Bild Copyright Elinor Carlsson 2007När man varit troende börjar tvivla och förlorar sin tro funderar man mycket kring gud och religion. De senaste åren har jag funderat mycket och fastän jag inte är ateist så finns det många frågetecken kring de tre monoteistiska religionerna som styr hela vår värld. Om jag inte hade så ont i armar och händer så skulle jag skriva en bok i ämnet, men jag får nöja mig med små brottstycken och en blogg passar egentligen utmärkt för små korta funderingar. Under tiden när jag håller på att ta hand om mig själv och reda ut allt som varit så kommer jag att ta upp några funderingar här.
Den nya Gudsbilden
Guds namn Jahve på hebreiska, betyder "förstöraren". Jahve, Bibelns Gud är också en nedbrytande Gud. Inom dagens kristendom ser man oförstående på de som påstår att Gud är en krigisk gud, hatisk, självisk, svartsjuk, lynnig, någon som dödar till och med kvinnor och barn och som ser ned på kvinnan. Men det är tyvärr så som Gud framställs i Bibeln. Speciellt i Gamla Testamentet. Det är som om de troende sätter skygglapparna på och undviker Gamla Testamentets bibelställen. När man talar med kristna framställer de istället Gud som en kärleksfull, tröstande far som man kan hålla i handen när allt känns svårt. De vill inte kännas vid de andra egenskaper som Bibeln säger att Gud har. Ändå bekänner de sig till kristendomen som grundar sina läror på hela Bibeln. De fundamentalistiskt kristna har en strängare syn på Gud. De tror på hela bibeln och ser Gud som en domare, en Gud som kan förinta människan om hon inte lyder. Den bilden är närmare den gudsbild som Bibeln framställer.
Har de som anser sig tillhöra kristendomen men som inte är fundamentalistiskt troende skapat sig en ny Gudom? I så fall är det en gudsbild som inte överensstämmer med Bibelns. Då är det väl dags att ge även religionen ett nytt namn?
Har de som anser sig tillhöra kristendomen men som inte är fundamentalistiskt troende skapat sig en ny Gudom? I så fall är det en gudsbild som inte överensstämmer med Bibelns. Då är det väl dags att ge även religionen ett nytt namn?
Fortsättning följer ...
Elinor
5 kommentarer:
Det är viktiga tankegångar du tar upp... och viktiga också för din bearbetning av dina erfarenheter.
Gamla Testamentet är en samling böcker skrivna under olika epoker av Israels historia. De skildrar en värld som är ganska olik våran. Och Israels folk var ett litet ifrågasatt folk under extrema livsförhållanden. Mycket av det som står där speglar mer deras kamp än Guds väsen.
Som kristna vågar vi se det, eftersom vi tror att Gud själv blev människa i Jesus. Han fullbordade lagen, gav oss en förebild... men blev också ett försoningsoffer för oss just för att denna värld inte är så enkel...
Apostlarna bestämde tidigt att Gamla Testamentets lagar inte var normerande för kristna... men att kärleksbudet står i centrum.
Därför hämtar vi vår bild av Gud i Jesus. Jesus som blev som oss... lider med oss... dör för oss... och därför finns där en människa lider. Det är honom vi möter i hungrande, fattiga, sjuka och utstötta...
Tack för ditt svar. Ja det är en stor omställning och svårt att hitta ett nytt förhållningssätt till Gud efter att ha varit medlem i en fundamentalistisk sekt. Det svåra ligger i att man tror att eftersom de kristna bygger sin tro på Bibeln och tror att det är Guds ord, så måste de väl också anta den gudsbild som framställs där.
Men jag börjar också förstå att vi själva skapar vår gudsbild utifrån vår egen sociala bakgrund, behov och livssituation.
Jesus i den form som du beskriver är vad jag förstår den gudsbild du har behov av. En gud som är människolik och som förstår vad lidande innebär. Men om man är kristen kan man inte blunda för att även Jesus framställs som en krigare och skarprättare och som någon som exkluderar vissa delar av mänskligheten, de som inte vänder sig till honom i underkastelse och ber om syndernas förlåtelse. Det är det jag inte kan förstå. Ska kärleken till Gud vara villkorad?
Är inte det detsamma som att jag skulle döma och förskjuta mina egna barn om de inte har samma åsikt och tro som mig som förälder. Är vi människor bättre på att visa villkorslös kärlek till våra barn är vad den kristen Guden är? Jag tror att om det finns en Gud så måste alla människor på jorden vara Guds barn oavsett vad vi har för åsikter, religiös uppfattning och inriktning i livet. Men det är förstås min gudsbild.
Elinor
Naturligtvis är alla Guds barn. Men den som inte vill stanna i hemmet slipper... typ den förlorade sonen...
Guds kärlek är villkorslös, men kanske man måste ha en viss ödmjukhet för att ta den till sig... inte underkastelse, men kanske insikt om att vi är bristfälliga. Poängen är inte domen - den är vi ganska bra på att fälla över oss själva - utan räddningen undan domen.
Jesus var hård mot dom som förtryckte andra... men aldrig mot de förtryckta. Han upprättade sjuka och utstötta... Han hade barmhärtighet med dom som trasslat till det för sig...
Men de skenheliga, de auktoritära som gjorde sig stora hade han ett och annat att säga till...
Gud förstår vi bäst genom Jesus... Men tyvärr så har genom århundradena många dåliga ledare använt hans ord till precis det de inte var ämnade för...
Vår gudsbild formas tidigt, i regel redan i samspelet med mamman och utvecklas sen under vår barndom beroende på hur vi blir bemötta... Men det är bara bilder, och dom kan förändras. Kanske mest av att söka Gud bakom gudsbilderna...
>Naturligtvis är alla Guds barn. Men den som inte vill stanna i hemmet slipper... typ den förlorade sonen...>
Så villkoret för att få den bibliska Gudens kärlek är att höra till "hemmet"?
>Guds kärlek är villkorslös, men kanske man måste ha en viss ödmjukhet för att ta den till sig... inte underkastelse, men kanske insikt om att vi är bristfälliga. Poängen är inte domen - den är vi ganska bra på att fälla över oss själva - utan räddningen undan domen.>
Villkorslös kärlek har väl inga "men" ...? Vilka villkor måste uppfyllas för att räddas undan den bibliska Gudens dom?
>Vår gudsbild formas tidigt, i regel redan i samspelet med mamman och utvecklas sen under vår barndom beroende på hur vi blir bemötta... Men det är bara bilder, och dom kan förändras. Kanske mest av att söka Gud bakom gudsbilderna... >
Jag har studerat hela bibeln grundligt från jag var 13 år tills jag var 37. (Idag är jag 52) Om man ser på den gudsbild som framställs i bibeln i ett helhetsperspektiv är den inte speciellt tilltalande för mig. Jag kan inte välja ut några sidor av Gud i det som framställs där för att skapa mig en positiv Gudsbild (eller Jesusbild) utan att ljuga för mig själv. Jag mår inte psykiskt bra av ta till mig en för mig falsk Gudsbild. Därför söker jag Gud bortom den kristna, judiska eller muslimska världen.
Men jag förstår också att vi alla skapar våra egna gudsbilder och att den ena gudsbilden inte nödvändigtvis behöver vara bättre än den andra. Vi skapar den Gud vi behöver. Men jag tror att det kan ställa till en del om vi tror att vår gudsbild är exklusiv och att andra folk måste omvändas till det vi tror på. Och eftersom jag har upplevt hur det är att helt ge upp hela mitt jag och utplåna mig själv i Guds namn och upplevt det svåra i att bära på synd och skuld och hur det är att vara helt förkrossad och tillintetgjord efter att ha levt efter den kristna läran, så har jag insett att den gudsbilden inte var bra för mig.
Men jag tror att det finns någonting. Den gudsbild jag mår bra av är en ordlös "Gud" utan namn som inte kräver att man ska uppfylla vissa villkor för att få "Guds" kärlek och "himmelskt" liv. Min "Gud" har ingen människoskriven lärobok. Det jag lär mig om livet finns skrivet i naturen. Jag upplever denna livskraft när jag är ute i naturen. För mig är det den största kärleken. Och jag mår äntligen bra inom mig, känner harmoni och frihet.
Hälsar Elinor
Från Guds sida finns inga villkor, hans kärlek gäller alla utan undantag. Men vi människor kan ju avvisa den... precis som vi kan avvisa mänsklig kärlek.
Tror att du gör rätt när du söker Gud bortom den religösa påbyggnaden. Det är ju inte Bibeln man ska tro på... den är ju bara ett hjälpmedel...
Alla gudsbilder är bristfälliga. Vi kan inte greppa det som är Gud, eftersom vi inte har erfarenheter att matcha emot. Gud är så helt annorlunda. Därför är vi beroende av våra provisoriska gudsbilder...
Skicka en kommentar