Feministiskt Initiativ.
Såg sista delen av dokumentären om Feministiskt Initiativ på TV 2 igår. Vad de har fått kämpa! Man tror ju inte att det är sant att det ska vara så upprörande för så många medborgare när kvinnor kämpar för jämställdhet, något som borde vara en självklarhet i vårt moderna samhälle. Fi behövs verkligen! Och vilket mod de visar! Jag hoppas att de inte ger upp trots mordhot och trakasserier av alla slag!
Vad besviken jag blev på medias drev mot deras arbete! Speciellt Aftonbladets patriarkala inställning och deras sätt att sprida felaktiga upplysningar om Fi. Det var verkligen ett lågvattenmärke, speciellt klippdockan de gjorde som man kunde hänga på olika attiraljer som cementerar den felaktiga bilden av feminism. Som tröjan med hängpattar tillexempel. Jag trodde faktiskt bättre om Aftonbladet. Feminister är INTE en generaliserad grupp gapiga kvinnor som hatar män, har kort hår, är osminkade och som klär sig slafsigt och som inte använder BH! Alla ”sorters” kvinnor kan ha en feministisk inställning. Till och med män(?!) kan ha en feministisk livssyn!
Varför inriktade sig media på partiets inre konflikter i stället för på sakfrågorna? Var det ett försök att cementera en gammal fördom att kvinnor inte kan samarbeta eller att kvinnor tillsammans är som en kacklande hönsgård? Varför inte istället visa på den självorganiserande effekten där de som verkligen passade för att vara talesmän utkristalliserade sig naturligt. Män kan inte heller samarbeta alla gånger, men inte skriver media någonting om det.
Och varför fick inte Feministiskt Initiativ mer utrymme i media inför valet? Varför så tyst? Jag nåddes till exempel inte av deras budskap medan Reinfeldt och Persson fick härja på så mycket de kunde utan ett ord om kvinnors situation och jämställdhet i valdebatten! Hade jag vetat vad jag vet idag tack vare dokumentären på TV 2 så hade Fi fått min röst i valet. Kvinnor kan mer än vad dess motståndare tror och kampen för jämställdhet kommer inte att sluta. Istället visade alla angrepp på Fi att det verkligen är ett parti som behövs.
Varför sådan rädsla för kvinnor när de vill belysa den verklighet vi kvinnor lever i? Är det en projektion av det dåliga samvetet hos de som egentligen borde verka för att det är något naturligt att kvinnor och män är likvärdiga? Är det en projektion av egna misslyckanden och dåligt samvete för att man inte tar itu med jämställdheten på allvar någon gång! Kämpa på Fi! Nästa gång får ni min röst!
Elinor/ Kvinnorummet
Såg sista delen av dokumentären om Feministiskt Initiativ på TV 2 igår. Vad de har fått kämpa! Man tror ju inte att det är sant att det ska vara så upprörande för så många medborgare när kvinnor kämpar för jämställdhet, något som borde vara en självklarhet i vårt moderna samhälle. Fi behövs verkligen! Och vilket mod de visar! Jag hoppas att de inte ger upp trots mordhot och trakasserier av alla slag!
Vad besviken jag blev på medias drev mot deras arbete! Speciellt Aftonbladets patriarkala inställning och deras sätt att sprida felaktiga upplysningar om Fi. Det var verkligen ett lågvattenmärke, speciellt klippdockan de gjorde som man kunde hänga på olika attiraljer som cementerar den felaktiga bilden av feminism. Som tröjan med hängpattar tillexempel. Jag trodde faktiskt bättre om Aftonbladet. Feminister är INTE en generaliserad grupp gapiga kvinnor som hatar män, har kort hår, är osminkade och som klär sig slafsigt och som inte använder BH! Alla ”sorters” kvinnor kan ha en feministisk inställning. Till och med män(?!) kan ha en feministisk livssyn!
Varför inriktade sig media på partiets inre konflikter i stället för på sakfrågorna? Var det ett försök att cementera en gammal fördom att kvinnor inte kan samarbeta eller att kvinnor tillsammans är som en kacklande hönsgård? Varför inte istället visa på den självorganiserande effekten där de som verkligen passade för att vara talesmän utkristalliserade sig naturligt. Män kan inte heller samarbeta alla gånger, men inte skriver media någonting om det.
Och varför fick inte Feministiskt Initiativ mer utrymme i media inför valet? Varför så tyst? Jag nåddes till exempel inte av deras budskap medan Reinfeldt och Persson fick härja på så mycket de kunde utan ett ord om kvinnors situation och jämställdhet i valdebatten! Hade jag vetat vad jag vet idag tack vare dokumentären på TV 2 så hade Fi fått min röst i valet. Kvinnor kan mer än vad dess motståndare tror och kampen för jämställdhet kommer inte att sluta. Istället visade alla angrepp på Fi att det verkligen är ett parti som behövs.
Varför sådan rädsla för kvinnor när de vill belysa den verklighet vi kvinnor lever i? Är det en projektion av det dåliga samvetet hos de som egentligen borde verka för att det är något naturligt att kvinnor och män är likvärdiga? Är det en projektion av egna misslyckanden och dåligt samvete för att man inte tar itu med jämställdheten på allvar någon gång! Kämpa på Fi! Nästa gång får ni min röst!
Elinor/ Kvinnorummet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar