Sorry Reinfeldt!

Foto Copyright 2007 Elinor Carlsson


Ja, då har man fått sina diagnoser!

GAD (Generaliserat ångestsyndrom) (inte alls förvånad)
Kroniskt smärtsyndrom (vanligt resultat av GAD)
och Arthros.

Så det blir inte mycket kropp och själ över till ett arbetsliv. Sorry Reinfeldt!

Jag är glad för att jag började med hemsidan Kvinnorummet. (som den här bloggen hör till)
När jag forskade och sedan skrev artiklarna till den insåg jag att jag själv behövde hjälp. Nu har jag äntligen efter 21 år fått en diagnos som jag instämmer helt i.

Om man är känslig från födseln så är det inte alls konstigt att man utvecklar GAD, speciellt inte om man är med i en sekt från 13 års ålder där det genomgripande är att man måste var på sin vakt hela tiden så man inte förlorar livet i Guds kommande katastrof Harmageddon. Det är inte alls konstigt att man blir sjuk av att under så lång tid leva i ständig katastrofberedskap. Kroppen är hela tiden inställd på flykt, det blir blodbrist och ont i spända muskler och under så lång tid blir värken till slut kronisk. Varning för sekter och fundamentalism! De är sjukdomsframkallande!


Men jag har inte gett upp. Jag vet nu vilken väg jag bör gå för att så småningom bli bättre. Jag behöver varva ner, lära mig att slappna av och arbeta med de negativa tankar jag indoktrinerat mig själv med under all dessa religiösa år.

Jag har redan börjat genom att ligga lågt med hemsidan Kvinnorummet.

Men jag tror att det finns de som hittar dit ändå.

Kram så länge!

Elinor

Nu har jag varit på ”besiktning”

Foto copyright Elinor Carlsson 2006

Nu har jag blivit utredd ännu en gång av Försäkringskassan. Det var en tuff vecka. Dessutom regnade det hela veckan. Det var inte alls kul. Jag fick många ”anmärkningar”. Känns som att nästa anhalt är ”skroten”. Men jag håller ändå humöret uppe.

Förstår nu att det sätter sina spår att vara känslig och sårbar och både växa upp i en dysfunktionell familj, sedan komma med i en sekt och vara med där i åtskilliga år och mata sig själv med allt prat om vilken dålig människa man är. Att alltid vara rädd, rädd för straff och för att inte duga. Jag har levt under stress från det jag var liten och det går inte spårlöst förbi. När man ständigt är spänd blir det syrebrist och smärtor överallt i kroppens muskler.

Men inte nog med det, nu börjar åldern ge symptom också med artros i flera leder. Det är nästan så jag börjar bli deppig. Men kanske det ändå går att reparera upp den gamla kärran. Ska försöka ta mig mer tid att ta hand om den och vårda den bättre. Jag kanske kan köra ut den i skogen och ställa den i en skuggig dunge och putsa på den lite varje dag, smörja motorn och se till att den får bra bränsle. Då kanske den rullar på i några år till utan problem.