Visar inlägg med etikett Feminism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Feminism. Visa alla inlägg

måndag, januari 29, 2007

Feministiskt Initiativ


Feministiskt Initiativ.

Såg sista delen av dokumentären om Feministiskt Initiativ på TV 2 igår. Vad de har fått kämpa! Man tror ju inte att det är sant att det ska vara så upprörande för så många medborgare när kvinnor kämpar för jämställdhet, något som borde vara en självklarhet i vårt moderna samhälle. Fi behövs verkligen! Och vilket mod de visar! Jag hoppas att de inte ger upp trots mordhot och trakasserier av alla slag!

Vad besviken jag blev på medias drev mot deras arbete! Speciellt Aftonbladets patriarkala inställning och deras sätt att sprida felaktiga upplysningar om Fi. Det var verkligen ett lågvattenmärke, speciellt klippdockan de gjorde som man kunde hänga på olika attiraljer som cementerar den felaktiga bilden av feminism. Som tröjan med hängpattar tillexempel. Jag trodde faktiskt bättre om Aftonbladet. Feminister är INTE en generaliserad grupp gapiga kvinnor som hatar män, har kort hår, är osminkade och som klär sig slafsigt och som inte använder BH! Alla ”sorters” kvinnor kan ha en feministisk inställning. Till och med män(?!) kan ha en feministisk livssyn!

Varför inriktade sig media på partiets inre konflikter i stället för på sakfrågorna? Var det ett försök att cementera en gammal fördom att kvinnor inte kan samarbeta eller att kvinnor tillsammans är som en kacklande hönsgård? Varför inte istället visa på den självorganiserande effekten där de som verkligen passade för att vara talesmän utkristalliserade sig naturligt. Män kan inte heller samarbeta alla gånger, men inte skriver media någonting om det.

Och varför fick inte Feministiskt Initiativ mer utrymme i media inför valet? Varför så tyst? Jag nåddes till exempel inte av deras budskap medan Reinfeldt och Persson fick härja på så mycket de kunde utan ett ord om kvinnors situation och jämställdhet i valdebatten! Hade jag vetat vad jag vet idag tack vare dokumentären på TV 2 så hade Fi fått min röst i valet. Kvinnor kan mer än vad dess motståndare tror och kampen för jämställdhet kommer inte att sluta. Istället visade alla angrepp på Fi att det verkligen är ett parti som behövs.

Varför sådan rädsla för kvinnor när de vill belysa den verklighet vi kvinnor lever i? Är det en projektion av det dåliga samvetet hos de som egentligen borde verka för att det är något naturligt att kvinnor och män är likvärdiga? Är det en projektion av egna misslyckanden och dåligt samvete för att man inte tar itu med jämställdheten på allvar någon gång! Kämpa på Fi! Nästa gång får ni min röst!

Elinor/ Kvinnorummet

torsdag, april 27, 2006

Vårblommor och cyklar

Härliga vårtider! I helgen cyklade vi ut till vår blåsippsbacke! Jag tycker att båsippor är så otroligt vackra. Det blåa blir en sådan kontrast mot de gråa multnande löven. Det finns ju inte så mycket grönt i backarna ännu. Men vårbäcken porlade, koltrasten sjöng för oss och kaffet smakade extra gott!




På tal om cyklar. Det är ju också ett kapitel för sig i jämställdshetdebatten. ;) Varför är herrcyklar och damcyklar så olika? Varför finns det överhuvudtaget något som heter "damcykel" eller "herrcykel". Man kan ju tro att vi lever på mitten av 1900-talet! Varför säljs bara "damcyklar" med cykelkorg och skydd för små barns ben på bakdäcket? Är det inte meningen att män ska handla eller skjutsa små barn på sin cykel?

Jag har nyss köpt en ny cykel och började packa upp den på parkeringen utanför varuhuset. Mats gick in för att köpa en kniv så att vi lättare skulle få av all plats och papp. Jag började på egen hand medan jag väntade på honom. Det dröjde inte länge förrän en "ridderlig" man skulle komma och hjälpa mig. Tror de att vi inte klarar något för att vi är kvinnor. Jag berättade som det var att jag väntade på min man som var inne och köpte en fickkniv. Visst var han hygglig som ville låna mig en sax ... men jag undrar hur det skulle vara om det var tvärtom? Om han stod där och grejade med en cykel och jag kom fram och erbjöd honom min hjälp. Jag lovar att han skulle tycka att det var både underligt och pinsamt och att jag inte hade något att tillföra!

Naturligtvis har det här inte med kön att göra utan vår uppfostran är sådan från det vi var små, att små flickor skulle vara passiva och pojkar aktiva. För visst finns det tjejer som är hur bra som helst på att meka med både cyklar och bilar utan att se ut som män och visst finns det killar som vill skjutsa sina barn på cykel till affären och som skulle vilja ha en cykelkorg på styret de också utan att för den skull se ut som mammor!


Nu har jag böckerna på gång som jag efterlyste i förra bloggen. Det dröjer nog ett litet tag till innan jag har dem i handen. Jag har också hittat intressanta böcker på bibblan. Tommy Hellstens bok "Barn av livet" ska bli intressant att läsa. Den kan säkert tillföra något till artikeln om barn i sekter som jag har börjat skriva. Boken " Det är inte försent att få en lycklig barndom" som jag har läst tidigare kan nog också tillföra en del.

Sedan har man ju sin egna upplevelse att berätta om, både som barn och som förälder med barn inom Jehovas vittnen.

Jag har ställt mig själv frågan: Varför jag gör det här! Jag har kommit på att det är mitt sätt att bearbeta allt som hände i sekten i mitt "kvinnliga" perspektiv. För min del har inte de falska lärorna varit det som jag haft mest svårt för. Jag lyssnade på "bröderna". De var ledare. De var insatta av Gud och jag trodde på vad de sade. Men jag gick aldrig
in i själva lärorna så intensivt när jag var med. För mig handlade det mer om det sociala, om barn, familj osv. Jag känner mig inte lika lurad när det gäller lärorna och orsaken tror jag är att jag inte hade ansvar för dem. Jag var inte den som lärde ut i församlingen. Det gjorde ju männen.

Jag hoppas att när jag har bearbetat det som hände socialt när jag var medlem i sekten att det då ska bli lättare att gå vidare. Sedan om det är någon som känner igen sig i det som jag skriver så hoppas jag att det genom igenkänningen i alla fall kan ge en känsla av att man inte står ensam i livet med sina upplevelser.

Kram
/Elinor

tisdag, april 11, 2006

Feminist?

Funderar mycket på det här med feminism. Tänkte skriva en artikel om feminism på hemsidan. Det finns olika slags feminism. Jag funderar mycket på själva ordet.

Varför finns inget ord för männen som också är påverkade av det här patriarkala systemet. Första ordet som kom för mig var manschauvinist! Bli inte förskräckta nu, det ordet bara kom upp säkert som ett resultat av all negativ påverkan man får genom media och den feministiska debatten. Jag tycker inte så.

Jag skulle vilja hitta ett annat ord. Allt handlar ju egentligen om att var och en av oss är människor. Att vi har olika kön har inte med egenskaper att göra egentligen. En del kvinnor är mer "manhaftiga". (Varför kallar vi det så?) tuffa, mer framåt. En del män är mer mjuka, försiktiga och milda. Klart jag tycker om de egenskaper som kallas "kvinnliga" och som många av oss medsystrar blivit påverkade att utveckla redan när vi låg i vagnen och folk kom fram och sa: "Åh, så'n söt liten tjej. Åh så söt känning hon har så bedårande! Så snäll och lugn hon verkar. Nutti, nutti ...:( Jag vill vara snäll, lugn, behaglig, söt ( kanske mer snygg i min ålder) och vill att alla ska ta hand om mig när jag har det svårt ;-)

Killar fick minsann inte höra det som vi fick. De fick inte vara söta eller ha fina kläder och verka vara söta, lugna och snälla. De är lika mycket "offer" som vi är! En kille som visar sig vara snäll, lugn, försiktig go och vänlig kallas plötslig feminin ( som något negativt) eller till och med "lite bögig"!


Det hela handlar egentligen om att vi alla i grund och botten är människor och att vi alla har egenskaper som är mänskliga. Vi måste få ha rätt att vara den vi är, att utveckla de egenskaper som är vi utan att bli kallade varken bögar eller manhaftiga. Det är det patriarkala samhället som har satt upp regler för vad som är kvinnliga egenskaper och vad som är manliga och sedan bestämt vilka som är att föredra för att kunna styra ett patriarkalt system.

Men vi behöver inte vara offer för det patriarkala samhället. Ingen behöver känna sig som offer, det är ju ändå vi alla som är samhället. Var en kan göra sin del för att förändra runt sig själv. Det första är att försöka lägga märke till det som är snett och sedan inte acceptera det, utan istället försöka åtminstone förändra sig själv. Och det är väl det som är svårast! ;-)

Vi får väl se vad det blir för artikel. Men det var lite tankar inom mig om feminism och ja, jag är nog feminist för jag tycker att kvinnor ska var lika mycket värda i samhället som män - och tvärtom (vad jag nu ska kalla det), vad vi än har för egenskaper.

So long.
Elinor