också varför så många idag har så dålig självkänsla. Vi behöver bygga upp en egen inre tillit och trygghet som bygger på att vi duger som vi är, vi är värda att älskas även om vi är sjuka, fattiga eller misslyckas ibland.

Synd och skuldfällan skapas II

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007

II

När man belägger en människa med egenskaper som synd, skuld och rädsla leder det till att personen förlorar sitt självförtroende, sin självkänsla och överger sitt eget personliga liv. Människan blir ingenting utan sin Gud. Nedvärdering av en människa är en mycket effektiv metod för att behålla makt och kontroll över en individ. Är det därför de kristna oroas av de som bryter sig loss från maktspelet och vågar ta ansvar för sitt eget liv?

Det går att bryta sig loss från en 2000 år lång tid av indoktrinering. Tankens kraft är stor. Egentligen är det så att ingen har makt över oss, vi kan själva välja vad vi vill tänka. Vi kan välja om vi vill bjuda in andras tankar i vårt tankeliv, vi kan välja om vi vill underkasta oss och låta någon annan ta över våra tankar eller om vi vill tänka själva.

Vi skapar vår egen värld genom vad vi väljer att tänka. När du väljer att tänka att du är syndig och bär på skuldkänslor, därför att du har läst det i en religiös bok, innebär det istället att du bara tänker vad någon annan tänkt och skrivit ned före dig. Det är inte ditt direkta möte med Gud som har gett dig tankarna. Det är någon annan människa som orden kommer igenom. Därför kan du inte med säkerhet säga att det är vad Gud förmedlar. Det är egentligen bara vad en annan människa tänker som förmedlas till dig.

Om du väljer att tro att det finns ett helvete, att Gud kommer att straffa dig eller att det kommer en Domens dag, då blir det verkligt för dig och du kommer också att få dras med känslor som ångest, skuld och rädsla. Om du väljer att tro att för att duga i samhället måste du vara en högpresterande, flitig arbetare ger det dig skuldkänslor när du blir förhindrad att arbeta på grund av arbetslöshet eller sjukdom.

Du skapar din egen verklighet med hjälp av vad du väljer att tänka. Det du har tänkt hittills har skapat den situation du befinner dig i nu. Det du tänker nu formar din kommande framtid, så det är viktigt vad man väljer att tänka. Du kan dessutom välja att förändra dina tankar. De kan förändras! Vad du väljer att tänka kan också påverka hur du mår! Vi kan vägra att tänka vissa tankar. Vi kan vägra att hamna i ”skuldfällan”, vi kan vägra att förakta oss själva istället välja att tro och tänka gott om oss själva.

/Elinor

Synd - och skuldfällan skapas

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007

I

Upplevelser som skam, skuld, rädsla, och kritik är några av de vanligaste bakomliggande orsakerna till att människor får psykiska och fysiska hälsoproblem idag. Vi lär oss vad vi ska tro och tänka om oss själva från det vi är små. Om vi växer upp i en religiös miljö där vi får veta att vi är syndiga och inte kan bli tillräckligt bra utan Guds hjälp, lär vi oss att se på världen på samma sätt som de vuxna och tror att det är sant. Men det är inte bara inom familjen dessa negativa mönster upprepas utan det genomsyrar hela vårt samhälle och sträcker sig långt tillbaka i tiden till de tre stora dysfunktionella världsreligionernas födelse, judendom, kristendom och islam som alla ursprungligen bygger på ett patriarkaliskt styressätt, på makt och förtryck.

När man lever i närvaron av en biblisk dominant Gud skapas begreppen synd, skuld, skam och rädsla. Religiös tro skapar rädsla, en rädsla för att inte göra tillräckligt. Därför väntar man sig ett straff i någon form. De överordnade i olika religiösa rörelser vill gärna påpeka medlemmarnas synder och skyldigheter istället för att uppmuntra och berömma. Du får veta att du inte är tillräckligt bra, att du är en syndare. Enda vägen att bli räddad undan den bibliske Gudens dom är att lyda och underkasta dig Jesus och Gud.

När vi växer upp behandlar vi oss själva som vi blev behandlade av våra föräldrar. Vi kritiserar oss själva, tycker att vi inte duger eller känner skuld för att vi inte gör tillräckligt. Om våra föräldrar inte berömde eller uppmuntrade oss, har vi svårt för att berömma oss själva eller ger oss själva uppmuntran.

Men vi vet att våra föräldrar i de flesta fall inte medvetet menade att göra oss illa. I de flesta fall har de själva växt upp i en liknande miljö och kanske inte heller fått uppmuntran eller beröm. Hur skulle de då kunna veta hur man gör. De gjorde säkert det bästa de kunde utifrån sin situation. Våra föräldrar växte själva upp i den religiösa, patriarkala världsordningen som påverkar hela det samhällssystem som vi lever i fortfarande idag.

Vi har indoktrinerats i tvåtusen år att vi inte duger! Det här tror vi om oss själva även om vi inte har en gudstro. Vi har påverkats under så lång tid att tänka att vi är syndiga och att vi därför står i skuld, så det är inte underligt att vi tror att det är sant. Det är föreställningar som genomsyrar hela vårt samhällsystem.

/Elinor

Otrygghet eller frihet under ansvar

Bild copyright Elinor Carlsson 2007

Kristendomens ledare och dess litteratur har indoktrinerat oss genom årtusenden att vi inte klarar att ta ansvar över oss själva. Även den nya Gudsbilden placerar oss i ett beroendeförhållande till Gud. Vi har fått lära oss att vi inte kan klara oss utan Gud, men vad kommer att hända om vi klipper banden. Det vill inte de kristna tala högt om, speciellt inte de fundamentalistiskt troende. Men i klartext betyder det att vi enligt de kristna förlorar rätten till livet. Är kristendomen i själva verket en dömande religion?

Det är förståeligt att den som är troende upplever det som mycket riskfyllt att klippa banden med Gud och med den kristna kulturen. Tanken skapar rädsla. Risken finns att man kan bli övergiven av Gud som är som en pappa. Men är det allmänt accepterat i vårt samhälle att en vuxen person fortfarande går och håller sin pappa i handen?

undrar Elinor

En förförare istället för förgörare - Den nya gudsbilden

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007

När man varit troende börjar tvivla och förlorar sin tro funderar man mycket kring gud och religion. De senaste åren har jag funderat mycket och fastän jag inte är ateist så finns det många frågetecken kring de tre monoteistiska religionerna som styr hela vår värld. Om jag inte hade så ont i armar och händer så skulle jag skriva en bok i ämnet, men jag får nöja mig med små brottstycken och en blogg passar egentligen utmärkt för små korta funderingar. Under tiden när jag håller på att ta hand om mig själv och reda ut allt som varit så kommer jag att ta upp några funderingar här.

Den nya Gudsbilden

Guds namn Jahve på hebreiska, betyder "förstöraren". Jahve, Bibelns Gud är också en nedbrytande Gud. Inom dagens kristendom ser man oförstående på de som påstår att Gud är en krigisk gud, hatisk, självisk, svartsjuk, lynnig, någon som dödar till och med kvinnor och barn och som ser ned på kvinnan. Men det är tyvärr så som Gud framställs i Bibeln. Speciellt i Gamla Testamentet. Det är som om de troende sätter skygglapparna på och undviker Gamla Testamentets bibelställen. När man talar med kristna framställer de istället Gud som en kärleksfull, tröstande far som man kan hålla i handen när allt känns svårt. De vill inte kännas vid de andra egenskaper som Bibeln säger att Gud har. Ändå bekänner de sig till kristendomen som grundar sina läror på hela Bibeln. De fundamentalistiskt kristna har en strängare syn på Gud. De tror på hela bibeln och ser Gud som en domare, en Gud som kan förinta människan om hon inte lyder. Den bilden är närmare den gudsbild som Bibeln framställer.

Har de som anser sig tillhöra kristendomen men som inte är fundamentalistiskt troende skapat sig en ny Gudom? I så fall är det en gudsbild som inte överensstämmer med Bibelns. Då är det väl dags att ge även religionen ett nytt namn?

Fortsättning följer ...

Elinor

Nu tar livet över ...

Nu är Etapp 1 av Kvinnorummet färdig. Det finns redan nu en hel del intressant att läsa för den som är intresseerad av kvinnor, barn och vilken roll de har och hur de mår i olika religioner. Speciellt barnen i olika religiösa grupper borde uppmärksammas mer.

Jag kommer att ta en lång paus från hemsidan, men ändå kolla upp Gästboken emellanåt och bloggen. Bloggeriet upphör förstås inte under tiden.

Den närmaste tiden kommer jag att ägna åt mig själv! Jag måste komma ur sektfällan känslomässigt och hitta ett nytt fundament inom mig själv. Förstår att jag måste koncentrera mig på det. Jag har bara gått några få gånger på samtal men förstår redan nu att det är ett enormt arbete jag har framför mig.

Jag inser att jag är överambitös (Det blir man när man hela livet får veta att man inte duger och aldrig gör tillräckligt).

Jag tar för mycket ansvar även för sådant som jag inte behöver ta ansvar för (det beror på att man har fått lära sig i kristendomen att helt ägna sig åt andra. Det kallas ödmjukhet, men det handlar egentligen om underordning, en människas (ledarens) makt över den andre.)

Jag har också levt i ständig katastrofberedskap i många år och det betyder att leva i ständig stress. Det resulterar i att musklerna får skador eftersom de aldrig slappnar av. Det är därför så många kvinnor har fibromyalgi inom Jehovas vittnen.

Gud ser dig, ser allt du gör, Satan ser dig och vill lura dig och Guds krig kommer vilken dag som helst, du kan aldrig vara säker. Den som inte varit med i en sekt förstår inte riktigt vad det innebär att matas med detta varje dag.

Du är inte tillräckligt bra.

Du är självisk om du använder tid till att ta hand om dig själv.
Du ska passa dig så du inte blir dömd av Gud.

Det är religion för mig. Det är något av det jag måste bearbeta känslomässigt och försöka få bort ur mitt sinne, min kropp och min själ och det tar tid.

Jag kommer att anteckna lite här om vad som händer under resans gång.

/Elinor-Kvinnorummet

Äntligen!

Äntligen är det vår! Jag har sett de första tussilagoblommorna och vårjublade som jag brukar ;) Rödvingetrasten och borfinken sjunger för fullt. Till och med koltrasten försökte sig på en liten truddelutt. Den här våren är lite för snabb. Jag hoppas att vi inte missar blåsipporna i år och att tranorna inte hinner flyga sin väg innan vi hälsat på dem. Det är redan över 9000 tranor vid Hornborgasjön!

Äntligen har jag tagit mod till mig! Jag har levt med smärtproblematik i många år. Det har inte varit lätt, men nu har jag börjat ta ett helhetsgrepp på min situation. Jag har tagit kontakt med vården och börjat gå på samtal. Jag har också kontaktat arbetsterapin för att få tips om jur jag kan få hjälp att klara min vardag. Och i morgon är det dags för sjukgymnastik. Jag har som jag berättat tidigare växt upp i en dysfunktionell familj och dessutom varit med största delen av mitt liv i en fundamentalistiskt sekt. Så jag har jag verkligen fått lära mig att jag och min kropp inte har så mycket värde. Jag vill hitta tillbaka till min kropp, lära mig förstå den och lära mig att lyssna på den. Jag hoppas att det här kommer att hjälpa mig en bit på väg. Och att jag en dag kan lämna det som varit bakom mig och istället ägna mig åt att leva livet!

Ha en härlig vårdag!

Elinor/Kvinnorummet

Jesus Camp!

Har sett den amerikanska dokumentärfilmen Jesus Camp … två gånger! Blev minst lika upprörd den andra gången. Det handlar om hur barn i U.S.A. utsätts för religiös påverkan som kommer att skada dem mentalt resten av livet! Det är en dokumentär som handlar om hur religiösa ledare indoktrinerar barn när de samlas på ett Halleluja-läger för att läras upp till Kristi soldater i Bushs namn! Här skriker småbarn halleluja, talar i tungor och gråter i extas. Små barn mellan tre och tolv år!

Ett hemskt avsnittet är när Sektkvinnan tar upp ett litet gosdjur, en lejonunge och börjar tala med barnen om synd och Satans påverkan. Till att börja med, när barnen är små är synden liten, men om man låter synden växa blir den stor som ett farligt lejon. (Samma skrämseltaktik som Jehovas vittnen använder) Barnen som lyssnar på henne ser mycket rädda ut och många börjar gråta.

En annan upprörande scen är när en liten kille går fram till podiet för att bekänna sina synder. Han erkänner att han har svårt att tro, både på Bibeln och Gud men att han inser att han är frestad av Satan att inte tro! Han är rädd och skakar. Sedan gråter han och ber till Gud om förlåtelse. De vuxna bara håller med och de andra barnen ser skrämda på honom … kanske han vågar säga det de själva egentligen tänker längst inne.

Den här filmen visar den kristna fundamentalismens mest otäcka och skrämmande sida. Barnen får till exempel inte gå i vanliga skolan utan får hemundervisning av sina fundamentalistiskt kristna föräldrar! De får lära sig att det inte existerar någon klimatförändring, att kreationismen är det enda sanna och att de måste bli Kristi soldater för att rädda tillbaka USA politiskt. 80 miljoner amerikaner är fundamentalister! Bush är en av dem!

Jag är emot religiösa friskolor och anser att varje barn ska ha rätt att välja sin tro utan påverkan av sina föräldrars uppfattning. Vad tycker du?

Trailer till filmen Jesus Camp



Några artiklar om barn och tro som du kan läsa på Kvinnorummet är:

När barnasinnet har berövats på sin glöd
- Artikel om hur barnen mår i en domedagsrörelse och varför de kan få problem när de växer upp

Satan Djävulen - ett rytande lejon som vill äta upp dig!
- Kritisk granskning av Jehovas vittnens barnbokVi lär av den store läraren.

Hur kan barnen få hjälp när föräldrarna lämnar en sekt?


Elinor/Kvinnorummet

Nu är det färdigdiktat!

Nu är Poesihörnan på Kvinnorummet färdig. Här kan du läsa om de inre känslor man bär med sig, som medlem i en sekt. Det förbjudna, om kärlek, sex och synd. Jag har lagt till egna kommentarer som kan vara till hjälp för att förstå.

Elinor/ Kvinnorummet

Det är problematiskt att lämna en sekt

Har läst en c-uppsats av sociologistuderande Magdalena Wänerstam vid Karlstads Universitet. Den har titeln Avhopparnas problematik och behandlar avhopp, sekter, hjälp och symbolisk interaktionism. Jag kommer att lägga ut länken till den på Kvinnorummet under veckan. Det var intressant att läsa hur någon ”utanför” en sekt ser på oss som är avhoppare.


Jehovas vittnen röstar inte
Magdalena framhåller i sin uppsats att vi som lämnat en sekt behöver hjälp att integreras i samhället. Jag tror att det gäller i högsta grad de som lämnar en sekterisk rörelse som Jehovas vittnen där man helt tar avstånd från yttervärlden. Man tar inte del i landets politiska val och får inte rösta, man tar inte del i hjälpverksamheter eller lämnar bidrag till Röda Korset eller Rädda barnen. Helst av allt skulle man vilja driva egna skolor och egna företag för att slippa inblandning av den så föraktfulla världen. Man diskuterar överhuvudtaget inte politik eller egna åsikter. Avhoppare och uteslutna kan därför, tycker jag, liknas vid flyktingar, eller invandrare. De kommer från ett ”främmande” land en ”främmande” kultur.


Att förlora hela sin sociala identitet
Uppsatsen betonar att vi alla har flera olika identiteter och att man inte förlorar hela sin identitet när man hoppar av en sekt. Men vår identitet som Jehovas vittnen var inte bara religiös, den var också social och kulturell. För oss är det en lika stor förlust som när en invandrare som är kurd avskiljs från hela sin kultur.
Vi förlorar alltså en mycket stor och viktig del när vi lämnar hela vårt sociala, kulturella och religiösa sammanhang.

När vi lämnar en sekt som till exempel Jehovas vittnen så är risken stor att vi inte släpper vår sektidentitet helt utan istället kallar oss ”x-Jv (Jehovas vittnen)” eller ”f.d. Jv.” Vi relaterar fortfarande till vår tidigare identitet. Det kan ta mycket lång tid att ändra den delen av vår identitet och integreras i det ”normala” samhället. Det kan ta lång tid att inse att man är en egen person med egna intressen och bli sedd för den man är istället för att identifiera sig själv med en religiös sekt.


Vi behöver hjälp utifrån!
Faran är, när vi som varit medlemmar i en sekt hjälper andra avhoppare. Visst förstår vi varandra väldigt väl och kan ge varandra råd. Men det är också lätt att fastna på mötesplatser på Internet där diskussionsforum finns för avhoppare. De som skriver där har likadana identifikationsproblem. Visst kan vi bli förstådda men vår verkliga identitet kan få svårt att utvecklas där. Vi blir istället identifierade som ”före detta sektmedlem”, eller ”x- Jv”. Där cementeras också lätt tidigare uppfattningar om könsidentitet och jämställdhet.

Det blir ungefär detsamma som när olika invandrargrupper samlas på vissa bostadsområden, avskilda från samhället i övrigt. Vi behöver, precis som invandrare och flyktingar hjälp ”utifrån” för att kunna integreras och för att kunna lämna den tiden vi var med i en sekt bakom oss. Vi behöver professionell hjälp att släppa sektmedlemsidentiteten. Samhället borde utbildas även inom detta område. Inom psykologutbildningarna finns inte detta med. De får inte utbildning i vad det innebär att vara medlem i en sekt och vad det innebär att en dag tvingas med eller mot sin vilja lämna hela sitt sociala sammanhang.

Elinor/ Kvinnorummet

Feministiskt Initiativ

Feministiskt Initiativ.

Såg sista delen av dokumentären om Feministiskt Initiativ på TV 2 igår. Vad de har fått kämpa! Man tror ju inte att det är sant att det ska vara så upprörande för så många medborgare när kvinnor kämpar för jämställdhet, något som borde vara en självklarhet i vårt moderna samhälle. Fi behövs verkligen! Och vilket mod de visar! Jag hoppas att de inte ger upp trots mordhot och trakasserier av alla slag!

Vad besviken jag blev på medias drev mot deras arbete! Speciellt Aftonbladets patriarkala inställning och deras sätt att sprida felaktiga upplysningar om Fi. Det var verkligen ett lågvattenmärke, speciellt klippdockan de gjorde som man kunde hänga på olika attiraljer som cementerar den felaktiga bilden av feminism. Som tröjan med hängpattar tillexempel. Jag trodde faktiskt bättre om Aftonbladet. Feminister är INTE en generaliserad grupp gapiga kvinnor som hatar män, har kort hår, är osminkade och som klär sig slafsigt och som inte använder BH! Alla ”sorters” kvinnor kan ha en feministisk inställning. Till och med män(?!) kan ha en feministisk livssyn!

Varför inriktade sig media på partiets inre konflikter i stället för på sakfrågorna? Var det ett försök att cementera en gammal fördom att kvinnor inte kan samarbeta eller att kvinnor tillsammans är som en kacklande hönsgård? Varför inte istället visa på den självorganiserande effekten där de som verkligen passade för att vara talesmän utkristalliserade sig naturligt. Män kan inte heller samarbeta alla gånger, men inte skriver media någonting om det.

Och varför fick inte Feministiskt Initiativ mer utrymme i media inför valet? Varför så tyst? Jag nåddes till exempel inte av deras budskap medan Reinfeldt och Persson fick härja på så mycket de kunde utan ett ord om kvinnors situation och jämställdhet i valdebatten! Hade jag vetat vad jag vet idag tack vare dokumentären på TV 2 så hade Fi fått min röst i valet. Kvinnor kan mer än vad dess motståndare tror och kampen för jämställdhet kommer inte att sluta. Istället visade alla angrepp på Fi att det verkligen är ett parti som behövs.

Varför sådan rädsla för kvinnor när de vill belysa den verklighet vi kvinnor lever i? Är det en projektion av det dåliga samvetet hos de som egentligen borde verka för att det är något naturligt att kvinnor och män är likvärdiga? Är det en projektion av egna misslyckanden och dåligt samvete för att man inte tar itu med jämställdheten på allvar någon gång! Kämpa på Fi! Nästa gång får ni min röst!

Elinor/ Kvinnorummet

Vad händer?

Ni kanske undrar vad som händer nu på hemsidan Kvinnorummet?
Det finns så otroligt mycket att skriva om ämnet kvinnor, barn och religion. Just nu håller jag på med att ordna till det lite snyggare på Poesihörnan. Det syns inte ännu vad jag håller på med, men jag lägger upp dikter både från tiden när jag var med i sekten Jehovas vittnen och hur man kan må då, och dikter från den förvirrade tiden efter man förlorat sin tro och söker en ny plattform i livet.

Det finns en mycket talande dikt från tiden inom Jehovas vittnen som heter Melinda Melay som visar hur man tappar bort sin egen person när man är med i en sekt, och hur man till slut inte vet vem man egentligen är. Dikten bara kom av sig själv och jag förstår så här efteråt att jag skrev den till mig själv. Jag hade hamnat i en djup depression på grund av sekten. Jag mådde bra av att skriva och på något sätt hjälpte det mig. Melinda Melay finns redan nu utlagd på hemsidan, http://goto.glocalnet.net/kvinnorummet/melinda%20m.htm
men som sagt fler dikter blir det och en snyggare layout ;)

Jag har också hittat några intressanta uppsatser som sociologistuderande har skrivit om sektproblematiken. En av dem har jag läst igenom Guds lilla barnaskara en C- uppsats skriven av Kristina Jägfeldt, Lunds Universitet.
Det är en intressant uppsats som belyser ungdomars upplevelser ur två perspektiv, både de som är Jehovas vittnen och ungdomar som hoppat av. Den tar också upp problematiken som blir när man försöker följa en grupps regler samtidigt som det strider mot ens egna värderingar. Jag har länkat till uppsatsen från Lunds Universitet. Artikeln ligger under artiklar om barn på hemsidan. http://goto.glocalnet.net/kvinnorummet/om%20barn.htm

Lite om vad som är på G. Det ligger mycket annat spännande och väntar ...

Kram Elinor/ Kvinnorummet

Visste du att ...

Visste du att ...

... den patriarkala kristendomen har sitt ursprung i grekisk och romersk kultur.

Det antika Greklands mytologi

Det patriarkala samhällssystemet började få ett starkt inflytande i det antika Grekland under 500-talet f. Kr. Kvinnans jämställdhet, frihet och ställning skiftade i olika tider och på olika platser. Gudinnornas och gudarnas roller i den grekiska mytologin berättar om att en förändring var på gång. De tidigare högt ärade och dyrkade Gudinnorna degraderas nu och våldtas av de manliga gudarna.

Den högt ärade gudinnan Hera förlorar sin tidigare ställning och blir istället hustru till Zeus och framställs nu i den grekiska mytologin som grälsjuk, löjlig och svartsjuk. Zeus, den manlige guden tar över gudinnans/kvinnans roll och "föder", som den bibliske patriarkale guden Jahve, inte Adam men Gudinnan Pallas Athena, inte ur sitt sköte, men väl ur sin panna! Men för att klara av konststycket att föda måste den manlige, smidets gud, Hefaistos hjälpa till med en yxa!

Fredens, växtlighetens och skördens gudinna Demeter, och hennes dotter Persefone, växtlighetens jungfru och de avlidnas tröstare, som tidigare ärats med fruktbarhetsriter förvandlas under det patriarkala inflytandet. Persefone blir nu i mytologin våldtagen och förs till underjorden för att bli hustru till den manlige guden Hades.

Zeus våldför sig på Europa, Apollon försöker våldta Dafne. Patriarkatet breder ut sig i den grekiska mytologin.

Elinor/ Kvinnorummet