En vanlig familj?

Igår drabbades jag av en känsla av saknad ... under ett reklaminlägg. En familj lekte med varandra i ett romantiskt skimmer, i gräset och var så där rara och vanliga. Jag skulle också ha velat ha det så. Tänk om vi hade fått vara en vanlig, lekande och avslappnad familj!

Ibland känner jag stor sorg när jag tänker tillbaka på vår familjetid i sekten. Alla svåra stunder, då vi inte fick vara vanliga, avslappnade, lekande. Den ständiga skuggan av "sektspöket" låg över oss och tyngde ner oss. Det gick väl ganska bra att låtsas vara en lycklig familj så länge barnen var små, men när skolan började, slet det inom mig. Jag ville många gånger vara en helt vanlig familj! En familj där barnen fick leka fritt och bråka utan att betraktas som "världsliga", ouppfostrade eller okristna.

Tänk om de hade fått fira jul, födelsedagar, fått klä sig i vitt linne och krona och gå Lucia, klä sig fina för att gå på skolans disco. Fått vara vanliga, en del av klassen. Det känns svårt att förstå så här efteråt att man kunde göra så mot sina barn. Hur fanatiskt, fundamentalistiskt troende kan man egentligen bli, utan sans och förnuft!

Barn inom Jehovas vittnen blir alltid utanför. De blir aldrig bjudna på födelsedagsfester. Ingen ber dem att följa med på disco. De får inte svära, busa, leka fritt som andra barn. De måste alltid tänka på att Gud ser dem, hör dem, följer varje steg! Förresten får de inte heller leka med barn som inte är Jehovas vittnen. Det är synd om barnen inom Jehovas vittnen och alla andra sekter. De har ingen som helst makt att påverka sin situation.

Jag är i alla fall glad att vi är fria nu. Jag känner värme i hjärtat när mina barnbarn får leka fritt, gå på födelsekalas och fira jul utan att tvingas på åsikter om att de gör fel mot Gud. Jag får tårar i ögonen när mitt barnbarn Julia går fram med högtidliga steg och sjunger Luciasången.

Jag hoppas bara att mina egna barn kan hämta sig från vår tid som familj i en sekt utan allt för stora skador.

Jag har planer på att skriva en artikel om barn och sekter. Jag själv kom med som trettonåring ... inte småbarn precis men lite kommer jag ihåg. Jag hoppas att det finns fler som vill dela med sig om hur det var att var barn i en sekt.

Kram!
Elinor.