måndag, november 06, 2006

När barnasinnet har förlorat all sin glöd


Nu är jag äntligen färdig med första delen av en artikelserie på tre som handlar om barnets utsatthet i domedagsrörelser. När barnasinnet har förlorat all sin glöd


Här följer ett litet utdrag ur artikeln.


Sagor och religiösa berättelser

Sagor och bibelns religiösa berättelser användes förr i den moraliska fostran av av både barn och vuxna. Berättelserna skulle vara skrämmande för att barnen (och de vuxna) skulle lära sig att undvika moraliska "faror".

Vår kulturs mytologiska och religiösa - från början muntliga - men nu nedskrivna berättelser har ofta skrämmande och hotfulla inslag. Men vanliga sagor som Hans och Greta och Rödluvan har alltid ett lyckligt slut som ger barnet hopp.

Sagornas huvudpersoner är ofta djur av olika slag exempelvis Vargen i sagan om Rödluvan. Vargen lurar barnet och mormor och slukar dem hela men dödas sedan av en jägare som räddar mormor och Rödluvan ut ur vargens kropp. I Hans och Greta överges barnen av sina föräldrar och tas till fånga av en elak häxa som vill föda upp dem till en god måltid. Men de lyckas lura henne och när tillfälle ges dödar de den hotfulla häxan genom att knuffa in henne i en ugn. I Tre små grisar hotas tre grisar till livet av en varg men genom list dödar de vargen genom att koka den levande. I många sagor vågar aktörerna möta rädslan på egen hand och övervinna den.

Bibeln innehåller många skrämmande berättelser och även här är mörkret ont och hotfullt. I Bibeln kallas Djävulen för "Mörkrets furste". Men i Bibelns berättelser är det i de flesta fall någon utifrån, någon övermänsklig varelse, Gud eller Guds ängel, som räddar den som råkat illa ut. Här behöver inte barnet och inte heller den vuxne själv ta ansvar för att övervinna sin rädsla utan lär sig vänta på att någon utanför ska komma till hjälp. Men för att växa krävs att man lär sig våga möta sin rädsla och övervinna den. När barnet lär sig att Gud eller Guds ängel ger skydd mot faror känner de tacksamhetsskuld och ett inre tvång att lyda. Guds kärlek är inte villkorslös i det fundamentalistiska samfundet. Det ställs villkor som krav på lydnad och underkastelse för att man ska få beskydd.



Du kan läsa hela artikeln här: När barnasinnet har förlorat all sin glöd
Skulle vara kul att få kommentarer och åsikter på innehållet.
/Elinor

Inga kommentarer: