Synd - och skuldfällan skapas

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007

I

Upplevelser som skam, skuld, rädsla, och kritik är några av de vanligaste bakomliggande orsakerna till att människor får psykiska och fysiska hälsoproblem idag. Vi lär oss vad vi ska tro och tänka om oss själva från det vi är små. Om vi växer upp i en religiös miljö där vi får veta att vi är syndiga och inte kan bli tillräckligt bra utan Guds hjälp, lär vi oss att se på världen på samma sätt som de vuxna och tror att det är sant. Men det är inte bara inom familjen dessa negativa mönster upprepas utan det genomsyrar hela vårt samhälle och sträcker sig långt tillbaka i tiden till de tre stora dysfunktionella världsreligionernas födelse, judendom, kristendom och islam som alla ursprungligen bygger på ett patriarkaliskt styressätt, på makt och förtryck.

När man lever i närvaron av en biblisk dominant Gud skapas begreppen synd, skuld, skam och rädsla. Religiös tro skapar rädsla, en rädsla för att inte göra tillräckligt. Därför väntar man sig ett straff i någon form. De överordnade i olika religiösa rörelser vill gärna påpeka medlemmarnas synder och skyldigheter istället för att uppmuntra och berömma. Du får veta att du inte är tillräckligt bra, att du är en syndare. Enda vägen att bli räddad undan den bibliske Gudens dom är att lyda och underkasta dig Jesus och Gud.

När vi växer upp behandlar vi oss själva som vi blev behandlade av våra föräldrar. Vi kritiserar oss själva, tycker att vi inte duger eller känner skuld för att vi inte gör tillräckligt. Om våra föräldrar inte berömde eller uppmuntrade oss, har vi svårt för att berömma oss själva eller ger oss själva uppmuntran.

Men vi vet att våra föräldrar i de flesta fall inte medvetet menade att göra oss illa. I de flesta fall har de själva växt upp i en liknande miljö och kanske inte heller fått uppmuntran eller beröm. Hur skulle de då kunna veta hur man gör. De gjorde säkert det bästa de kunde utifrån sin situation. Våra föräldrar växte själva upp i den religiösa, patriarkala världsordningen som påverkar hela det samhällssystem som vi lever i fortfarande idag.

Vi har indoktrinerats i tvåtusen år att vi inte duger! Det här tror vi om oss själva även om vi inte har en gudstro. Vi har påverkats under så lång tid att tänka att vi är syndiga och att vi därför står i skuld, så det är inte underligt att vi tror att det är sant. Det är föreställningar som genomsyrar hela vårt samhällsystem.

/Elinor

Otrygghet eller frihet under ansvar

Bild copyright Elinor Carlsson 2007

Kristendomens ledare och dess litteratur har indoktrinerat oss genom årtusenden att vi inte klarar att ta ansvar över oss själva. Även den nya Gudsbilden placerar oss i ett beroendeförhållande till Gud. Vi har fått lära oss att vi inte kan klara oss utan Gud, men vad kommer att hända om vi klipper banden. Det vill inte de kristna tala högt om, speciellt inte de fundamentalistiskt troende. Men i klartext betyder det att vi enligt de kristna förlorar rätten till livet. Är kristendomen i själva verket en dömande religion?

Det är förståeligt att den som är troende upplever det som mycket riskfyllt att klippa banden med Gud och med den kristna kulturen. Tanken skapar rädsla. Risken finns att man kan bli övergiven av Gud som är som en pappa. Men är det allmänt accepterat i vårt samhälle att en vuxen person fortfarande går och håller sin pappa i handen?

undrar Elinor

En förförare istället för förgörare - Den nya gudsbilden

Bild Copyright Elinor Carlsson 2007

När man varit troende börjar tvivla och förlorar sin tro funderar man mycket kring gud och religion. De senaste åren har jag funderat mycket och fastän jag inte är ateist så finns det många frågetecken kring de tre monoteistiska religionerna som styr hela vår värld. Om jag inte hade så ont i armar och händer så skulle jag skriva en bok i ämnet, men jag får nöja mig med små brottstycken och en blogg passar egentligen utmärkt för små korta funderingar. Under tiden när jag håller på att ta hand om mig själv och reda ut allt som varit så kommer jag att ta upp några funderingar här.

Den nya Gudsbilden

Guds namn Jahve på hebreiska, betyder "förstöraren". Jahve, Bibelns Gud är också en nedbrytande Gud. Inom dagens kristendom ser man oförstående på de som påstår att Gud är en krigisk gud, hatisk, självisk, svartsjuk, lynnig, någon som dödar till och med kvinnor och barn och som ser ned på kvinnan. Men det är tyvärr så som Gud framställs i Bibeln. Speciellt i Gamla Testamentet. Det är som om de troende sätter skygglapparna på och undviker Gamla Testamentets bibelställen. När man talar med kristna framställer de istället Gud som en kärleksfull, tröstande far som man kan hålla i handen när allt känns svårt. De vill inte kännas vid de andra egenskaper som Bibeln säger att Gud har. Ändå bekänner de sig till kristendomen som grundar sina läror på hela Bibeln. De fundamentalistiskt kristna har en strängare syn på Gud. De tror på hela bibeln och ser Gud som en domare, en Gud som kan förinta människan om hon inte lyder. Den bilden är närmare den gudsbild som Bibeln framställer.

Har de som anser sig tillhöra kristendomen men som inte är fundamentalistiskt troende skapat sig en ny Gudom? I så fall är det en gudsbild som inte överensstämmer med Bibelns. Då är det väl dags att ge även religionen ett nytt namn?

Fortsättning följer ...

Elinor

Nu tar livet över ...

Nu är Etapp 1 av Kvinnorummet färdig. Det finns redan nu en hel del intressant att läsa för den som är intresseerad av kvinnor, barn och vilken roll de har och hur de mår i olika religioner. Speciellt barnen i olika religiösa grupper borde uppmärksammas mer.

Jag kommer att ta en lång paus från hemsidan, men ändå kolla upp Gästboken emellanåt och bloggen. Bloggeriet upphör förstås inte under tiden.

Den närmaste tiden kommer jag att ägna åt mig själv! Jag måste komma ur sektfällan känslomässigt och hitta ett nytt fundament inom mig själv. Förstår att jag måste koncentrera mig på det. Jag har bara gått några få gånger på samtal men förstår redan nu att det är ett enormt arbete jag har framför mig.

Jag inser att jag är överambitös (Det blir man när man hela livet får veta att man inte duger och aldrig gör tillräckligt).

Jag tar för mycket ansvar även för sådant som jag inte behöver ta ansvar för (det beror på att man har fått lära sig i kristendomen att helt ägna sig åt andra. Det kallas ödmjukhet, men det handlar egentligen om underordning, en människas (ledarens) makt över den andre.)

Jag har också levt i ständig katastrofberedskap i många år och det betyder att leva i ständig stress. Det resulterar i att musklerna får skador eftersom de aldrig slappnar av. Det är därför så många kvinnor har fibromyalgi inom Jehovas vittnen.

Gud ser dig, ser allt du gör, Satan ser dig och vill lura dig och Guds krig kommer vilken dag som helst, du kan aldrig vara säker. Den som inte varit med i en sekt förstår inte riktigt vad det innebär att matas med detta varje dag.

Du är inte tillräckligt bra.

Du är självisk om du använder tid till att ta hand om dig själv.
Du ska passa dig så du inte blir dömd av Gud.

Det är religion för mig. Det är något av det jag måste bearbeta känslomässigt och försöka få bort ur mitt sinne, min kropp och min själ och det tar tid.

Jag kommer att anteckna lite här om vad som händer under resans gång.

/Elinor-Kvinnorummet