Vad hände sedan?

Jehovas vittnen tror att de som lämnar dem blir alkoholiserade, promiskuösa stackare, fast i Djävulens garn ...

Som att ge sig ut på ett gungfly

När jag lämnade Jehovas vittnen kände jag en stor lättnad samtidigt som det var mycket skrämmande. Det var som att ge sig ut på ett gungfly. Jag visste inte vad jag skulle tro på längre. Fanns det någon Gud överhuvudtaget? Var bibeln verkligen en sann bok? Till att börja med blev jag allergisk mot allt som handlade om Gud, religion eller bibeln. Sedan 1992 har jag omvärderat min syn på mycket i livet. Jag tillhör inte längre någon kyrka eller församling. "Gud" idag är något helt annat för mig än bibelns"Gud" inom Jehovas vittnen eller Svenska kyrkan.

De sista åren jag var med i Jehovas vittne drabbades jag av psykosomatiska sjukdomar. Det berodde på alla höga krav som ställdes när man skulle leva som ett Jehovas vittne och av att jag levde i ett olyckligt förhållande som jag inte såg någon utväg från. Jag befann mig i ständig katastarofberedskap hade svårt att slappna av och blev mycket spänd i hela kroppen. Det ledde till trötthet, värk och smärtor. Jag blev långtidssjukskriven som många andra kvinnor inom Jehovas vittnen.

Var sjukskriven mellan 1985 - 1991. 1991 blev jag inlagd på Försäkringskassans sjukhus i Nynäshamn där jag blev utredd. Förutom värken visade det sig att jag var överrörlig i alla leder. Jag fick order att inte jobba med något som helst fysiskt ansträngande arbete och de rekommenderade mig att utbilda mig.

Läs vad som hände sedan ...

Kram! Elinor