Vad hände sedan?

Jehovas vittnen tror att de som lämnar dem blir alkoholiserade, promiskuösa stackare, fast i Djävulens garn ...

Som att ge sig ut på ett gungfly

När jag lämnade Jehovas vittnen kände jag en stor lättnad samtidigt som det var mycket skrämmande. Det var som att ge sig ut på ett gungfly. Jag visste inte vad jag skulle tro på längre. Fanns det någon Gud överhuvudtaget? Var bibeln verkligen en sann bok? Till att börja med blev jag allergisk mot allt som handlade om Gud, religion eller bibeln. Sedan 1992 har jag omvärderat min syn på mycket i livet. Jag tillhör inte längre någon kyrka eller församling. "Gud" idag är något helt annat för mig än bibelns"Gud" inom Jehovas vittnen eller Svenska kyrkan.

De sista åren jag var med i Jehovas vittne drabbades jag av psykosomatiska sjukdomar. Det berodde på alla höga krav som ställdes när man skulle leva som ett Jehovas vittne och av att jag levde i ett olyckligt förhållande som jag inte såg någon utväg från. Jag befann mig i ständig katastarofberedskap hade svårt att slappna av och blev mycket spänd i hela kroppen. Det ledde till trötthet, värk och smärtor. Jag blev långtidssjukskriven som många andra kvinnor inom Jehovas vittnen.

Var sjukskriven mellan 1985 - 1991. 1991 blev jag inlagd på Försäkringskassans sjukhus i Nynäshamn där jag blev utredd. Förutom värken visade det sig att jag var överrörlig i alla leder. Jag fick order att inte jobba med något som helst fysiskt ansträngande arbete och de rekommenderade mig att utbilda mig.

Läs vad som hände sedan ...

Kram! Elinor

Kvinna + Man = Människor

Det fanns en tid innan Bibelns Gud skapade Adam och Eva …

Visste du att ... det har funnits människor på jorden i över hundra tusen år!
Människan kommer ursprungligen från Afrika. Det första fossilet (Omo) av en människa som ser ut som oss har hittats i Etiopien. Fossilet är 195.000 år gammalt! Man har också hittat spår av människan vid Sydafrikas kuster, spår som är hundratusentals år gamla.
För ungefär 150.000 år sedan började människan vandra ut från Afrika och spred sig sedan över hela jordklotet!

Visste du att ... kvinnan inte alltid har varit längst ned i hierarkin. Innan Bibelns Gud och Koranens Muhammed intog världen var vi starka!
En gång i en tidigare kultur var kvinnans arbete och ställning lika värdefull som mannens, ibland till och med mer värd.
Varför blev det som det är idag. Varför beter vi oss som vi gör mot kvinnor, barn och naturen, mänsklighetens Moder Jord?

Läs mer ...

Elinor - Kvinnorummet

Att vara förlorad ...

Dikten här nedan skrev jag när jag fortfarande var Jehovas vittne. Den visar hur förlorad man kan bli i en sekt. Man vet inte vem man är, stänger inne alla känslor, stänger av all egen tankeverksamhet på grund av all rädsla och ångest. Rädsla för Guds straff, för sig själv, för att inte göra tillräckligt. Rädsla för Satan, demoner och Gud. Rädsla för att inte vet om man får överleva på domedagen.

Vem är jag?

Fjärilar fladdrande
flaxande
som viktlösa
orientaliska fåglar
mot levande grönskande blånad
nyss uppväckta
ur livets
skyddande omlindade puppor
prövar vingarna
som fågelungen
sparkad ut ur sitt trygga bo
liksom människan
nyss innesluten
i glömskans
skyddande
spröda
kvävande spindelnätdroppar varnar
styrkan sliter isär
klibbande trängsel mot mitt ansikte
Vad gömmer jag
för mig själv

© 1988 Elinor Carlsson

Skrivtajm

......Jag har nu börjat skriva på artikeln om barn och sekter. Jag har läst igenom en hel del böcker om barn för att få veta lite mer om hur vi blir påverkade under vår uppväxt. Det har varit väldigt betydelsefullt för mig själv att läsa dessa böcker. Nu förstår jag mycket mer varför jag har de känslor jag har och vad omgivningen, händelser och närstående har haft för betydelse. Jag tycker dessutom att böckerna har förklarat även den vuxnes perspektiv och varför det kan bli så fel ibland. Det har gett mig större förståelse för det svåra i att vara förälder och inte ha ett fungerande förhållande och att det finns inga föräldrar som medvetet vill skada sina barn. Jag känner att jag har fått bearbetat en hel del för egen del och fått svar på många frågor genom det här.

Alla borde läsa böcker om barn för vi har ju alla varit små en gång ;)

De här böckerna har jag läst:

Barn och rädsla Maare Tamm
Barns känslomässiga utveckling Monica Fahrman
Barn i kris Monica Fahrman
Barn på kvinnojour, en handbok från SKR Ulrika Lorenzi
Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom Ben Furman
Barns syn på vuxna E. Arnér/B. Tellgren
Barn av livet Tommy Hellsten
Flodhästen dagsrummet Tommy Hellsten

Ha det så gott!

Elinor -Kvinnorummet

Björnen Helge har börjat vakna …

Helge Fossmo har börjat vakna ur sektmentalitetens sömn! Han erkänner sig skyldig till det som hände i Knutby. Det är fortfarande många som anser honom som ”icke trovärdig”, men jag tror faktiskt på honom, för första gången. Det är något med rösten. Den låter mer vaken, mer insiktsfull än tidigare. Han har inte ”tillfrisknat” ännu, det tar lång tid – men han har vaknat upp! Det är en svår resa han har framför sig. Alla malande tankar och svåra frågor, hur han kunde göra så mycket ont mot andra. Alla skuldkänslor, all ånger och ångest. Känslan av att ha varit lurad kan skapa en väldig ilska. Men samtidigt en klarsyn, av att han nu vet att han varit nedsövd i sekternas zoombievärld, men till slut vaknat upp.

Jag vet för jag har själv varit där. Jag har vaknat upp men är fortfarande inte helt ”frisk”. Och det är ändå 14 år sedan. Jag gick aldrig så långt som till mord men jag utplånade nästan allt det som var mitt eget jag och påverkade mina barn. De fick lära sig att Harmageddon kunde komma vilken dag som helst. De lever fortfarande i en känsla av ständig katastrofberedskap och de kan inte förstå varför det inte går över. De blev aldrig Jehovas vittnen men det bär på sår som har svårt att läka. Jag gjorde fel och det får jag bära med mig.

Vad är det som gör att en del av oss mer eller mindre frivilligt kliver in i sekternas tanketempel – oftast en färdig mental konstruktion - kliver in, stänger dörren om oss men också väljer att låsa den?

Vad är det som gör att vi vägrar att se ut genom de låsta ”inglasade” fönstren – vägrar se att det är där utanför som livet pågår?

Vad är det som gör att vi mer eller mindre frivilligt ger upp vårt eget jag och låter andras regler styra vem vi ska vara.

Hur långt låter vi andra gå när det gäller att låta dem styra vårt eget jag, vår egen person. Vi kan tydligen låta det gå hur långt som helst, så långt som till mord i Jesu namn.

Fundamentalistiska, religiösa, fanatiska grupper är farliga! Farliga för individens mentala hälsa – men också farliga för samhället. Det begås brott, det mördas i Guds, Jesus och Allahs namn!

Vi behöver mer upplysning, mer information om sekter och fundamentalistiska grupper.
Skolan har här en viktig uppgift som upplysare och en stor möjlighet i detta livsviktiga arbete. Det är skolan som får kontakt med de flesta barn från de flesta sammanhang eftersom det är skolplikt. De kan hjälpa och upplysa barnen om att livet inte är svartvitt, att det finns många sätt att tro på och att barnen har ett fritt val vad än föräldrar eller religiösa rörelser påstår.

Barnen bör få upplysning om att tro och religion är olika sätt att se på livet. Det ena är inte sämre eller bättre än det andra, men barn bör också få veta att när religion blir fanatisk och trångsynt, när religion blir mest förbud, då är den inte hälsosam och i och med det inte god.

Tro bör vara något personligt, något man mår gott av och känner sig trygg i. Något som är villkorslöst, som skapar empati. Något som inte kräver prestation i utbyte mot livet.

En sann uppriktig tro är:
Generös
Den isolerar sig inte
Den styr inte
Den kräver inte
Den utplånar inte ditt jag
Den har humor
Den gör dig inte sjuk
Den accepterar mångfald
Den utesluter inte
Den är god.

En sådan tro upplevs inte som ett hot av den som är andligt ”frisk”, men fanatiska fundamentalistiska sekter anser att en sådan tro är djävulens verk. Då kan man inte låta bli att undra : Vem är egentligen ”god” och vem är ”ond”?


Elinor/Kvinnorummet