Vårblommor och cyklar

Härliga vårtider! I helgen cyklade vi ut till vår blåsippsbacke! Jag tycker att båsippor är så otroligt vackra. Det blåa blir en sådan kontrast mot de gråa multnande löven. Det finns ju inte så mycket grönt i backarna ännu. Men vårbäcken porlade, koltrasten sjöng för oss och kaffet smakade extra gott!

På tal om cyklar. Det är ju också ett kapitel för sig i jämställdshetdebatten. ;) Varför är herrcyklar och damcyklar så olika? Varför finns det överhuvudtaget något som heter "damcykel" eller "herrcykel". Man kan ju tro att vi lever på mitten av 1900-talet! Varför säljs bara "damcyklar" med cykelkorg och skydd för små barns ben på bakdäcket? Är det inte meningen att män ska handla eller skjutsa små barn på sin cykel?

Jag har nyss köpt en ny cykel och började packa upp den på parkeringen utanför varuhuset. Mats gick in för att köpa en kniv så att vi lättare skulle få av all plats och papp. Jag började på egen hand medan jag väntade på honom. Det dröjde inte länge förrän en "ridderlig" man skulle komma och hjälpa mig. Tror de att vi inte klarar något för att vi är kvinnor. Jag berättade som det var att jag väntade på min man som var inne och köpte en fickkniv. Visst var han hygglig som ville låna mig en sax ... men jag undrar hur det skulle vara om det var tvärtom? Om han stod där och grejade med en cykel och jag kom fram och erbjöd honom min hjälp. Jag lovar att han skulle tycka att det var både underligt och pinsamt och att jag inte hade något att tillföra!

Naturligtvis har det här inte med kön att göra utan vår uppfostran är sådan från det vi var små, att små flickor skulle vara passiva och pojkar aktiva. För visst finns det tjejer som är hur bra som helst på att meka med både cyklar och bilar utan att se ut som män och visst finns det killar som vill skjutsa sina barn på cykel till affären och som skulle vilja ha en cykelkorg på styret de också utan att för den skull se ut som mammor!


Nu har jag böckerna på gång som jag efterlyste i förra bloggen. Det dröjer nog ett litet tag till innan jag har dem i handen. Jag har också hittat intressanta böcker på bibblan. Tommy Hellstens bok "Barn av livet" ska bli intressant att läsa. Den kan säkert tillföra något till artikeln om barn i sekter som jag har börjat skriva. Boken " Det är inte försent att få en lycklig barndom" som jag har läst tidigare kan nog också tillföra en del.

Sedan har man ju sin egna upplevelse att berätta om, både som barn och som förälder med barn inom Jehovas vittnen.

Jag har ställt mig själv frågan: Varför jag gör det här! Jag har kommit på att det är mitt sätt att bearbeta allt som hände i sekten i mitt "kvinnliga" perspektiv. För min del har inte de falska lärorna varit det som jag haft mest svårt för. Jag lyssnade på "bröderna". De var ledare. De var insatta av Gud och jag trodde på vad de sade. Men jag gick aldrig in i själva lärorna så intensivt när jag var med. För mig handlade det mer om det sociala, om barn, familj osv. Jag känner mig inte lika lurad när det gäller lärorna och orsaken tror jag är att jag inte hade ansvar för dem. Jag var inte den som lärde ut i församlingen. Det gjorde ju männen.

Jag hoppas att när jag har bearbetat det som hände socialt när jag var medlem i sekten att det då ska bli lättare att gå vidare. Sedan om det är någon som känner igen sig i det som jag skriver så hoppas jag att det genom igenkänningen i alla fall kan ge en känsla av att man inte står ensam i livet med sina upplevelser.

Kram
/Elinor

Lite har hänt ...

Lite kloka ord under länken "Kloka och tokiga ord ..." har det blivit. Så har jag lagt in lite bilder och underrubriker på "Min egen historia" så det blir lite mer lättläst.

Jag har hittat lite gamla bilder från sekttiden också som jag scannat in ... funderar på att göra något kul av dem ...

Funderar nu på allvar att börja skriva om barn i sekter. Eftersom min hemsida inte ännu är ute i "offentligheten" så förstår jag att jag inte kan efterlysa hjälp från de som varit med i en sekt i unga år, men det finns en guldgruva med mycket material i Gästböcker och Forum ute på nätet så jag söker där så länge. Försökte få tag i böcker från Jehovas vittnen, trodde man skulle kunna skicka efter utan att tvingas få ett besök ... men det är lika "förbjudet" att läsa Jehovas vittnens litteratur, när man är en "avfälling" som det var förbjudet att läsa annan litteratur än deras när man var med där :( arghhhh. Att de inte kan ha samma service som andra bokförlag! Men jag har andra vägar som jag ska pröva ... böckerna jag vill ha tag i är "Vi lär av den store läraren" och "Ungdomar frågar – svar som fungerar" om någon händelsevis skulle hamna här på min blogg och läsa det här ... ;) och har de böckerna "i lager "...

Ha en skön vårdag! Till helgen ska vi cykla en tur ut i naturen. Hoppas vi hittar några blåsippor! Idag såg vi våra första tussilagon för i år! Härligt!

So Long!
Elinor

En vanlig familj?

Igår drabbades jag av en känsla av saknad ... under ett reklaminlägg. En familj lekte med varandra i ett romantiskt skimmer, i gräset och var så där rara och vanliga. Jag skulle också ha velat ha det så. Tänk om vi hade fått vara en vanlig, lekande och avslappnad familj!

Ibland känner jag stor sorg när jag tänker tillbaka på vår familjetid i sekten. Alla svåra stunder, då vi inte fick vara vanliga, avslappnade, lekande. Den ständiga skuggan av "sektspöket" låg över oss och tyngde ner oss. Det gick väl ganska bra att låtsas vara en lycklig familj så länge barnen var små, men när skolan började, slet det inom mig. Jag ville många gånger vara en helt vanlig familj! En familj där barnen fick leka fritt och bråka utan att betraktas som "världsliga", ouppfostrade eller okristna.

Tänk om de hade fått fira jul, födelsedagar, fått klä sig i vitt linne och krona och gå Lucia, klä sig fina för att gå på skolans disco. Fått vara vanliga, en del av klassen. Det känns svårt att förstå så här efteråt att man kunde göra så mot sina barn. Hur fanatiskt, fundamentalistiskt troende kan man egentligen bli, utan sans och förnuft!

Barn inom Jehovas vittnen blir alltid utanför. De blir aldrig bjudna på födelsedagsfester. Ingen ber dem att följa med på disco. De får inte svära, busa, leka fritt som andra barn. De måste alltid tänka på att Gud ser dem, hör dem, följer varje steg! Förresten får de inte heller leka med barn som inte är Jehovas vittnen. Det är synd om barnen inom Jehovas vittnen och alla andra sekter. De har ingen som helst makt att påverka sin situation.

Jag är i alla fall glad att vi är fria nu. Jag känner värme i hjärtat när mina barnbarn får leka fritt, gå på födelsekalas och fira jul utan att tvingas på åsikter om att de gör fel mot Gud. Jag får tårar i ögonen när mitt barnbarn Julia går fram med högtidliga steg och sjunger Luciasången.

Jag hoppas bara att mina egna barn kan hämta sig från vår tid som familj i en sekt utan allt för stora skador.

Jag har planer på att skriva en artikel om barn och sekter. Jag själv kom med som trettonåring ... inte småbarn precis men lite kommer jag ihåg. Jag hoppas att det finns fler som vill dela med sig om hur det var att var barn i en sekt.

Kram!
Elinor.

Feminist?

Funderar mycket på det här med feminism. Tänkte skriva en artikel om feminism på hemsidan. Det finns olika slags feminism. Jag funderar mycket på själva ordet.

Varför finns inget ord för männen som också är påverkade av det här patriarkala systemet. Första ordet som kom för mig var manschauvinist! Bli inte förskräckta nu, det ordet bara kom upp säkert som ett resultat av all negativ påverkan man får genom media och den feministiska debatten. Jag tycker inte så.

Jag skulle vilja hitta ett annat ord. Allt handlar ju egentligen om att var och en av oss är människor. Att vi har olika kön har inte med egenskaper att göra egentligen. En del kvinnor är mer "manhaftiga". (Varför kallar vi det så?) tuffa, mer framåt. En del män är mer mjuka, försiktiga och milda. Klart jag tycker om de egenskaper som kallas "kvinnliga" och som många av oss medsystrar blivit påverkade att utveckla redan när vi låg i vagnen och folk kom fram och sa: "Åh, så'n söt liten tjej. Åh så söt känning hon har så bedårande! Så snäll och lugn hon verkar. Nutti, nutti ...:( Jag vill vara snäll, lugn, behaglig, söt ( kanske mer snygg i min ålder) och vill att alla ska ta hand om mig när jag har det svårt ;-)

Killar fick minsann inte höra det som vi fick. De fick inte vara söta eller ha fina kläder och verka vara söta, lugna och snälla. De är lika mycket "offer" som vi är! En kille som visar sig vara snäll, lugn, försiktig go och vänlig kallas plötslig feminin ( som något negativt) eller till och med "lite bögig"!

Det hela handlar egentligen om att vi alla i grund och botten är människor och att vi alla har egenskaper som är mänskliga. Vi måste få ha rätt att vara den vi är, att utveckla de egenskaper som är vi utan att bli kallade varken bögar eller manhaftiga. Det är det patriarkala samhället som har satt upp regler för vad som är kvinnliga egenskaper och vad som är manliga och sedan bestämt vilka som är att föredra för att kunna styra ett patriarkalt system.

Men vi behöver inte vara offer för det patriarkala samhället. Ingen behöver känna sig som offer, det är ju ändå vi alla som är samhället. Var en kan göra sin del för att förändra runt sig själv. Det första är att försöka lägga märke till det som är snett och sedan inte acceptera det, utan istället försöka åtminstone förändra sig själv. Och det är väl det som är svårast! ;-)

Vi får väl se vad det blir för artikel. Men det var lite tankar inom mig om feminism och ja, jag är nog feminist för jag tycker att kvinnor ska var lika mycket värda i samhället som män - och tvärtom (vad jag nu ska kalla det), vad vi än har för egenskaper.

So long.
Elinor

Nu har jag länkat bloggen till hemsidan!

Välkomna till bloggen för Kvinnorummet.

Nu har jag lyckats länka bloggen till hemsidan. Jag tror att vem som helst kan kommentera bloggarna och diskutera om man vill det. Det här blir mitt extra "hjärnkontor", mina anteckningar och funderingar som dyker upp lite då och då allt eftersom hemsidan blir till.

Områden: kvinnor, män, människor, jämlikhet, ojämlikhet, jämställdhet, ojämställdhet, feminism, religion, kvinnor och barn i sekter, "sektsjuldomar", kvinnan i historien, sex och religion ... mm.

Vi får väl se vad det blir!
Ha en bra dag!

Hälsar
Elinor

Nytt bloggeri

Det här är ett nytt bloggeri för mig så jag har inte hunnit sätta mig in i hur man gör listor och sådant ännu. Hade tänkt göra en boklista över de böcker jag håller på att läsa och har läst sedan jag började med hemsidan. Men ... men . Jag får försöka sätta mig in i hur man gör lite senare. Jag hittade ett så fint citat i boken Kvinnoporten av Gunilla Carlsson som jag nog ska lägga in på sidan så småningom. (Under rubriken "Kloka och tokiga ord och citat") Det lyder så här:

" Spåren från förgången tid - vare sig de förskräcker eller fyller mig med vördnad - inbjuder förvånansvärt nog till nya aspekter på dagens situation. De visar att det är möjligt att byta position och att anta andra förhållningssätt. Det visar att det är möjligt för mig och mina medsystrar att upphöra att skylla könsrollsmässiga missförhållanden på andra, att jag borde kunna lära mig att se mannen som min like, inte som en erövrare, makthavare, konkurrent, eller som en stackare som behöver tas om hand, en som aldrig blir riktigt vuxen. Jag borde kunna lära mig att se individen bakom maktens symboler, bakom rustningen, kostymeringen. Ställa frågor av nyfikenhet. Inte som ett led i en krigslist, inte för att finna blottor att utnyttja. Inte för att lägga på skuld eller för att bevara min oskuld, utan för att lära känna mannen, han den andre, han den okände." Gunilla Carlsson

Jag håller med henne i allt!

So long för idag!
/Elinor

Välkommen till Kvinnorummets blogg! Här får du veta vad som händer på hemsidan Kvinnorummet och lite andra tankar och funderingar som jag säkert kommer att få under tiden som hemsidan växer fram.

Kram så länge.